Puckelrygg, skrattgrop och tofs runt örat.

Mamma hade vänligheten att påpeka att jag har skrivit fel i föregående inlägg. Den bjuder jag på helt gratis utan avgift, helt kostnadsfritt. Ännu en biverkning av havtornen antar jag.

Idag har det varit en sån där dag. Jag ramlade mitt framför ögonen på en kund som pratade i telefon. Jag har hala skor och golvet var nytorkat. Tjoff så låg jag raklång på våt klinkers och sprattlade. "OOOOJÄVLAR", hojtade jag, för kunden stod mitt i dörröppningen och såg på mig. Jag ställde mig vingligt upp och kände efter om jag hade dött. Det hade jag inte. "JAG LEVER! DET GICK BRAAAA!", vrålade jag sedan. Kunden bara nickade lite kort och fortsatte med sitt telefonsamtal. Hon brydde sig inte alls om min dundervurpa. Hon hade inte ens hyfs att skratta åt mig. Landade åtminstone mjukt på min nästan-Beyoncé-rumpa.

Har blivit uppfinnare. Lathet är kreativitetens moder. Det man inte har i benen får man ha i huvudet. Själv är näst bäste dräng:

Bjuder på en bild innehållande puckelrygg(0:14), skrattgrop och tofs runt örat. Har inte släpat mig till optikern för att justera böjen vid örat så glasögonen glider ner hela tiden. Alltså - tofs. Very classy.