Valborg

Sista dagen i april, alltså är det Valborgsmässoafton!                                                                                             

Ska inte fira det, dock, jag jobbar kväll och sen brukar det inte vara så mycket ståhej häromkring. Men jag såg på nyheterna om forsränning i Uppsala(Johanna, du kanske tittade live?) och jag blir så himla sugen på att studera, eller vara student rättare sagt. 

I typ Uppsala eller Lund och lära mig saker och träffa nya människor! Jag saknar verkligen att gå i skolan, funderar på folkhögskola med skrivinriktning nästa höst eller något sånt, beroende på hur mitt liv artar sig. 

Annars är jag förkyld. Mina mandlar är stora som kiwisar och jag låter som Shakira(oh baby when you talk like that). Kul att jag ska jobba ikväll med den rösten också. Kanske ska kalla mig Charkira?(Jag är glad att detta är en blogg så att ingen märker hur högt jag skrattar åt mitt eget skämt!) Men ingen feber än. Hade ont i kroppen igår men det kan även bero på baksmälla och det faktum att folk glidtacklas på krogen. Som om det inte var en tillräckligt stor utmaning att försöka stå på fötterna ändå liksom. Hoppas verkligen att förkylningen inte blir värre än såhär, lite svullna mandlar kan jag leva (och jobba) med! 

Fredagskvällen - En bildsammanfattning

Såhär roligt hade vi igår! (Bilder som på en riktig blogg som Fredrik Backman skulle sagt!)

Vi kom också fram till vad Free fallin' egentligen handlar om:

Och så långt sträckte sig jämförelsen med riktiga bloggar. Jag ritade en bajskorv i paint. 

Karrioke? Karroke? Kaeroke? Ka..?

Jaa, hörni. Hanna fick med mig på "En jävel på kärlek". Nyktert. Inte ens i mitt eget huvud var det i närheten av en Susan Boyle-upplevelse. Men Hanna sa i alla fall att jag var bättre än den utvecklingsstörda tjejen som sjöng "Glorious". Det är ju alltid nåt!

Humor i vardagen

Dagens inlägg är så enkelt som en hemsida.

Det är ju fredag, så jag har lite andra planer - jobba och sjunga upp till exempel. Gärna samtidigt! 

Fast i mitt huvud..

... kommer det eventuella framträdandet på karaoken istället förlöpa ungefär såhär:

Jag kommer eventuellt också att spela någon form av luftflöjt mellan verserna

På fredag är det karaoke-kväll på Husaren och dit ska jag med några kompisar! Jag hoppas att jag inte känner någon(eller så många) som jag kommer att göra bort mig inför.

Jag misstänker nämligen att jag kommer bli lockad(övertalad/smickrad/supen under bordet/hotad/lurad/utpressad eller bara tillfrågad) att gå upp på scenen för att sjunga Nordman eller nåt sånt. Och sannolikheten att jag ska göra det stiger för varje drink, jag har överlag ganska dålig motståndskraft för övertalningsförsök så jag kan lika gärna acceptera det redan nu. 

Det kommer se ut något såhär(för er som behöver förbereda er mentalt, det vill säga alla):

Husdjur

På Christer i P3 för några veckor sedan pratade de om husdjur med ovanliga namn, och jag skrattade så jag tjöt. Någon hade döpt sin hund(en grand danois tror jag) till Spring och varit ute och rastat den på stranden en kväll. En joggare kom förbi när hon skulle ropa tillbaka hunden och skrek "Spring!" varpå joggaren vänder och kutar för livet åt andra hållet när hunden sätter av. En skitstor mördarvovve liksom, och ägaren vrålar att man ska springa! Jag kan emellanåt känna för att skaffa mig en snigel, bara för att få döpa den till Nigel.

(Har förresten märk att Eivor protesterar å det grövsta(underbart uttryck) när jag visslar The Final Countdown, jag ska filma detta nån gång, skrattar redan åt det i huvudet)

Brüsch

Min bror är en fena på det där med komplimanger. Arton års övning har gett resultat. Han säger de rätta sakerna, får en att känna sig speciell, verkligen. Som till exempel:

"Hehe, Sofie, vad har du gjort med håret? Du ser ut som Kenickie." 

Eller:

"Sofie, du har gamnacke."

Och:

"Dina biceps känns som Bregott som stått framme i skolmatsalen för länge så att det blivit asmjukt och geggigt. Och skelettet är som smörkniven."

