Hemmagjorda fyrverkerier

Jag vet vad de säger om hemmagjorda fyrverkerier. "Livsfarligt", "jag känner en kille som sprängde bort handen" osv.

Men jag kunde inte låta bli, min vägg är som gjord för nyårfirande!

Gott nytt år på er!

Positiva Pia

Ja, det finns folk som tycker att jag borde uppdatera så man slipper se den där "jävla pepparkakan". 

Så okej då. Men det är inte så himla lätt att få tid att skriva när jag har säcken full som bä bä vita lamm skulle sagt. 

Jag har jobbat. Storhelger är ganska livliga i affärerna. I helgen har jag till exempel sagt "langa stålarna" till en kund i ett desperat försök att komma undan de tråkiga fraser som nästan blir robot-rutin när man sitter i kassan en hel dag. 

"Langa stålarna, så sköter jag resten!" sa jag hurtfriskt till en medelålders man i mörkbrun jacka och den sortens färgglada halsduk som antyder att han är en person som tål mer än det vanliga "Det blir 334 kronor, tack!"

Efter det följde ett kort ögonblick i vilket kunden fipplar i plånboken och jag inser vad jag precis sagt. Jag frustar till.

"Langa stålarna?!" väser jag och kan inte hålla mig för skratt. "Vilket årtionde kommer jag ifrån?"

Skrattar det där kvävda jag-får-inte-bryta-ihop-skrattet och kunden skrattar det där pressade åhnej-nu-bryter-hon-ihop-skrattet och så fnissar vi ihop en stund på var sin sida kassan.

Han langar stålarna och jag sköter resten och så fick jag försöka samla mig igen. 

Nyårskarameller

Ni vet hur man kring nyår brukar sammanfatta det gångna året och prata om allt trevligt och viktigt som hänt.

Här har jag bakat samman(observera makalös ordvits) två av årets hetaste debatter till en oöverträffad hen-pepparkaka! Hen-pepparkakan utrotar de svenska traditionerna med sin kameltå och är PK-elitens starkaste vapen.

Jag förutspår att hen-pepparkakan blir 2013:s största snackis. Näst efter offentliggörandet av E-Type och Filippa Reinfeldts förhållande.

Julen - en sammanfattning.

Helt plötsligt var julhelgen slut. Och snart är det nyår och efter nyår vet alla vad som händer - SEMLOR, tätt följt av vitsippor och sommar.

Men tillbaka till julen.Humlelyckan(huset heter så) är efter köksrenoveringen utrustad med golvvärme. Alltså spenderade vi(inklusive katterna) 90% av tiden på det mysvarma golvet. Det är lite som en hamamsten. Fast alla är påklädda(gränsfall på pappas långkalsonger). Och i köket. 

Jag har även låtit hela familjen klämma på mina biceps(jag har nya hantlar) och med ett viss mått övertalning fått dem att hålla med om att de blivit biffigare. Ingen Bregott här längre. 

Jag fick massa bra julklappar, bland annat en elektrisk tandborste och Jens fick en rakapparat. Vad nu det vill säga? Jag fick crème brûlée-kittet men skäggmössan var slut. Men jag älskar att de fattade att jag inte var ironisk när jag sa att jag ville ha en sån. Och av Hanna fick jag äntligen en brödrost! En illrosa som blev superfin i mitt mintgröna kök!

Och pappa berättade historien om när hans gamla jobbarkompis ströp en räv. Som jular är mest, alltså! 

"Rör" inte mitt vattenlås! (Jag är så rolig.)

Behöver jag säga vilken dålig idé det är att tömma vattenlåsen dagen efter man har varit magsjuk?

Behöver jag säga hur envis jag är? Hur mycket jag tror att jag "kan själv"? Det är inte särskilt svårt, menar jag. Tömma vattenlåsen, pfft, lätt som en plätt!

Så jag har legat under diskhon i någon timme och stirrat apatiskt på slangar och rör. Jag har skruvat, petat, klämt, lirkat och det vill inte. Jag har googlat, spolat kokande vatten, lirkat lite mer, men förgäves.

Behöver jag säga hur illa det luktar? Behöver jag säga hur sårad min stolthet är när jag mutar min bror med mat? Han är rörmokare och han ska lära mig.

Jag "kan själv" nästa gång. Så det så.

Annandagen

Hej.

