Fackförbundet har humor

Glad människa på broschyr gör min dag. 

Är det nåt fackförbund man ska ansluta sig till så är det detta,

 lite för leendet, lite för den orangea skjortan med lila krage, lite för den obefintliga örsnibben. 

Fler saker jag lär mig den hårda vägen:

Ta inte för givet att folk förstår innebörden av flyttstädning. 

För vissa innebär det tydligen att man kan lämna mögel i kyslkåpet, spisen full av kladd, hår i badkaret och Vattnajökull i frysen. Han hade inte ens dragit borsten genom toan, snuskern. Städningen får de faktiskt fixa om de inte ger mig skälig kompensation för att göra det själv, så idag har jag bara målat om med mami och papi! 

Blev urtjusigt måste jag säga - vitt istället för brunt. Nu har jag skitmycket jobb ända fram till lördag kväll och då ska jag direkt till maskeraden. Måste göra färdigt tillbehören innan dess också, när jag nu ska hinna det. Då kommer bild på spektaklet i alla fall! Kanske till och med en video om jag orkar anstränga mig! 

Första turen

Lilla bilen är fullpackad med målarsaker och allt jag inte behöver här hemma!
Här får ni att roa er(och fördöma min musiksmak) med medan jag målar och packar upp: Flytta hemifrån-listan!

Listigt

Får nycklarna till lägenheten IMORGON! Först är det stormöte på jobbet, sedan ska jag dit och måla. Iiih. När jag blir så här uppspelt måste jag skriva listor, annars lugnar jag inte ner mig. Mitt skrivbord är tapetserat med post-it-lappar. Att göra-lista. Att ta med-lista. Att fixa-lista. Att köpa-lista. Många listor, mycket att ordna med. Jag kommer ändå glömma hälften.

Har gjort en flytta hemifrån-spelningslista också. Hehe. Det är en mani jag har, listor.

Ambitiös?

Hört talas om det här?
Så himla häftigt!

Saker jag lär mig den hårda vägen:

När det prasslar i en garderob bör man inte automatiskt anta att det är en mus. Man ska heller inte hämta katten och öppna dörren. Sedan, när man upptäcker att det var en svala, ska man inte ta tag i katten för att dra undan den.

För om man råkar göra allt detta i följd, börjar man grubbla över saker som stelkrampssprutor och hur effektiv melonvodka egentligen är som sårtvätt. Man undrar också hur man ska få ut fågelhelvetet ur badrummet utan att skrämma livet ur den eller sig själv. Sedan när man smugit in med onepiecen som skyddsdräkt och öppnat fönstret längst bort kan man fråga sig varför fågelbajset är grönt. Merparten av dessa frågor önskar man att man slapp ställa sig.

Längtar, väntar, drömmer.

Går och väntar på att killen som ska flytta ur lägenheten i helgen ska höra av sig - förhoppningsvis idag eller imorgon - och lämna nycklarna till mig. Men han har väl annat för sig än att flyttstäda. Fira sin mamma, kanske. För det har jag gjort idag. Bästaste mamma!

Tänkte gå igenom mina flyttlådor och se vilka jag kan ta med den första vändan när han väl hört av sig. Åh. Jag kan knappt bärga mig tills jag får flytta in! Tittar på soffor på blocket och det finns ju en hel del bra, synd att jag jobbar så mycket kväll i veckan bara, måste ju ha pappas hjälp med att flytta eventuell soffa, men först och främst måste jag måla och mäta hur stora möbler jag får plats med. Sen så!

Och twittern har jag tagit tag i. Det tog sin tid, jag vet. Men varsågoda: https://twitter.com/#!/filochsofie
En tweet än så länge - ohyeah! Ska nog fixa så flödet syns i bloggen också.

Dagens svåraste i-landsproblem

Sova svalt med öppet fönster och vakna av flugor i gryningen, eller stänga och vara varm hela natten men slippa surr och myggbett..

För mellantinget inatt - vakna av bålgeting vid fem, stänga fönstret och somna om för att sedan drömma att jag skedade übernära med någon jättevarm och vakna badandes i min egen svett var ingen hit. Tro det eller ej.

Puckelrygg, skrattgrop och tofs runt örat.

Mamma hade vänligheten att påpeka att jag har skrivit fel i föregående inlägg. Den bjuder jag på helt gratis utan avgift, helt kostnadsfritt. Ännu en biverkning av havtornen antar jag.