Och sedan tittar han spänt på mig - halvt road, halvt livrädd - för att se om jag kommer skratta eller hota med att tömma menskoppen i hans säng. Det är nämligen det enda jag kan göra som får honom att hålla käft. Sedan kan jag, om jag vill späda på det hela lite, påpeka att Molly Sandén också har mens och bajsar. Och sen var gamnacken inte så rolig längre.

Skriv, skriv, skriv, skriv! Och skriv.

Ja, ni vet, jag skriver ju på riktigt också, noveller och sånt. Skönlitterära texter kanske jag skulle kalla det om det inte lät så högtidligt och Ranelidskt. Det är varken särskilt skönt eller litterärt om jag ska vara ärlig. Men kul! Jag har gått två kurser i kreativt skrivande och vi som kände för att fortsätta träffas och ge feedback på varandras texter ses på tisdagskvällarna och trevlar oss. En vanlig vecka är det det roligaste som händer!

Skrivgruppen består av sex killar som går dataspelsutveckling på högskolan, sedan Lisa som läser Media- och kommunikationsvetenskap och så jag. Ett sjukt inspirerande gäng, jag önskar verkligen att jag hade mer tid att skriva! Eller snarare att jag tog mig tid att skriva oftare. Jag älskar den där känslan jag får, pirret i magen när jag måste tända lampan efter att jag lagt mig för att anteckna något, eller när jag lyckas beskriva något så exakt att orden vibrerar inuti när man läser dem. 

Och förutom texterna så diskuterar vi allt möjligt viktigt, som varför Emil i Lönneberga fortfarande gör så fula trägubbar efter alla hyss, och så pratar vi om katter och bältdjur och hårda karameller. Och varför man döper sina barn till engelska namn som Steve och George och Kate så ingen vet hur man ska uttala dem. Och så fikar vi! Så nu önskar jag att alla kuggar sina tentor och ex-jobb så de inte flyttar i sommar eller höst så mina tisdagar blir tråkiga igen. 

Note to self

Beställ aldrig, under några omständigheter, en så kallad "Motherfucker" i baren. Du klarar dig bättre utan. Mycket, mycket bättre. Och så slipper du dricka upp din kompis cider efteråt. Jag tänker inte dra en Harry Potter-referens nu, men om jag hade gjort det så skulle jag sagt att det kändes som att svälja en ungersk taggsvans och sedan försöka dränka den i en fingerborg. Men jag tycker det räcker med Harry-tjat så jag säger ingenting.

Bakishimlen

• Den obligatoriska Harry Potter-filmen
• Den halvfulla chipsskålen som blev över från igår(och eventuella nougatägg från i påskas som stått i en skål i fönstret och smält så många gånger att chokladen blivit kornig och bubblig)
• Den syndigt långa bakisduschen i kokhett vatten. Sedan håller man duschmunstycket upp-och-ner som en fontän och låter dropparna studsa lite mjukt mot ansiktet. 

Att göra:

Jag hade gjort en lista med ytterst viktiga ärenden som jag skulle uträtta idag. Alltså har jag tillbringat dagen med att göra allting annat förutom just det som stod på listan. Det är förbluffande hur långt jag kan sträcka mig för att undvika att göra saker jag måste.

Jag har rensat avloppet i duschen till exempel, det skulle aaaaldrig hänt om jag råkat skriva det på listan. Men mamma sa till mig att det luktade ägg i badrummet. Hon hävdar att det är för att jag tvättar håret med ägg. Jag hävdar att det är för att min bror går på toaletten där. Sedan slängde jag ur mig den otroligt vassa comebacken "ahmen det luktar ju schampo på er toa". Ha! Det fick tyst på henne. Nej, det fick det inte.

Så jag satte mig i duschen och rensade avloppet. Eller ja, jag välte in och slog höften i duschkabinskanten. En ofrivillig sälen in the style of Anja Pärson goes städtant. Mycket vackert. Men resten gick fint, tackar som frågar!

Måste man va ashårig?

Inte för att jag dömer någon, men..

Ni vet, den där rullande listen på Spotify där man ser vad andra lyssnar på? 

http://open.spotify.com/track/6DCF78BrgLNIMDnVWxnFc3 

Den kan göra att man ibland ifrågasätter sina vänners mentala hälsa. Eller ja, egentligen får man ju en ganska klar bild av deras tillstånd.

Förresten.