Jag firar av julen med en härlig magsjuka. Jag råkade säga på jobbet för någon vecka sedan att jag minsann "aldrig blir magsjuk" och borde väl förstått att det bara var en tidsfråga innan ödet motbevisade mig.

Så jag har spenderat större delen av dagen i fosterställning med nerdragna persienner och denna bredvid sängen. Ja, det är väl så roligt det blir idag. Flådigt(flåååådigt) instagramfilter och allt. 

Julen är god!

Så här såg vi ut igår, min bror och jag! Om jag visste hur bildbehandlingsprogrammet i mobilen funkade så skulle jag tagit bort de röda ögonen. Och om jag visste hur man poserade skulle jag inte skela så mycket.

Hoppas julen har varit lika god för er och att era halvdöva bröder sätter mobilen på ljudlöst på natten så ni slipper vakna fyra gånger innan klockan hunnit bli två och får gå och lägga sig i spelrummet.

Ingen "Stilla natt" här, inte.

Men jag tycker om den lille skiten ändå.

Tidvatten - Del 4

Del 4 kommer här(ni på skrivgruppen som läst det förut, har skrivit nytt slut!):

       ”Sådär, Wilkes! Vad siar du nu om vår framtid?”

       Besättningsmännen såg häpet på henne och hon log nöjt.

       ”Nu, kapten, ska ni se att turen vänder!” flinade Wilkes tillbaka och vinden tycktes höra honom för snart fylldes seglen igen och de kunde sätta kurs mot Tobagos kust.

       Där lade de till i några dagar för proviantering och så att de som ville kunde lätta skattkistan och roa sig på vad sätt som synes dem bäst.

       De hörde rykten om andra guldskepp som siktats kring de intilliggande öarna så när nöjena var avklarade gav de sig av mot Trinidad.

       När en skeppspojke hämtade Morris till kajutan första kvällen efter avseglingen var han lättare till sinnes än på länge, men när han såg kapten Jones slocknade leendet. Hennes bleka ansikte och hårt sammanpressade läppar sade honom genast att något var fel.

       Hon bar en klänning. Han hade aldrig sett henne i kvinnokläder förr. Han bytte osäkert fot. Den djupgröna färgen stod vackert mot hennes svarta hår som ringlade ner över axlarna. Han höjde undrande ögonbrynen men hon fnös bara.

       ”Det här låg i min ficka när jag kom tillbaka till skeppet”, sade hon och öppnade skrinet hon höll i knät.

       Han kunde nästan känna hur han bleknade. Halsbandet blänkte hånfullt mot honom i det mjuka skenet från lanternorna.

       ”Men hur..?”

       Hon skakade på huvudet.

       ”Jag tänker ta på mig det”, sade hon. ”Och man kan inte bära juveler i en solkig skjorta.”

Han öppnade munnen för att protestera men hon lade det helt sonika kring halsen och vände sig om så att han kom åt att knäppa spännet. Med fumliga fingrar fäste han halsbandet medan hon höll upp de svarta lockarna. Hon tog ett kliv åt sidan och såg på sin spegelbild.

”Det känns…” började hon. ”Nej, jag vet inte.”

Hon harklade sig besvärat och lyfte handen mot halsen.

”Kapten?”

Hon kippade efter luft och hennes fingrar grep efter spännet och försökte få loss det. Han snodde runt henne och försökte bända upp hyskorna men de ville inte ge vika.

Hon fick inte luft, hennes ansikte var högrött och hon slet desperat i halsbandet så det skar djupt in i huden och blodet fläckade halsbandet och huden i röda strimmor. Han hittade en sax på skrivbordet och satte den mot kedjans tunnaste delar men ingenting tycktes påverka den. Andetagen var inte mer än tjutande väsningar och hennes ben vek sig under henne.

Han föll på knä bredvid henne och ropade:

”Hjälp! Hjälp mig, någon!” Men ingen kom.

Hennes ansträngningar blev allt mer kraftlösa, hennes kamp dog ut och hennes blick stelnade i fjärran.

”Nej”, flämtade han och ruskade henne panikslaget. Var hon död?

Han behövde hjälp. Han reste sig upp och sprang mot dörren, men då hörde han ett skrapande bakom sig.

Han vände sig om och såg henne ryckigt resa sig upp. Det knöt sig i magen.

”Jones?”

