Skövde-bo

Ja, hörni. Jag sitter i min nya soffa i lägenheten och försöker hålla mig vaken. Den här veckan har verkligen varit en pärs. Jag har jobbat som en gnu och tapetserat och flyttat när jag varit ledig. Lite sömn, och mycket av ALLT annat. Men lägenheten har blivit jättefin, jag är så nöjd! Jag hade tänkt visa några före- och efter-bilder, men det gamla minneskortet är kvar hemma. Eller i Tidan-hemma alltså. Helt knäppt att detta är mitt hemma nu! Men några bilder har jag i alla fall:

Hallen mitt i avtapetseringen.

Efter tapetsering! Blommorna syns dåligt i den här vinkeln,
får ta ett bättre kort när hatthyllan är på plats.

Köket - väggen till höger är den gamla färgen, till vänster är den nya! 

Faster Anneli som varit tapetsörska extraordinaire poserar här med min vakt-flodhäst Flavius.
Kolla in nävarna och pondus-magen. På Flavius, alltså.

Fånga rå!

Alla inredningsbutiker har träbokstäver. Lycka, står det. Carpe diem, Welcome och Home. Bara visdomsord och klyschor. Och det är ju trevligt, men VAR är originaliteten? Jag funderar på att köpa mig såna och skriva typ... Bajs. Väldigt moget! Eller kasta om bokstäverna i lycka till cykla.

Min kusin, Anders, beställde(i vuxen ålder alltså) prinsesstårtor till sin födelsedag en gång. Han bad att de skulle skriva "Fisk" på den ena och "Räv" på den andra.

Föreställ er reaktionen hos den som tog emot beställningen. Eh.. Fisk? Föreställ er reaktionen på kalas-gästerna när de ser "Fisk" i snirkliga bokstäver på marsipanen. Fullständigt lysande idé!

Yabba dabba doo!

Det är inte illa när jobbet ringer och väcker en två gånger samma morgon. Första gången trodde man att man kunde få spackla och sätta upp reparationstapeten i sin lägenhet som man planerat. Men så blev det alltså inte. Istället blev det jobb. Åtminstone till halv två för sen var jag på banken och KÖPTE LÄGENHET! Nu är den betald, sista nyckeln är min, jag är skuldsatt och oåterkalleligt vuxen. Soffa köpte jag också, levereras på fredag. Har varit på A-möbler flera gånger och provsuttit den, jag hittar ingen som är så skön, man vill aldrig resa sig upp. Jag kommer bli världens soffpotät. Memoryskum. Det är sånt där degigt skumgummi liknande det i tempurkuddar. Fin är den också. Ljusgrå. 

Och rättar mitt förra inlägg - faster, inte moster. Hon hjälper mig imorgon istället, fina faster Anneli!

Prickard

Har tillbringat all min lediga tid i lägenheten idag också, nu är köket helt färdigmålat! Imorgon ska min moster hjälpa mig att spackla och sätta en reparationstapet(tror jag det heter) som underlag i hallen, sedan är det bara fintapeten kvar! Och alla möbler såklart. Det närmar sig! Har precis duschat överdrivet varmt och skrubbat bort alla turkosa prickar på kroppen. Nu är jag helt slut, jag kommer sova gott i natt.

Framsteg i lägenheten!

Idag har det varit full rulle i lägenheten! Först rev jag ner flera decennier av dålig smak i form av 697 lager tapet på en vägg i hallen som även verkar ha fungerat som arkebuseringsplats att döma av alla hål.

Eftersom jag inte kan tapetsera, men ändå har bestämt mig för att göra det själv, så tänkte jag att underlaget banne mig ska vara i toppklass, för allt som kan gå fel kommer ju göra det annars. Pappa hävdar att väggarna i hallen förmodligen inte varit så rena sedan de byggdes, och min ömmande nacke hoppas han har rätt. Det får han ha, jag orkar inte skrapa mer.

Sedan har jag och mamma målat köket i en tjusig glassgrön färg, jag ville stoppa rollern i munnen och smaka! En halv vägg in i målningen "råkade" mamma dra rollern över mina ben. Sedan skrattade hon elakt tills hon fick ansiktet prickigt.