Lägenheten gick det inget vidare med. Som väntat. När jag ringde sade hon - i korta drag - "Förtur" och "Nej, vi har inget kösystem, men nu är det såhär att blablabla..."

Jag mumlade några svordomar och könsord redan innan jag ringde eftersom jag inte ville ta ut min besvikelse på lägenhetstanten. Väldigt moget och förutseende av mig. Istället för att skrika "KÄRRINGJÄVEL, antingen HAR ni väl KÖSYSTEM eller INTE?!" frågade jag alltså sansat "Vad tycker du att jag ska göra för att få störst chans att få en hyresrätt hos er?" och tackade sedan artigt och lade på.

När man har jobbat i kundtjänst vet man hur pissigt det är när folk uppför sig illa i telefon, jag vill inte bli en sån. Mamma hade i alla fall köpt kola- och pekan-glass. Jag har en känsla av att det kommer bli mycket glass framöver.

Att profilera sin blogg

När jag pysslar med bloggen finns det en sida som sköter statistik, antal sidvisningar och om det finns webbplatser som länkat till min blogg och sådär. En katergori heter "sökord", och visar när folk hittat hit med hjälp av sökningar på google, kanske Fil och Sofie, exempelvis. När man googlar "korv och ungersk salami" kommer min blogg upp. Det är kanske det finaste(och roligaste) jag varit med om!

Jag får världen förklarad för mig

Igår kväll satte jag mig vid datorn för att skriva ett blogginlägg. Sedan började jag chatta med en bekant och då kunde jag inte koncentrera mig längre. Jag blev så himla besviken. Ont i magen-upprörd.

Jag frågade personen hur hen(jag vill inte hänga ut nån och hen läser inte här, könet spelar ingen roll) kunde vara så brun och samtidigt så ljushårig. Efter lite omvägar runt brun utan sol och min ironiska fråga "den där kåt-brun-och-smal-grejen som var aktuell för ett tag sedan kanske?" sa personen att den tog Melanotan i sprutform. "Annars trivs jag inte med mig själv," sa hen. Melanotan - även känt som Barbiedrogen.

Vad håller vi på med? Vad är det för sjuka ideal som gör att en människa köper pulver på internet, blandar och injicerar, kanske får livshotande biverkningar, för att bli tillräckligt snygg? 

"Jag blir brun och smal, sån är världen." Och jag satt framför datorn med tårar i ögonen.
"Sån är världen."

Nu börjas det igen!

Ett litet gryende hopp om lägenhet tändes i mig idag. Min kusin, Sanna, och hennes kille har skaffat hus och Ida, en bekant till dem, har fått deras lägenhet. Ida vill gärna bli av med sin etta snabbt för att slippa dubbla hyror och där kommer jag in i bilden. Sanna tipsade om att jag letar, gav henne mitt nummer och Ida ringde mig idag. En utmärkt kedja av bostadsbyte hade vi tänkt ut, fullständigt briljant om jag får säga det själv! Sanna till gård, Ida till Sannas lägenhet och jag till Idas - allt så snabbt som möjligt!

Ida hade tagit över den av en kompis(så vår lösning skulle säkert vara okej) och jag är dessutom inskriven hos hennes hyresvärd så jag ringde direkt dit, glad i hågen. Men tanten där verkade inte alls dela min uppfattning, hon hävdade att "Såna där byten är bara undantag, så går det inte till hos oss. Vissa ringer hit en gång i veckan och frågar om vi har något ledigt, jag får be dig återkomma på onsdag när jag har tagit reda på mera." Lip. Jag hade förstått det så att de inte hade nåt kösystem. Först till kvarn alltså. Nu ringde jag samma dag som hon säger upp sin lägenhet men det kommer väl inte räcka ändå. Det är nån som "har förtur" igen. Antingen får man väl ha kösystem eller inte, man kan inte skaffa det varenda gång jag råkar vara först till kvarn.

Men det gjorde mig på bättre humör när min jobbarkompis berättade att han efter personalfesten i lördags spytt i sin väska och slängt ut den genom fönstret i bilen på vägen hem och sedan mått skit tills klockan blivit sex på kvällen igår. Hehehehehe.

Amsterdams glädjekvarter presenterar:

Nu kan jag dö lycklig.