Idag har det varit en sån där dag. Jag ramlade mitt framför ögonen på en kund som pratade i telefon. Jag har hala skor och golvet var nytorkat. Tjoff så låg jag raklång på våt klinkers och sprattlade. "OOOOJÄVLAR", hojtade jag, för kunden stod mitt i dörröppningen och såg på mig. Jag ställde mig vingligt upp och kände efter om jag hade dött. Det hade jag inte. "JAG LEVER! DET GICK BRAAAA!", vrålade jag sedan. Kunden bara nickade lite kort och fortsatte med sitt telefonsamtal. Hon brydde sig inte alls om min dundervurpa. Hon hade inte ens hyfs att skratta åt mig. Landade åtminstone mjukt på min nästan-Beyoncé-rumpa.

Har blivit uppfinnare. Lathet är kreativitetens moder. Det man inte har i benen får man ha i huvudet. Själv är näst bäste dräng:

Bjuder på en bild innehållande puckelrygg(0:14), skrattgrop och tofs runt örat. Har inte släpat mig till optikern för att justera böjen vid örat så glasögonen glider ner hela tiden. Alltså - tofs. Very classy.

Jäjä

Ni vet när folk på Facebook lägger upp bilder på sin lyxfrukost på balkongen. En sån hade jag kunnat göra idag. För det är strålande sol på altanen där jag sitter med datorn i knät och göttar mig med en smoothie. Det står en till och med en blombukett på bordet och luktar gott.

Det är bara det att jag hade havtorn i min smoothie, det ska ju vara så himla nyttigt. Jens, a.k.a. mr bitterfitta, sa en gång "Allt som är gott ÄR skit och allt som är nyttigt SMAKAR skit - det är Gud som jävlas". Och med havtorn jävlas det verkligen. Förutom att det är så surt att det fräter på tungan så är det knytnävsstora kärnor i dem också = tugga-tugga-tugga-tugga. Och det svider i gommen där jag brände mig på en korv igår när jag var vid simsjön och grillade och tog mitt första dopp!

Men nu ska jag inte lipa mer utan ta tag i veckans texter till skrivgruppen - det blev uppskjutet tills idag istället, lite synd för jag hade redan hunnit tacka nej till ett jobb-pass innan det blev bestämt. Men lite tur också för då kunde jag följa med och grilla!

Är DU en ädelsten?

Mamma och pappa har kommit hem från Turkiet nu, och Jens åkte dit ett par timmar senare på sin studentresa. Vi hann ha långfrukost tillsammans i alla fall! Sedan har jag pysslat hela dagen, gjort bodybutter och sytt min maskeraddräkt. Det gick riktigt bra att sy faktiskt. Knepet när man är kass är att inte göra saker svårare än de är. Som att hålla sig till raksöm om det är det man kan. Tejpa istället för att nåla. Det kanske mer berodde på lathet i och för sig. Knepet när man är lat är att inte göra mer än man absolut måste. Det är ju det man har kreativitet till! Tejp kan man sy igenom och det sticks inte - varför nålar folk över huvud taget?

Mamma fattade inte vad jag var, dock. "Är du en ädelsten?"
Suck.
En ädelsten på maskerad med film- och musiktema?

Maskeraddräkt - del 1!

Sofie featuring tejp och rockring:

Nu ska symaskinen fram. Kommer bli grymt! 

Lägesrapport och anekdot om soppa

Mammas och pappas frånvaro sätter sina spår. Vi har till exempel levt i överflöd av hamburgare och paj. Jens kan laga hamburgare. Alltså har han lagat hamburgare. Och jag gjorde grönsakspaj häromdagen. Då tänkte jag inte på att jag är den enda som kommer äta av den. Jag är liksom van vid att laga mat till 4 personer plus matlådor. Så jag har tappert försökt äta upp den på egen hand.

Det känns lite som en upprepning av löksoppa-incidenten på gymnasiet. De serverade fransk löksoppa ungefär varannan vecka. Jag älskade den. På riktigt. Ingen blev så glad som jag över att det var fransk löksoppa på matsedeln. Tills den där gången. Jag tog för mycket, åt för mycket, blev för mätt.

Den var aldrig god sedan. Och varannan vecka försökte jag tycka om den igen.
Varannan vecka fick jag äta baguette och knäckebröd och rivna morötter.
En mörk tid.