Midsommardagen

Här har det varit pyjamasparty i natt. Vi var elva stycken, tio som sov över! Jag hade gjort alldeles för mycket mat, man äter tydligen inte en halv fläskfilé var... Men mamma har inte retat mig alls lika mycket som jag retade henne när hon hade beställt smörgåstårta.

Vi sjöng snapsvisor, spelade brännboll och kubb och åt jordgubbar och hade det mysigt. Jag måste säga att det var precis som jag hade hoppats på - härliga människor och trevligt kalas! Jag hoppas att jag hinner flytta in i lägenheten innan nästa helg, så detta kanske är min sista helg i Humlelyckan. Buhu och hurra! 

Just nu sitter jag och googlar tapetsering, ska in till lägenheten och måla i köket och se om jag kan få ner de fula, knöliga, lossnade strukturtapeterna i hallen så jag kan sätta upp nya, fina. Det blir en utmaning. Men först ska jag se hur underlaget ser ut, sedan kanske jag får ta hjälp av en målare. 

Infoga fyndig rubrik här - jag är för trött och förkyld

Ja, jag är fortfarande förkyld. Det är lite sämre nu. Jag försökte ringa och sjukanmäla mig idag men det gick inget vidare. Midsommarhandel och allt. Och jag borde egentligen redan sova, men här sitter jag plikttroget och uppdaterar min blogg. Hoppas ni uppskattar det, annars jävlar. Imorgon ska jag också jobba. Och så har jag råkat bjuda hem folk, hehe. Hur ska jag hinna? Nä, det är bara mina bästisar så jag oroar mig inte ett skit, faktiskt. De har stått ut med värre och vi blir bara elva stycken. Lagomt. En bra sak med att vara hemma är att jag åtminstone inte riskerar att komma för sent!

Läge(nhet)suppdatering

Den där lägenheten, ni vet, jag har ju inte pratat om den på länge. Jag har köpt den i alla fall. Jag dansade segerdans där när vi skrivit pappren för det har varit ett sånt himla krånglande fram och tillbaka. Jag ville inte flytta in förrän det var säkert att jag fick den och eftersom tjejen jag skulle köpa den av aldrig svarade i telefonen när jag ringde så kunde jag inte riktigt ta henne på allvar.

Först var det flyttstädningen som hon struntade i. Sedan när vi sa att vi skulle träffas dök hon inte upp. Så jag smsade utan svar, sedan ringde jag upp. Då var hon i Skåne. Jag sov dåligt hela den veckan för jag var så nervös, så dyker hon inte upp! Hur svårt är det att skicka ett sms och fråga om vi kan ses en annan dag istället? Och hon bad inte om ursäkt heller. Oförskämda människa. Vem har uppfostrat alla puckon? Eller snarare låtit bli?

Nästa vecka ska jag skriva på pappren till lånet och få den sista nyckeln av henne och mamma, pappa och Jens har hjälpt mig att städa i lägenheten. Jag känner äntligen att jag kan räkna den som min. Hallen ska tapetseras om och köket ska målas, sedan är jag Skövdebo. Förhoppningsvis blir det innan nästa helg!

Och krångelmänniskan hoppas jag att karman tar hand om. Må hon trampa på lego, som Tor på jobbet brukar säga. Fast lite värre än lego förtjänar hon. Må hon få mustasch. Må hennes ena sko alltid vara för trång. Må hon få nickelallergi.

Såklart...

Jag har hittat det. Det satt i tv:n.

//Den åttonde dvärgen Glömsker

Jag har tappat bort mitt USB-minne!

Jag hittar det inte. Ingenstans. Antingen är det för att jag behöver städa på mitt skrivbord - jag brukar lägga det rakt framför mig så jag inte tappar bort det. Så smart(slarvig?) är jag.