Hon gav ifrån sig en rosslande väsning, sedan ett dovt skratt och kastade sig mot honom och slöt händerna om hans hals. 

Skavfötters

Dan före dopparedan! Jag är hemma i Humlelyckan och jag ska sova skavfötters med min lillebror eftersom han tagit sig friheten att inreda mitt gamla rum till spelrum. Just det. Ett rum för sina spelkonsoler.

Alltså får jag sova bredvid en kille som ätit fyra ägg till kvällsmat och "kommer fisa typ asmycket".

Tidvatten - Del 3

Del tre av fyra:

       ”En förbannelse”, väste någon. Orden skar som en pisksnärt genom luften och ett oroligt mummel steg från mannarna som samlats i en cirkel på däck.

       ”Kasta det överbord!” sade Wilkes. ”Otur ska sköljas bort med tidvattnet.”

       Men kapten Jones hade inte förmått göra sig av med halsbandet. De kunde få nytta av det, sade hon. Och visst måste det vara värdefullt, ett enastående smycke, tungt av guldet och ädelstenarna.

       Han hade själv fått hålla det i handen och känt metallens svala kyla. Helt opåverkad, tycktes det, av Västindiens fuktiga värme.

       Hon hade lagt det i ett skrin och sedan hade de inte talat mer om det, men mannarna viskade vidskepligheter om kvällarna, när månen smekte tidvattnet och rommen togs fram.

       De skyllde den mojnade vinden på förbannelsen. Dagarna gick men vinden blev inte mer än ett lätt fladdrande i de stora seglen och flaggan hängde slapp från stormasten.

        Rädslan och tristessen gjorde mannarna retliga. De ville i land och göra av med sin andel av det beslagtagna guldet och istället fick de fördriva tiden bäst de kunde. Först turades de om att berätta hur de nyvunna rikedomarna skulle spenderas, sedan grälade de om vilken hamn som skulle passa bäst för ändamålet. De spelade tärning och kort om romransonerna men när även dessa började tryta sjönk humöret ytterligare.

       De hade inte varit i land på flera veckor och skulle snart behöva proviantera, så när utkiken siktade Tobago drog kapten Jones en lättnadens suck. De drev åt rätt håll och skulle förhoppningsvis nå hamnen inom några dagar.

       Men då morgonen grydde hade landremsan försvunnit utom synhåll igen och när Morris gick till kajutan fann han kapten Jones stirrande på halsbandet som låg likt en blodröd månskära ovanpå sjökartan.

       "Kan det vara sant som de säger, Morris?"
       Hon såg inte upp när han kom in.

       ”Jag vågar inte ta på mig det”, sade hon tonlöst. ”Kanske borde jag slänga det i sjön ändå?”

       När han inte svarade drog hon ett djupt andetag och slöt handen om det kalla smycket. Han följde efter när hon stegade upp på däck och vägde det en sekund i handflatan innan hon kastade det så långt hon kunde bort från skeppet. 

Presentsnöre och problematiken kring det

Älskar att det ser ut som en liten tufs vitt pubeshår på alla mina julklappar.

Jättefint. Verkligen.

Tidvatten - Del 2

Del två dårå:

Jones lossade bojorna och drog slaven upp på däck till den spanska kaptenen som ryggade tillbaka vid åsynen av kvinnan.

       Alla frågor om halsbandet hade den spanske kaptenen ignorerat. Han hade stått stum och obeveklig tills kapten Jones tröttnade och stack huggaren i honom. Fången gjorde inte en min när mannen sjönk döende ned på däck med blodet gurglade i halsen, men när Jones beordrade dem att ta av henne halsbandet hade hon fräst och klöst dem så de fick hålla fast hennes armar bakom ryggen. Då spottade hon kapten Jones i ansiktet och fick en rungande örfil i utbyte.

       Så när Jones knäppte upp halsbandet hade fången börjat skratta. Ett lågt, hest skratt som hade fått håret att resa sig i nacken på Morris.

       Han önskade att han hejdat kapten Jones då.

       När smycket lämnade kvinnans hals gick en skälvning genom luften och sedan blev allt stilla. Vågornas skvalpande tystnade och måsarnas skri dog ut. Som om de sögs in i ett vakuum lade sig en öronbedövande tystnad över skeppet. Hans muskler stelnade, han kunde inte blinka, inte svälja.