Och jag och Jens skulle fixa inbjudningen till hans student idag. Först tog bläcket slut. Sedan gick skrivaren sönder. Den röda lampan blinkar och inga utskrifter kommer. Sen fick jag fylla i de gula jävla ballongerna med färgpenna. Skitfint. Verkligen.

Den ensamme dinosaurien

Idag har haft Den Ensamme Dinosaurien på hjärnan. Från Lillefot alltså. Så nu har jag tillbringat alldeles för lång tid på Youtube för att försöka hitta den. Detta var det närmaste jag kom. Den är kass, men samtidigt en underbar liten skärva av min barndom. 

Det är såna här stunder som gör mig lite panikslagen över att jag ska flytta ifrån min bror. Jag kommer inte ha nån som skrattar åt mina Lillefot-skämt längre. Ingen som hälsar mig med ett "Jamaican bacon!" med tillhörande jamaicansk brytning vid frukosten. Ingen som äter upp chokladkakan i smyg och lämnar EN bit kvar för att komma tillbaka tre kvart senare och tycka att man har gett resten av hushållet en ärlig chans att smaka på den och sedan äta upp även den eftersom ingen verkar vilja ha den. (Mamma gömde faktiskt godiset för honom ett tag. Och när han hittade det tänkte han inte "Jaha, mamma har gömt det, då kanske jag ska låta bli", utan "AHA! Jag hittade det, så jag förtjänar att äta upp det!") 

Jag kommer bli en ensam dinosaurie. (DAJNÖSÅÅÅÅR!)

Puh. Nalle Puh, alltså.

Efter tio timmars jobb(fast röd dag=katching!) kändes det inte jättekul att ställa sig och göra matlådor när man kom hem klockan nio. Inte jättekul, nej. Men om jag inte köper mat på jobbet så kan jag använda de pengarna till skoj och pynt till lägenheten istället! Det är så förbannat mycket att köpa hela tiden. Och med tanke på att jag i princip gjort slut på lönen två dagar efter löningen den femtonde så kanske det inte är så dumt att spara. Dessutom lagar jag godare mat än Findus.

 Men lönen har gått till vettiga saker - tv, förskottshyran och maskeraddräkts-ingredienser. Måste sätta mig och sy min gryyhyyyyhyyyyymma dräkt i nästa vecka. Herregud, hur ska det gå, jag kan ju inte sy... Nu har nog pajfan svalnat så jag kan gå och lägga mig äntligen.

Hur många gånger kan det hända?!

Kör bil.

Stannar vid ett övergångsställe, ska släppa förbi tant.

Tant nickar och tackar.

Ler tillbaka. Tänker: "Åh, tant blev glad!"

Börjar gasa för att köra iväg värdigt och försiktigt. Haft körkort i snart tre år. Kan hantera pedalerna.

Oroar mig plötsligt för motorstopp. Gasar lite extra.

Gasar som faan. Gasar så in i helvete. Gasar, gasar, gasar!

Tant inte så glad längre.

Jag inte så glad längre. 

Ser bra ut

Har hämtat ut mina nya glasögon. De är gigantiska och jag är übernöjd! Jens säger: "De där näskuddarna var fula." Jag svarade: "DU är ful." Johan på skrivgruppen tyckte att jag såg ut som en tant, men Lisa sa att jag skulle kunna vara PR-tjej på tidningen där hon jobbar. "Hipster" var också ett ord som flög runt. Det skulle ju dock antyda någon slags trendighet, så det kan inte stämma.

Jag tycker det är roligt att kinderna flyttats en decimeter in om man jämför ansiktet i och utanför glasen. Kass syn har jag. Därav glasögonen liksom. 

Har förresten tänkt om lite angående fondväggen. Funderar på att skaffa mig en sån här istället. Då skulle jag aldrig känna mig ensam! Vi skulle kunna äta frukost på balkongen tillsammans. Titta på film och ha tacofredag och sånt. 

Freedom

Nu har mamma och pappa har åkt till Turkiet. Igen. Jag skickade med Hungerspelen-trilogin så mamma hade något att läsa. Jag sa att pappa gott kunde läsa dem också. Leif G-W har dåligt inflytande över honom.