Eller så är det för att jag gömt det någonstans och glömt vart - jag gör det emellanåt när jag tänker "Herregud det kan ju inte ligga framme på skrivbordet såhär, då kommer nån SNO det!". Så jag leker snille och gömmer det på något otippat ställe. Så otippat att inte ens jag letar där. Och då blir det som den där gången jag hade gjort en smörkniv till pappa i julklapp och hittade det i en burk med gröna och rosa indian-pärlor lagom till sommarlovet. 

Och pappa var ju lika glad för smörkniven då, men jag vill inte vänta till jul innan jag ser på Game of Thrones igen...

Annars gillar jag sci-fi.

Tänk er ögonblicket då man tittar ner i toaletten efter att man gjort det man ska göra och sedan tänker "Vad faan har jag ätit?"

Det har hänt oss alla.

Men när det övergår i "och hur kom det där ut ur mig?!" och man befarar att ens liv har blivit en sciencefiction-film, då är ögonblicket innan man minns att man slog ihjäl en bålgeting för någon timme sen väldigt långt.

Tar helg. Firar med förkylning.

Det verkar vara en förkylning på gång. Hela kroppen värker men jag har inte tid att vara sjuk nu. Inte alls. Så nu ska jag lägga mig och sova bort den här lördagskvällen.

Men först nåt oerhört viktigt:

Det har ryktats att E-Type och Filippa Reinfeldt har en fling. Skulle Filippa byta Barbapappa mot kusin Det? Ägget mot lurven? Flinten mot svallet? Mopsen mot moppen? Statsministern mot "This is the way - come along, come along"? Nej, det skulle hon inte. Jag ska avslöja sanningen här och nu. Redo? Bilden till vänster, som ska föreställa E-Type, är i själva verket Filippa utan smink. Say whaaaaaaat?! Jo. Så är det. Ni vet var ni hörde det först. (E-Type är fortfarande singel - helt oförståeligt att ingen har haffat hingsten, men halleluja!) 

 

Konsten att göra ett gott intryck

Vi har en ny kille på jobbet. Anton heter han. Är i min ålder typ.

Han har redan hört mig säga "Käre barn, va mycket folk det blev" - med min mammas tonfall och västgötska. Jag grymtade "jävelberg" när jag tappade revben på golvet. Sedan vrålade jag "KÖÖÖÖTT" och pekade på skinkorna i disken.

Jag är mycket nöjd med min del i hans inskolning.

Tvångssyndrom

Vissa saker får man bara för sig. Milda tvångssyndrom med konstiga saker som man måste göra, bara för att. Som att gå på varannan stenplatta på gatan. Bara varannan. Råkar man kliva på skarven mellan två plattor måste man göra samma sak i nästa steg, så det blir symmetriskt.

Och när jag var liten blinkade jag vid varje par snöpinnar som vi passerade med bilen när det var mörkt. Fattades pinnen på ena sidan så blinkade jag bara med ena ögat - det ögat som hade snöpinnen på sin sida. Nu är ni säkert redo att hämta tvångströjan och låsa in mig, men vänta. Det kommer mera.

Min kompis Elin berättade en gång för mig att varenda gång hon hörde "Maria Öhrman"(hon var jurymedlem i Let's Dance) ropas upp tänkte hon "- Annars dör man". Det tvångssyndromet fick jag följaktligen också. Det blir alltid så, det är en förbannelse. 

Tillsammans med Elin tittade jag på en Fråga Olle-dokumentär om diverse knepigheter, bland annat fisting. Vet ni inte vad det är - forska inte i det. Googla INTE. På riktigt. Lägg av. (Mamma, jag hoppas du inte tar upp detta vid kvällsmaten.)

I alla fall. I samma veva som vi såg den dokumentären började jag lyssna på låten "Twisting the night away". Nu hör jag bara "Fisting the night away". Låten får en helt annan innebörd. Ungefär samma sak hände med "Dansa, pausa" = "Dansa, bajsa". Man hör ju ingen skillnad, det är bajsa de säger! Eller åtminstone Baosa. När man väl har tänkt det en gång så sitter det där. 

Dansa. Baosa. 

Blink. Annars dör man. 

