Jag och en jämnårig jobbarkompis pratade om framtidsplaner och drömmar en dag för ett par veckor sedan. Jag berättade att jag tänkte bli författare, som jag alltid gör. Ibland känns det som att jag är sju år och säger att jag vill bli ballerina, jag förväntar mig att bli klappad på huvudet och frågad "Men vad vill du göra egentligen?". Andra dagar är jag så sprängfylld av självförtroende att jag inte kan förstå att jag inte redan är utgiven. Detta var en dag mittemellan.
Någon vecka efteråt kommer jobbarkompisen fram och säger:
"Du, Sofie, jag kom att tänka på en sak. När du berättade att du ville bli författare, du vet? Det är sjukt men jag tror aldrig jag har läst en hel bok någonsin. I skolan läste jag halvvägs och googlade resten, jag orkade verkligen inte. Men jag gick faktiskt och lånade en bok på biblioteket efter att vi hade pratat; den första Harry Potter-boken, jag har redan läst ut den. Jag tänkte att jag borde värma upp tills du ger ut dina böcker."
Jag ville bara berätta hur glad jag blev för det. Att bli tagen på allvar och mer än så. Och vilket bra bokval det var.
lördag 4 maj 2013
onsdag 1 maj 2013
Descartes skulle varit stolt.
Ja, det är lågvatten här. Ehe. Skäll på mig. Säg att ni blir besvikna, arga, förkrossade, säg att ert liv är meningslöst om ni inte får läsa mina briljanser! Jag behöver lite pepp.
I övrigt - Valborgs intressantaste diskussion handlade om huruvida tjejer bajsar(det gör vi) och urartade i debatt om ifall ordspråket bör lyda "Jag finns, alltså bajsar jag" eller "Jag bajsar, alltså finns jag".
Och så här en bakis-tisdag så finns jag särskilt mycket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)