Jens träffade en tjej ute igår som är med i ett band. De spelar Harry Potter-musik sa hon. HARRY POTTER-MUSIK! Och vet ni vad bandet hette? De som inte får nämnas vi namn. DE SOM INTE FÅR NÄMNAS VID NAMN! Jag har bestämt att han ska gifta sig med henne, annars tar jag henne och/eller annan villig bandmedlem. Än finns det hopp om mänskligheten!

Helgen - Åherregud, skjut mig!

Igår var det fullt upp - jobbade först, sedan blev det grillfest med färskvaruavdelningen på jobbet! Tipspromenad, femkamp och party, det var riktigt roligt! I och i fredags(efter klippning och glasögonbågs-tittande) jobbade jag till tio och stängning i kassan. Jag är oftast inte i kassan så det kan vara lite ovant.

Till exempel har vi automater utanför kassorna där man hämtar ut rakblad, kondomer, snus och cigaretter med en förbetald biljett. 95% av gångerna folk köper sådana biljetter är det cigaretter eller snus. I fredags kom det en kille som helt uppenbart var under arton, snarare femton-sexton så jag frågade automatiskt om leg när han lämnar fram lappen, varpå han rodnar och börjar stamma. Jag ser paniken i hans ögon och tänker att det minsann inte blir några cigg om han inte har nåt leg, varför försöker han ens? Han trampar lite från sida till sida och tittar osäkert på mig. Sedan ser jag ner på lappen igen och inser att det är kondomer. Näcken. Stackaren skäms ihjäl och jag försöker ursäkta mig.

"Öh, eller oj. Förlåt. Det var ju inte alls.. öh, vahettere, cigaretter. Eeh." Fan. Skjut mig. 

Han betalade och lommade iväg och jag skämdes. Lite för att jag var dum men mest för att han tyckte det var så jobbigt. 

Nu ska jag färga håret guldkopparblont(smidigt namn). Förhoppningsvis inte orange.

Ohoj!

Jag älskar verkligen att jobba kväll! Då får jag sova tills jag vaknar på morgonen, hinner träna innan jobbet och sedan är jag pigg och glad hela dagen. När jag vaknar av mig själv drömmer jag dessutom massor. I natt stekte mamma smörgåstårta i stekpannan till exempel, haha!

Idag ska jag klippa mig innan jobbet också. Man vet att det är dags när lockarna liksom förvandlats till cocker spaniel-öron. Är lite nervös, dock, jag tvättar ju håret med ägg. Och jag har inte klippt mig sen i början av januari. Den enda köpta produkten jag använder är ett man-, svans- och pälsspray för hästar hehe. Funkar även utmärkt som ansiktsvatten! 

När jag är i stan ska jag passa på att leta efter nya glasögonbågar. Eftersom mitt ansikte är helt osymmetriskt och mina öron sitter olika högt upp(skitkul när man har långa örhängen och det skiljer flera centimeter på höjden) så är det ett tidskrävande projekt som jag därför skjutit upp i flera år. Antingen blir det ett par stora svarta, eller ett par guldiga. Eller ett par grå. Eller nåt helt annat!

Lite feelgood-musik, det är ju fredag och allt:

Twitter

Jag sitter och försöker förstå mig på Twitter. Har hört att det ska hända en massa roligt där(jag vet att jag är efter, men i skogen där jag bor sker allt med två års fördröjning, plus/minus några dagar beroende på skottår och så vidare, ge mig en lägenhet så jag slipper skriva så långa parenteser). Det HÄNDER faktiskt massa roligt där har jag upptäckt, jag ska engagera mig(och be er följa eller adda eller vad det kallas) när jag vet borren men det är en lång process. En väldigt lång process. En väldigt, väldigt lång process.

I alla fall, på Twitter har man ett användarnamn. Daniel Ek - CEO and founder of Spotify" står det på hans, öhm, profilsida - hans användarnamn är eldsjal. Som eldsjäl fast utan prickar. Eldsjal. Firescarf. När Gandalf fryser - eldsjal.

Dagens asgarv:

Jag finns, alltså tänker jag.

Idag har jag grubblat över de stora frågorna här i livet. Som varför fåglar som sitter på ena sidan vägen inte flyger bort utan tvärs över vägen när man kommer körande som någon slags sjuk självmordslek. Och varför jag alltid lovar att jag ska leva nyttigt och sekunden senare upptäcker att jag har proppat kinderna fulla med geléhallon. Sedan har jag våndats lite över min deodorant också.