Internet dödar min fritid

Saker jag skrattat åt den senaste timmen:

 

Jag: Ånej, ska han vara sexig nu?

Mamma: Han kommer göra en Britney. 

Jens: Han kommer göra en... ja han ensam hemma-killen. 

Jag: Macaulay Culkin? 

Jens: Va? 

Jag: Macaulay Culkin? Han heter så.
(Det tog mig år att stava rätt, stackars kille i småskolan. Sofie var svårt nog liksom.)

Jens: Öh.. Maca..? Han kommer göra en Lindsay.

Jag och mamma: Mmm.

Långt bort från stadens gråa hus vi glatt vår kos(s?)a styr

Det finns ingen årstid jag tycker bättre om än sommaren! Särskilt när det regnar tillräckligt ofta så gräsmattan aldrig gulnar och jag slipper tvätta bilen och fylla på spolarvätska. Idag var jag på långpromenad i skogen. Egentligen tänkte jag bara gå en kort bit, men det var så himla härligt att jag blev borta i över en timme.

Jag tittade på kossorna som lagt sig och vilat i hagen, jag skrapade kåda från en grankotte, hörde fåglarna sjunga sommarsånger och jag andades den där fräna, lite söta doften av barrskog och fuktig mossa.

Det var längesedan. Det var dags.

Det spritter i mig av lycka för ingenting är så andlöst vackert som sommaren. Och längs ängarna luktar det midsommar av alla hundkex och nyslagna vägkanter. Jag är så tacksam över att jag fått växa upp på landet och i skogen, nära allt det.

I augusti när äpplena mognar finns ett träd längs min gamla promenadrunda som får små ljusröda, krispiga äpplen. På kvällen när jag kommit halvvägs, där trädet står, plockar jag ett. Trädet står i slänten bredvid en liten bäck, så man får sträcka sig uppåt och utåt för att nå, ta tag i grenar och böja dem mot sig. Och jag är varm av promenaden men äpplet är alldeles svalt av kvällsluften.

Det är det bästa på hela rundan att få ett äpple. Precis där och då. Inte att ta med sig hem, inte plantera i trädgården, bara mitt på promenadrundan.

Där.

En liten skatt.





Jag kan även meddela att blåbärsriset ser lovande ut i år. Jag vet att ni har undrat.

Oh, the irony..

Fan, jag borde varit Magneto! Maskerad igen, någon??

The one who will bring balance to the Force

Jag tittar på bilderna vi tog på Jens innan balen. Jättetjusiga är de! Alla samlade snygg-gener som mina föräldrar hade att erbjuda, de har min bror fått. Jag har försökt lära honom att göra fula grimaser, men det slutar med att jag ger upp. Jag bara: äh, lägg av, ditt ansikte blir ju inte fulare än sådär. Jag får stå för grimaserna -  ett uppdrag som jag tar på största allvar. Det driver mamma till vansinne. Men någon måste ju balansera ut snyggheten, det fattar vem som helst! 

'Scuse the delay

Jamen det blev ingen uppdatering igår som jag hade sagt, jag och mamma åkte på spontan fönstershoppingtrip istället och på kvällen firade vi(inte jag och mamma alltså, utan vi kompisar) Bella som tagit examen! Hade superkul, dansade som en galning. Här kommer ett axplock(älskar det ordet) av bilderna från studenten - och resten finns snart på en Facebook nära dig! 

Studenten var mycket nöjd med dagen.

"Allt handlar om mig, det är ju det bästa som finns!" Och det var han värd. 

 

 Vad hängde jag runt halsen? Jamaican bacon. Det svarta snöret är en dread. Såklart.

Jens: "Jag är nog den enda som fått bacon runt halsen idag..." Den smälte lite gött och geggigt i värmen.

 

Hans snälla kompisar hade gjutit fast en flaska i en Bratz-ryggsäck haha! Den första idén var en uppochner-vänd vattenfylld spritflaska gjuten i en stövel så han skulle bli tvungen att slå sönder cementen. Men stövlarna var tydligen för dyra. 