Att de har åkt innebär också att jag är ensam hemma med min bror. Igår tittade vi på The Big Bang Theory i fyra timmar. Gjorde rörelser till signaturmelodin och delade upp den så vi sjunger vissa delar var. Eller ja.. Jag sjunger det enda jag kan - "We built the pyramids" och "Bang!", Jens sjunger resten medan han guppar takten med huvudet. Jag tror att detta är anledningen till att de så sällan åker iväg under någon längre tid.

Men-ups

Ständigt förvånas jag över hur mycket fantastiskt det finns på internet!

Är det inte alldeles, alldeles underbart?

Söndag igen

Det var EN plusgrad igår på Olstorp när klockan blivit två. Blommiga kjolen var inte så varm och de dubbla strumpbyxorna hjälpte föga, men dansen desto mer. Och Arvingarna levererade som vanligt. Dansband är ingen skrytmusik, men jag tycker ändå att det är härligt. En bra danskväll är både den bästa utekvällen och det bästa träningspasset på samma gång. Dansar varmt och nära, skuttar omkring, snurrar sig yr, och träffar allt möjligt folk. Det är omöjligt att tycka illa om musiken då, även om de rimmar på "hända" och "vänta" och även om man emellanåt dansar med gubbar i hästsvans som grymtar "Du dansar underbart" i örat på en. Det finns ju slisk på alla dansgolv.

Imorgon ska jag skriva papper på lägenheten och jag har övertygat pappa om att hjälpa mig tapetsera fondvägg! Ska bara höra att det är okej för tjejen jag hyr av, också. Väljer mellan dessa två:

Lutar nog mer åt den gyllene, eller så vill jag mest ha en ursäkt för att använda det ordet.

Arvingarna

Det förra inlägget skulle publicerats igårkväll, men blogger i mobilen ljög för mig.

Ikväll är det Olstorpspremiär med Arvingarna(OHYEAH), så jag hinner inte skriva något långt för jag måste göra mig i ordning. Det enda som står emellan mig och den blommiga kjolen är att mamma inte har några användbara strumpbyxor...

Spottar ut löständerna och går och lägger mig.

I onsdags vände jag mig - helt allvarlig - till Moa och sa "Jag har provat ett nytt laxrecept som jag hittade i Hemmets Journal!" och insåg att jag just åldrats fyrtio år. Och receptet var inte ens gott.

Hur länge står sig en cheesecake?

Jag är ganska säker på att den inte står sig till mitten av maj om man gjorde den vid nyår. Ändå åt jag den. Inte det yttersta, alltså, det skar jag bort. Men det är ju ändå cheesecake. Det är vid såna här tillfällen jag inser att min kropp kommer bli mer som Kikki Danielssons än Kate Moss(s?). Heroin chic vs. Bra vibrationer, ingen svår match ändå. Kolla in kavajen, liksom. Räserkrull i luggen och en glittrande blixt i ena örat. Och så får man äta cheesecake.

Vaknade strax efter fem av Jens klocka som ringde. Försökte somna om, men icke. Istället har jag roat mig med att titta på tapeter. Blå-guldiga sådana. De är dyra, men ack så vackra.

NU HÄNDER DET!

Har fått lägenheeeeeeeeeeeeeet! Har gjort min happydance för Jens och vrålat omkring i hela huset. I natt kommer jag inte sova någonting. Shit. Jag ska flytta hemifrån. Läskigt.

Det är en jättefin lägenhet på Rosenhaga, precis intill jobbet, så det är perfekt! 44 kvadrat, balkong, kaklat badrum med nytt badkar och diskmaskin i köket. Hyran kanske är något hög, men med läget och skicket så tycker jag ändå den är värd det. Massa garderober också. Det blir nog finemang! Hyr i andrahand av en tjej som var supertrevlig och tillmötesgående. Åherregud. Äntligen. Hur ska det gå?

(Har även fått höra vilken ångest det framkallar när jag inte uppdaterar bloggen på två dagar så att man får stirra på en paintmålad oxfilé varje gång man går in. Hehe. Ska försöka bättra mig, men jag kan inte lova något!)

Hemskt mycket hej!

Hälsningsfraser - kanske mitt största i-landsproblem. När man jobbar i affär så ska man ju hälsa. Jag nickar, ler, säger hej. Men ibland lägger jag mig på fel nivå, och det är då det blir pinsamt. Som när kunden tittat bort i samma stund som jag öppnat munnen och gapat "Hallou!" med det där överglada leendet som får folk att tro att jag hör hemma i en tvångströja. Och ibland blir det en kombination. Tjallå. Helloj. Tjejsan.