Jag har gjort egen deo av kokosolja, bikarbonat och potatismjöl(för jag tycker att det är onödigt med kemikalier när det funkar lika bra utan). Och det fungerar verkligen, det vet jag för jag sniffar mig misstroget i armhålan varannan minut för att kontrollera. Det är liksom det som är problemet - jag sniffar mig i armhålan och det luktar kokos! Dofter sätter sig i minnet på mig, det finns till exempel en tvål som luktar Sims efter en period i mitt liv då jag bara lämnade datorn för att gå på toa(när man undrar vad man gjorde innan Facebook - Sims). Jag är rädd att jag snart kommer tycka att kokos luktar armhåla. Det kommer att göra mitt förhållande till kokostoppar väldigt komplicerat. Nu kommer en bild på en busig kille med bonnabränna.

Det är som vanligt inte kokostoppen på bilden som skrivit brevet.

Syskonkärlek

Jag och Jens funderade lite löst på att göra matchande tatueringar(typ en pepparkaksgubbe på pekfingret, väldigt hardcore). Jag föreslog dock att vi skulle göra det på nåt ställe där det inte slits bort, nåt ställe där inte alla andra har tatuerat sig. Typ armhålan. Det ville inte Jens. Sedan får vi väl försöka hålla sams, man kan ju inte tatuera sig ihop och sen gå och bli fiender!
"När vi är vuxna får vi försöka uppföra oss. Klart vi inte bråkar, eller hur?" sa jag.
"Mm," sa Jens. "Men om vi gör det så är det ditt fel."
"Det börjar ju bra, det här..."

Mer påsk

Ibland känner jag att jag inte har nåt liv att blogga om, och ibland känner jag att jag är så upptagen med att leva att jag inte hinner blogga om det. Igår, till exempel, jobbade jag 10-17:15 och eftersom det var påskafton (och då har vi viktiga traditioner i Humlelyckan) gick hela familjen upp tidigt för att:

1. Leta påskägg. 

Varje år hittar jag först Jens ägg, sedan mitt eget innan han har hittat något av dem. Jag letar überseriöst så Jens kan lugnt låta bli att titta där jag redan varit medan jag måste dubbelkolla överallt efter honom. I år hade jag sagt till dem att gömma bättre. Det gjorde de. Jag hittade mitt efter Jens. Såret är fortfarande för färskt, jag kan inte prata om det. 

2. Titta på mamma och pappa när de letar efter påskägg.

Jens och jag gömmer deras på övervåningen och sedan letar de jättelänge medan jag och Jens står skadeglatt bredvid och hånskrattar och ger kassa ledtrådar. Sedan när de börjar bli förtvivlade ger vi dem riktiga ledtrådar också.

3. Ge mamma dåligt samvete.

Mamma och pappa kommer alltid överens om att inte ge varann påskägg, men pappa brukar struntar i det och köpa ett till mamma ändå. Jag och min bror ser det som vårt plikt att påpeka hur besviken pappa måste vara.

4. Äggarullning(uttalas så västgötskt man bara orkar)

Vi kokar ägg med äggvästar(små påskmönstrade plastfodral) och rullar dem sedan mot en uppradad pyramid av chokladägg, som bowling ungefär. De chokladägg som det riktiga ägget nuddar får man behålla och den som har flest ägg(jag) när tävlingen är slut vinner! Jag fick sjutton ägg. Pappa fick fyra. Det är för att golvet är skevt, säger han. Det kan också vara för att mamma knuffar honom när han ska rulla. 

Såhär blev hela min kycklingfamilj sedan! Mammahönan till höger hade fler små ungar, men Jens åt upp tre av fyra när jag sade att han fick smaka. Bredvid henne chillar rastakycklingen, ya mon! Sedan Gullefjun och Voldemortkycklingen(suveränt ord) med Nagini på axlarna och tittar lite mystiskt mot horisonten. Och nu vet jag vad ni undrar. Vad är det för smak på Bertie Botts-bönan som Voldemortkycklingen håller?! Men det vet man inte. Det vet man aldrig. 

Glad påsk dårå!

Har varit på förfest med folk som hade Smurfparty som top tracks på Spotify. Molly Sandén kändes plötsligt creddigt.

Pysseltajm

Vaknade till Vildar - a.k.a. ELGITARR, ELGITARR! 

Jens kollade på Poca. Hans nummer två på Disney top tio, min femma. Jag älskar att merparten av rösterna är göteborgare, haha!

Jag tänkte pyssla ihop några kycklingar idag när jag är ledig, jag har köpt sjuka mängder marsipan! I julas gjorde jag marsipangrisar också.