       Så med en duns föll fången ner på däck och förlamningen bröts.

       Kapten Jones hade stirrat förskräckt på halsbandet. Sen vandrade blicken långsamt till den livlösa gestalten vid hennes fötter. Ögonen på slavkvinnan hade rullat bakåt i hålorna och bröstkorgen rörde sig inte. 

       Morris klev fram och kände efter pulsen vid handleden.

       ”Död”, sade han.

       Hon nickade tyst och såg på halsbandet som hon höll. Rubinerna glittrade som mörka droppar av blod i handflatan. 

Fortsätt simma

När man går på stan och passerar en snygging. Man ser det i ögonvrån och vrider huvudet liksom för att beundra honom ett ögonblick och sedan tittar man bort för att man inte vill vara den som bara "heeeey, sexy lady" och börja gangnam style-hoppa efter honom. 

Och ett par steg senare inser man att man nog(ansiktsblind osv) känner personen som man precis totalignorerat. 

Men så tänker man att man har så stora glasögon att ingen känner igen en ändå, ansiktet syns ju inte. 

Tidvatten - Del 1

Här kommer den första av fyra delar(final på julafton!) i en novell som heter Tidvatten. Jag vet att det är nåt mysko med radavståndet på sista raden, men jag har försökt ändra men den vill inte se ut på nåt annat sätt. I alla fall - enjoy! 

Han sträckte sig fram och slätade till volangen på hennes kjolar. Hon spände blicken i honom och han drog hastigt åt sig handen igen.

       ”Förlåt, kapten”, mumlade han och harklade sig osäkert. Klänningen förvirrade honom.

       ”Skärp dig, Morris”, fräste hon. ”Nu får vi det här överstökat.” Hon fingrade nervöst på det platta skrinet hon höll i knät och blicken for från dörren och till skrinet igen.   

       Han hade seglat under hennes befäl i fem år ombord på Caspartine. De tre senaste åren som förstestyrman och med tiden hade han även kommit att betrakta henne som sin vän. Hans kapten var hon först och främst; modig, skoningslös, men han visste inte om han kunde förmå sig att göra det hon nu krävde av honom.

       Han kastade en blick på skrinet.

       I tolv dagar hade de haft otyget på skeppet och aldrig han sett en sådan skräck i mannarnas ögon. Varken under slag där däcket täckts av blod och huvuden rullade som spelkulor mellan relingarna, eller när de sett tillfångatagna kamrater hänga i burar från klippor där fåglarna pickade köttet från deras ruttnande kroppar.

       De hade bordat ett spanskt fartyg strax utanför Tobagos kust. Kistor med guld fyllde dess lastutrymmen och de hade gratulerat sig själva till det fina bytet.

       Men segeryran hade inte blivit långvarig.

       Fastkedjad i en av cellerna satt en slavkvinna. Hon var smutsig och klädd i trasor, men runt hennes hals glänste ett guldhalsband med rubiner stora som tumnaglar.

       Kapten Jones hade rynkat ögonbrynen och sett forskande på fången. En slav hade inga ägodelar, än mindre ett halsband värdigt en kunglighet.

       Kvinnan hade trotsigt mött hennes blick. Kinderna var insjunkna av svält och håret hängde i toviga stripor ner mot de magra skuldrorna, men ögonen glödde av raseri och vansinne. 

Tofflor

Vi gör pepparkakor i Humlelyckan. Jens bestämde sig för att göra en till sin tjej för att "samla pluspoäng" som han uttryckte det. Han har pillat och grejat i tjugo minuter. Och inte för att jag har retats något, inte för att jag har aaawat och nypit honom i kinden eller kallat honom toffel. Nerrå. Inte för att jag har gjort ett hjärta till Flavius.

Och ja, det är en julgranskula upp till vänster. Inte en toppluva. Eller diamantring.

/dränker mina sorger i kristyr

Ära vare Gud i höjden, denna har Hakim gjort på sitt underbetalda slavjobb, men det rimmar ju inte lika bra..

Nu har jag slagit in alla klappar utom en och känner mig mäkta nöjd med alla paket i år. Jag sitter och funderar på julrim men jag vet inte om det är någon bra idé.