Eller när jag går förbi och bara väser lite tyst så kunden inte hör. Som en pyspunka. Eller en orm. Och så kommer jag på mig själv med att ompröva mina "Hej" i efterhand. Två sekunder senare säger jag det en gång till för att höra hur det lät. Jag går omkring och hälsar för mig själv, kanske prövar hur det hade varit med en nick efteråt, eller en vinkning. Sedan flinar jag lite nöjt, för det blev ju inte så tokigt ändå! Men sen inser jag att jag fortfarande är kvar i butiken och omgiven av människor. Nämen. Och då måste jag ju pröva om allt igen, för att se hur galen jag verkar när jag viskar och nickar och flinar för mig själv.

Aloe vera mera - en juicepressarguide!

Om man vill så kan man knivhota plantan lite innan man börjar, så att den liksom vet sin plats. Sedan kan man skära av en stickling och skicka till hens föräldrar i ett brev där man anger tid och plats för överlämnande av lösensumman på tre komma sjuttiofem miljoner(jag skrev det i bokstäver, helt krejsy!).

Man kan även skicka en film med den bakbundna plantan hållandes i dagens tidning eller något liknande, det får man välja själv. Jag gillar att invagga plantan i falsk säkerhet, få den att känna sig lugn innan jag styckar den och geggar in slemmet i ansiktet. Den kommer naturligtvis inte skonas. (Och ja, det är en Jamie Oliver-kniv. The naked kock makes good knives)

Sedan, när förhållandet börjar bli lite för familjärt  är det bara att börja cutta. Dela bladen i två och skrapa ut innehållet i en skål. Om man får med för mycket av saften från skalet så blir slajmet missfärgat, därav den brunare geggan i bakgrunden.

Bry dig inte om skriken, de tystnar snart.

Gegga runt med fingrarna. Lite för att det är gött och lite för att krama ur saften.

Gegga-gegga-gegga-gegga-gegga-gegga-gegga-gegga-gegga-gegga-gegga.

Smaka. Bara för att du kan.

Ångra att du smakade.

Drick vatten.

Ät något gott.

Häll upp i fin glasburk om du har nån sån. Det funkar precis lika bra med nåt fult, men det blir inte lika snyggt när du ska ta foton till bloggen, din sopa.

Sikta på burken, annars blir tidningspappret söligt och mamma blir arg för hon har inte läst den än. (Skojade bara, mamma, jag tog en gammal tidning. Visst är jag duktig? Ja, det är jag.)

Ställ i kylen och använd tills den börjar lukta konstigt eller mögla. Helst ska den vara slut innan dess, så inte mamma börjar muttra om äggen i badrummet igen.

Sluta skriv om mamma på bloggen, eller fjäska så      hon inte bryr sig om att du skriver om henne på bloggen.       

Elin: "Undergången är nära"

(Det blev väldigt kornigt, jag tror det är kombinationen Instagram+Blogger, får testa lite olika)

Flitigt bi

Yäyä, nu har jag jobbat sådär mycket igen och inte hunnit blåga. Ett tiotimmarspass på fredagen när jag precis blivit oförkyld var kanske att ta i. Igår var det inte lika länge, men sedan var det personalfest på Aspö så det räknas inte heller som konvalescens(stora ord såhär en solig majsöndag-vuxenpoäng). Åt massa god mat och sedan spelade All Star Covers - ett coverband(nähä?) som Lasse på jobbet är basist i. Jag hade vråååålkul! Sjöng mig hes(fortfarande lite Shakiraröst) och dansade fötterna ömma, sedan sov jag på Elin och Jakobs soffa. Elin var också med på festen såklart, en prima danspartner är hon!

Jag är inte ens bakis. T to the J to the O to the HO! Tog en bild sent igår som jag ska testa att ladda upp sedan - jag har skaffat blogger i mobilen och Instagram, men min mobil har krånglat sedan sista uppdateringen så ha inga höga förväntningar. Jag kan även varna känsliga läsare för att bilden kommer innehålla ordskämt. 