Jag höll inte ut längre än till en traditionell julgris innan det spårade ur. Då gjorde jag karmagrisen som blir uppäten av ett äpple. Sedan semestergrisen som struntar i helgstressen och åker till Thailand över julen och dricker melondrinkar och bränner näsan. Och vampyrgrisen, det är inte lätt att göra huggtänder på ett tryne av marsipan, kan jag säga, gud vilken tid det tog. Sedan Harrygrisen med ärr, glasögon och trollstav i munnen. En TROLLSTAV och inget annat. Den missen tänker jag inte göra om idag. 

Jobb och superkrafter

Ja, ni vet. Det har varit påskvecka, så jag har jobbat. Och jobbat, och jobbat lite till. Massa barnfamiljer idag, det kryllade av små telningar utklädda till påsk-kärringar. Ack och ve och knip i hjärtat, jag älskar barn! Och de brukar tycka om mig tillbaka. Jag har alltid haft en teori om det där, det ömsesidiga tycket. En revolutionerande upptäckt kan man kanske kalla det, lite i stil med den släta korven! Är ni redo? Jag tror att det beror på mitt runda ansikte! Jag fiskar inte protester eller så, jag vet att mitt ansikte är runt och det går bra. Min poäng är att barn också har runda ansikten = connection! Det finns studier på detta om runda fejs, googla!

I alla fall brukar barn glo på mig. Inte bara titta lite extra utan stirra oavvänt på mig och ingen annan. Det kan sitta ett barn i kundvagnen och iaktta mig på håll bakom fruktdisken när jag plockar liksom, det är nästan läskigt. Förra veckan på H&M var det värsta hittills. Jag stod i kön till kassan när en unge i kassakön bredvid börjar gnälla. Mamman tröstar honom och han är tyst i några sekunder. Sedan börjar han skrika. Gallskrika så det ekar genom hela butiken. Mamman försöker förgäves få tyst på honom. Folk(jag inberäknad) vänder sig om och letar efter vrålapan, jag möter hans blick. Han tystnar och ser blidkad ut. Jag tittar bort. Han börjar skrika igen. Hjärtskärande barnskrik. Jag tittar tillbaka. Han tystnar en lång stund. Faran över? Jag tittar bort - han börjar skrika. Jag tittar tillbaka - han tystnar. Det måste räknas som en superkraft!

The babywhisperer.

Sjukt kul brud!

Bianca Kronlöf -  "Your skin is like dolphin."

Plötsligt händer det inte

"Fortsättning följet" heh. Lite såhär kändes det när jag ringde lägenhetsgubben i förmiddags:

Jag fick den inte. Två sekunder efter jag lagt på luren såg jag en överkörd kissemisse på vägen, sedan spelade dom "Fuck you" på radion. Då visste jag att skulle få en bra dag. Nu ska jag lyssna på Molly Sandén och äta piggelin(det var den enda glassen vi hade hemma, fuck my life) som om Eric Saade lämnat mig. 

Måndag.

Idag har jag inte så mycket roligt att berätta. Eller, ja, jag använde stora kniven på jobbet idag, det är alltid skoj! Man kan leka lite Indy när man hugger kålhuvuden till pizzasalladen. Annars väntade jag på att lägenhetsgubben skulle ringa. Det gjorde han inte. Imorgon hör jag av mig, åh, jag är så nervös. Jag vill nog helst inte veta så jag kan fortsätta bygga luftslott och hoppas. Fast att om jag verkligen skulle få lägenheten så slår det ju mitt lilla luftslott med hästlängder! Men jag kommer inte få den. Så imorgon tänker jag köpa glass och tröstäta. Eller fira!!! Nej, tröstäta. Fortsättning följet

Hur man fördriver en söndag!

Man vet att man är skadad av sin uppväxt när man tillbringar sin söndagseftermiddag med att lista de tio bästa Disneyfilmerna med sin bror, jämföra de individuella listorna och kriterierna och sedan med hjälp av poängsystem ranka dem i en gemensam topplista. Enligt Jens var det "Seriöst det svåraste jag nånsin gjort asså. Det kändes som att välja mellan sina egna barn". Lägg särskilt märke till hur han skrivit ett hjärta för hand med < 3 efter Molly Sandén i Trassel...Vi delar spotify också. Why am I crying är ett av "mina" top tracks. Tack, Jens.