Vi försökte rimma ett år i familjen. På hälften av paketen stod det "Ära vare Gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden"(ingen av paketen var gjorda i slöjden om man inte räknar barnarbete i Bangladesh) och på resten hade vi rimmat så dåligt att det inte gick att lista ut vad de innehöll ändå. Både jag och mamma hade rimmat illa med flit, vad Jens och pappa tänkte är ett mysterium än idag. Kitty och mysteriet med de kassa julrimmen?

Hey ho

Sitter här och är sådär trött-röd i ansiktet. Skinkhetsen tar ut sin rätt och Flavius har börjat känna av förvärkar! Vi ska mysa ner oss i soffan och titta på Downton Abbey för det är vi värda, båda två.

Jag kommer jobba mycket fram till jul nu så det kommer kanske vara lite lågvatten på bloggfronten. Därför funderar jag på att välja ut en novell att dela med er som en följetong under några dagar! Problemet är att utse en text som jag kan stå för i cyberrymden och nåt som ni tycker är intressant och lagom långt. Jag vet inte om jag vågaaaar. Vi får se.

Ett favoritklipp från Ellen att roa er med:

Gött nytt år, mormor!

Höll på att skriva gött nytt år på mormors julkort också, haha! Kom på mig själv i sista stund, men sen är hon nästan blind, så det hade väl inte spelat väl så stor roll egentligen.

Idag har det inte hänt så mycket. Jag har jåbat, julhandel osv. Man kanske tror att folk är stressade angående julklappar, men det är ingenting, INGENTING mot julskink-stressen. Den är antingen för rund/platt/stor/liten/kokt/ekologisk/rimmad/dyr. Ni fattar hetsen? Ja, det gör ni.

Innan dess hämtade jag ut ett paket med julklappar. INTE på Maxi(som jag trodde eftersom förra leveransen från samma ställe kom dit). Jag brydde mig inte om att öppna avi-kuvertet förrän jag var på Maxi och tagit en nummerlapp. Först då kom jag på(smarthuvud) att öppna och kolla att det verkligen var där jag skulle hämta paketet. Och det var på Öfvermans spelcafé(aldrig hört talas om). Så jag fick googla(det ligger vid högskolan) och bege mig dit istället. Suck.

N00bs

Kan inte fatta att n00bsen har glömt ö:na i gött nytt år! Är inte detta Västergötland eller?

Händig tjej med silverpenna åtgärdar misstaget:

Bryt

Det kom inget blogginlägg igår, av lite olika anledningar kan man säga.

För det första var jag i Linköping på en GRYM sittning för logopedstudenterna och deras familjer och vänner på lördagskvällen. Sedan var Peter Siepen dj på samma ställe och eftersom shottarna på studenställen, bara är hälften så dyra som på icke-studentställen och eftersom min mamma brukar säga att "Det är klart att man kan ha roligt utan alkohol, men det är dumt att chansa!" togs det inga risker på den fronten.

Vi dansade, macarenade, vrålsjöng och härmade östgötskan, allt som sig bör. Sedan traskade vi hem genom snöslasket och stupade i säng(och på luftmadrass och soffa).

Bakisfnissig på perrongen nynnar vi "Här kommer tåget, kall och underbart lång. Nu kommer tåget. Dabidabidabida-dada."

Så när jag kom hem och skulle berätta allt detta roliga vill inte internet fungera! Kassa tre. Och jag kunde inte skicka nåt till skrivgruppen heller. Därför kommer rapporten idag istället.

Svenskheten i kollektivtrafiken

Alla vet ju att dubbelsäten är till för att sitta på ena platsen och ha väskan på den andra!

Mot Linköping

Sitter på tåget med Märta. Vi är på väg mot Linköping och Elsa där vi ska gå på kårens finsittning och skämma ut henne inför alla hennes nya universitetsvänner.

Det är i alla fall min plan, jag vet inte hur delaktig Märta kommer vara, men jag har en krypande aning om att jag kommer klara biffen(heheee) ganska bra på egen hand.

Nu kommer en bild på min bil som fick stanna hemma pga snökaos och.. ja, ni vet.. mammas tjat, böner, hotelser och mutor.

Herrejävlar

Flavius har fått post!!

Pepparkakor

Jag jobbar i affär. Där handlar alla - unga och gamla, glada och sura, män i blå fleecekeps och kvinnor i pälskappa. Alla handlar, så är det.