Mamma har planterat om vår gigantiska aloe vera-planta och jag ska försöka klämma ut lite juice från bladen som lossnade. Jag hade tänkt beställa aloe-gel på nätet att ha som återfuktare till ansiktet och håret och nu till sommaren när man är ute i solen så är det superbra när man bränt sig, men det är ju ännu bättre om den är färsk, hemmaodlad och helt utan kemikalier. Exakt det jag är ute efter! Jag visste inte ens att man kunde göra det själv, men efter ett par Youtube-lektioner så har jag lärt mig att jag kan gegga på bäst jag vill. Det kommer bli slemmigt och gött!

Nu ska vi se hur det går med den där bilden då...

Svensk maffia - inte helt hardcore?

Minns ni Black Cobra som stal massa(-riner hehe, en alltför frestande öppning) småkakor och bakelser? Rån i dubbel bemärkelse. Jag, för min del, tycker ju att bakverk är det enda som möjligtvis skulle vara värt att stjäla här i världen. Men som gängledare ger det nog inte riktigt den respekten man önskar om ens underhuggare kommer hem till lyan med säcken full med brownies och äppelkronor. Tänk dig en kille i skinnjacka som står och langar mazariner i gathörnen och skär smakbitar med stiletten. "Bästa kristyren i stan, mannen!" Inte så hardcore.

Och på mitt jobb stjäl de oxfilé. Inte Black Cobra, alltså, men någon är det ju. Oxfilé-maffian tänker jag. Jag tänker sedan helt fördomsfullt att de inte är så hemma med stavningen i det här gänget, så när Mange(som kunde rita lite bättre i mellanstadiet, typ tribaler och drakar och sånt, och därför fått ansvara för designen av loggan) skickat iväg gäng-jackorna på tryck så är det ingen som märkt att det står "Oxfilen" på ryggen. Som om det vore ett slipverktyg för nötkreatur. Och sen tänker jag att Mange har gjort den som i Black Cobras logga - fast ormen är istället en oxfilé/oxfil som slingrar sig upp i anfallsposition. Man riktigt ser hur oxfilen gör sig redo att hugga till. Lite så tänker jag. Men det kan ju vara fel.

Besatt

Det kallas bokslukaråldern, ni vet, mellan nio och tolv när man slängde sig på sängen så fort man kom hem för att läsa ut sin bok och rörde sig inte ur fläcken förrän mamma hade ropat "MAAAT" för kanske femte gången, man visste inte så noga för det var inte viktigt. Kapitlet var viktigt. Doften av trycksvärta och gamla bokpärmar var viktig. Ficklampan under sängen var viktig, för då kunde man läsa färdigt under täcket efter att man gått och lagt sig utan att någon märkte det. Till slut fick jag inte ta med böckerna till skolan, för jag var tvungen att leka med de andra barnen på rasterna sa mamma. Och hon hade ju rätt men det var inte heller viktigt.

Nu för tiden är det sällan jag blir så besatt av en bok. Kanske för att jag har mindre tid över till läsning. Och nya böcker luktar inte på samma sätt. Men det är fortfarande något speciellt med att knäcka rycken på en pocket. Att lägga ifrån sig den och se hur omslaget liksom fjädrar tillbaka upp som om den hoppas att jag ska fortsätta läsa, bara några sidor till. 

Men i två dagar har jag isolerat mig igen, för är man sjuk så är det liksom tillåtet. Jag har sträckläst i två dygn, och varit helt uppslukad. Jag har delat maten i förväg så jag ska kunna äta med en hand och hålla boken med den andra. Jag har somnat liggandes på sidan med handen mitt i en bladvändning. Jag har skrattat, jag har gråtit och bitit på läpparna när det varit spännande. Och nu när serien är slut så känns det sådär tomt i magen. Sådär dött. Ruset är över. Så ser jag hur omslaget lyfter och drar med sig några sidor upp. Och jag vet att jag bara kan göra om det igen.

Meh..

Halsmandlar har levlat upp. Är nu stora som silikonbröst. Hurra! Jag vaknade två gånger i natt för att det gjorde så jävla ont att svälja. Hämtade Zyx, världens bästa halstablett(tack mamma), och snuttade i mig. Det jobbiga är ju att man måste svälja en himla massa gånger innan den har verkat. Aj. Drömde sedan att jag var en hemmagjord marsipankyckling med bröstcancer som låg bortglömd och smälte i ett gammalt påskägg. Fin symbolik.

Läste Aftonbadets ledare förresten, plottrig hemsida men en bra artikel:

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article14754294.ab