Åh

Jag har lipat, Jens har lipat, mamma har lipat. Pappa har inte lipat så att det har märkts, men jag brukar ta i för två så det jämnar ut sig ändå(rim!). Jag gråter lite nu också om jag ska vara ärlig. Jens fick mormors fars fickur i studentpresent. Då brast det för både mig och honom.

Det syntes när han förstod vad det var. Händerna skakade lite när han vände på fotografiet på mammas morföräldrar. Han torkade sig om ögonen. "Nej, lipa inte, då börjar jag också!" sa jag, men snyftade redan så mascaran geggade i ögonfransarna. Igen.

Eivor firade också. Fler bilder kommer imorgon för nu måste jag sova så jag inte är helt död när jag hämtar honom i stan i natt! Och ja, det blev smörgåstårta över.

Snyft, snyft.

Imorgon tar Jens studenten. Min lilla flicka ska ut i stora kriget! Vi har därför lagrat obscena mängder smörgåstårta i jordkällaren(Ja, vi har en sån eftersom vi bor på landet och inte har el. På vintern sågar vi isblock ur sjön som vi släpar hem på släde och lägger in där så håller det sig kallt över sommaren. Nä, skojade bara. Så länge håller sig inte isen.). Mamma tänkte "Jens kompisar äter för fyra personer var". Så nu har vi smörgåstårta för tjugo personer extra. T-J-U-G-O extra. Vi kan hålla en studentmottagning imorgon igen liksom. Det kommer bli en repris av den där franska löksoppan, jag känner det på mig. Stackars Jens som precis lärt sig gilla smörgåstårta.

Varför jag vill undvika kemikalier:

För den uppmärksamma läsaren kanske det har framgått att jag inte tvättar håret med schampo. Jag håller på att avgifta mitt badrumsskåp för det finns så himla mycket som gör skada på mig och miljön.

Det vi får i oss i det vi andas, äter och använder på våra kroppar lagras i oss, påverkar oss, förändrar oss. Om 40 år kanske vi vet hur. Folk rynkar på näsan åt mina påhitt. Ägg, liksom. Olja. Honung. Hästspray i håret och ansiktet. Folk frågar varför och fnissar. Det gjorde jag också och det gör jag fortfarande när jag tar fram hästsprayen, eller när jag får höra(av de som inte vet att jag äggtvättar) att mitt hår luktar gott.

Men jag skulle vilja ha barn någon gång. Och jag tycker att mitt barn förtjänar bättre än en mamma som blundade. Mitt barn förtjänar bättre än en mamma som lagrade kroppen full med sånt som skadar. Som kan göra att mitt barn inte kan få egna barn. Och jag vill veta att jag inte förstörde världen mer än nödvändigt. Och när jag läser sånt här så fnissar jag mindre och vill ännu mer.

Hans Rosling - en filur och ett föredöme

En dokumentär jag rekommenderar när ni har tid över: 

Helgen i helhet

Nu har det varit en sån där hektisk helg igen, fullt upp på jobbet och krångel med folket jag tänkte hyra lägenheten av. Och MASKERAD på det! Sjukt kul, alla hade gått in för sina utklädnader. Typ tre personer fattade vad jag var. Resten av världen är tydligen inte lika Harry Potter-fierad som jag. Helt oförståeligt, i min mening.

Jag var Kvicken. Den guldiga bollen i Quidditch. Till de som ändå inte fattade sa jag att jag var C-3PO:s ena pungkula. Då fick man tolka vingarna fritt. Det fanns även en Harry Potter där! Jag pekade på honom, sedan pekade jag på mig själv och flaxade lite. Jag såg jaktinstinkten glimta till i blicken. Ett stort ögonblick. Senare på kvällen jagade han efter mig. Han gick också ut i skogen och släpade fram en gren att använda som kvast. Beundransvärt engagemang!

Ingen annan var Kvicken i alla fall. Tre Lady Gaga fanns det, men bara två musketörer. Och bilderna jag lyckades ta medan jag var nykter(helt utan instagram-effekter - känns väldigt old school, typ som att betala med kontanter):