I förrgår blev jag kallad "mörkhyad" av en kvinna. Jag tog inte illa upp, även om det kanske var meningen. Jag har hört andra väsa "blatteunge" åt en liten pojke som ropade på sin mamma.

Och nu har det varit Lucia och ni har säkert hört om pepparkakorna. Det gör mig upprörd av flera anledningar.

För det första tycker jag att det är tråkigt när man visar på skillnader istället för likheter och väljer att förbjuda istället för att välkomna, särskilt när det gäller barn. Alla ska kunna vara det de vill, pepparkaksgubbar, stjärngossar, lucior, tomtar. "Men hur skulle deeet se uuuut?" Vem fan bryr sig, luciatåget är för barnens skull!

För det andra tycker jag att det är synd att så fort de "svenska" traditionerna kritiseras så blir det ett ramaskri som spelar rasisterna rakt i händerna(nu får vi inte vara pepparkaksgubbar, VI måste anpassa oss, allt är invandringens fel osv).

För det tredje - när en svart pojke är pepparkaksgubbe alla år i grundskolan, vad beror det på? Hans eget val? Jag hoppas verkligen det.

För det fjärde - pepparkaksförbudet var ett missförstånd(/efterkonstruktion, svårt att veta). Varför är vi så snara att döma? Varför hånar vi? När vi beter oss rasistiskt eller fördomsfullt(för det gör vi), varför går vi direkt till motattack istället för att reflektera? OM läraren nu ville undvika att stöta sig med någon, då ser jag det mer som missriktad vänlighet än PK-fascism.

Så här skriver Johannes Anyuru i en debattartikel:

När en röst idag (eventuellt) sa att en kulturyttring (eventuellt) kunde såra svarta barn och att den därför (eventuellt) inte hörde hemma på en skola – när detta meddelande nådde oss via de sociala medierna lyssnade många av er inte ens tillräckligt länge för att uppfatta om det verkligen handlade om detta eller om det egentligen handlade om något helt annat, något som inte ens hade med svarthet att göra – just ”den förbjudna pepparkaksgubben” som så många har drivit med idag handlade tydligen om vilka sånger som skulle sjungas i Luciatåget och vilka figurer som alltså behövdes, inte om politisk korrekthet. Men ni tar inte reda på detta innan ni skriver: ”Förbjud allt som är brunt: bröd, bajs.”

Saffransdöden

Åt okänt antal saffransbiscotti. Kom på att saffran kanske var giftigt. Googlade "Är saffran giftigt?". Lärde mig att saffran är giftigt.

Dessutom har amaryllisen stupat och äpplena möglat. Men såna bilder lägger ingen upp på Facebook eller Instagram av någon outgrundligt anledning.

Funderar även på att häva Nutella-köpstoppet. Livet är för kort, särskilt om man ska fortsätta konsumera saffran såhär. 

Tänk dig att kunna kissa i kors med sig själv och sig själv och sig själv

I natt drömde jag att jag hade fyra snoppar.

De satt två och två bredvid varandra. Lite som körsbär gör, fast det var två + två penisar. Penisarna var jättesmå, vilket förmodligen förklarar hur jag kunnat leva 21 år i tron att jag är av honkön.

Men det konstigaste i hela drömmen var inte att jag helt plötsligt hade en klase penisar mellan benen, utan att INGEN HADE SAGT NÅT.

21 bast och ingen jävel berättar att man har fyra minisnoppar dinglande som ett vindspel i skrevet.

Tack hörni! Snällt.

Tro inte att jag kommer berätta om ni har fyra extra kön nån dag!

Dodo

Slösurfade och bestämde mig för att googla(eller goggla som mamma skulle sagt) slaget vid Lützen.

Hittar detta på wikipedia:

Dodo von Knijphausen. 

Jag vet inte om stackars Dodo hade taskiga föräldrar, eller om det är som den gången då jag hittade "Bajsmonstret" i en av kategorierna i nordisk mytologi. 

Lussetåg

Imorgon är det lucia så här övar vi för fullt inför vårt luciatåg! Flavius har fortfarande lite svårt för stämman i Låt det brinna men lusse-Nagini hjälper honom.

Det kommer bli så fint!

P.S. Min stjärnvägg är grymt snygg med alla juldekorationer!

Sir, jäs, Sir!

Lussebak i Humlelyckan! Nu är det dags för det årliga bråket om antalet russin per tugga. Jag får en egen sats.

Inge kneg, inge deg säger pappa!

Kvinns och kvitton

Det där att man jobbar i affär och att det ibland kommer in så ofattbart snygga människor och handlar av en, det kan göra att man tappar fattningen en smula emellanåt.

Lite sådär att man råkar säga  "här har du din kvinna" istället för "här har du ditt kvitto".

Geléhallon

Jag och Anton bakade geléhallon. Det både känns, smakar och ser ut som näsblodssnor. Jag har en vag känsla av att nåt gick fel där nånstans.

Barndomens största problem

VAD ÄR HUDFÄRG?

Sofie, sju år, målar orange gipsängel.

Observera:

1. Kinderna.

2. Kinderna.

3. Kinderna.

Sofie, sex år, ritar eget fodral till Pochahontas. 

Observera: 

1. Försöket i ansiktet att använda svart som hudfärg - Pocha har skäggstubb?

2. Bruna ögon, vitt omkring, hur skulle de annars synas?

3. Fötter och händer är bollar. 

4. Ena benet är en stock.

5. Håret.

Lill-jul

Igår var det dags för den årliga Johanssonska tratidionen Lill-jul där man bjuder hem väl valda vänner(läs: offer) att delta i julbord, snapsvisesång och paketlek!

Varje deltagare köper tre paket för sammanlagt 150 kr och slår in efter förmåga:

Vissa bättre än andra. Vissa hånar andra. 

 Sen slår vi tärning om paketen och tar från varandra. Störst paket lockar mest. Jens tjej fick den, hon öppnar den och hittar en halmbal och en Eddie Meduza-skiva. Snoooopet som Snoop Dogg skulle sagt.

Jämfört med förra året så var paketen relativt rumsrena. Jens fick i fjol en porrfilm som hette Mognare än milf. Fråga inte. Han brottades sedan med beslutet att antingen låta den ligga framme(och riskera att folk tror att han tittar på den), eller gömma den(och riskera att folk tror att han tittar på den i smyg).

Personen som köpte Mognare än milf-filmen köpte även en porrtidning då. Sedan var budgeten överskriden så i den sista paketen la han en knäck. Det hör till spelreglerna att man inte får sno någons sista paket och som av en händelse råkade detta bli det enda paketet som Robin fick i fjol. 

Köpt presenter för 150 spänn och det enda han fick var en knäck som fastnat i botten på en skokartong och sedan blir han utskrattad av 15 skadeglada Lill-julsveteraner. Det är ett under att han vågade följa med i år igen. 

I år fick han förvaringsboxar med muffinsmotiv.

Desperation

Den obekväma livsinsikten man får när man inser att man faktiskt sparat all knäck som man inte lyckats pilla bort pappret ifrån för att man vet att man så småningom kommer bli så desperat godissugen att man skiter i om man så måste tugga sig igenom kartong för att komma åt knäcken.

/Längstameningenivärldshistorien

Årets julklapp 2012 - DIY Skäggmössa

Ja, jag vet att jag är lätt att köpa presenter och julklappar till. Jag är lättroad och okräsen.

En kompis frågade(helt allvarligt) om jag skulle bli glad över att få en egentäljd(det är ett ord) trollstav och jag svarade(minst lika allvarligt) ja.

Men när jag säger till min lillebror att jag önskar mig en skäggmössa och han svarar att han kan ge mig lite av hans eget skägg(som är typ typ tre strån tjockt), Karlssons klister och en av pappas firmakepsar, då blir jag fanimej LITE putt.

Det är nämligen precis det jag har tänkt ge till honom!

Bruce 2013!

Efter att ha skyfflat fram bilen och undertryckt ordvitsar som "SNÖpligt", "driver du med mig" och "rejäl snöBILdning" åkte jag till turistbyrån i midvinterkylan för att köa för biljetter till Bruce. Där mötte jag upp Amanda och utrustade med termoleggings(fleeCefodrade) och fyllda termosar har vi utstått knappt två och en halv timme. Men vi fick biljetterna! 

Mötte även ett par kompisar som kom till kön direkt från krogen utan vinterjacka eller termosar, 

men med filt!

Såhär ser man ut om man försöker sig på att posera i det tillståndet:

Kalasjulöl

Är på julbord med jobbet! Sitter bredvid Alice som när vi gjorde oss iordning önskade "Den där nya med Darin, Jag är en apa" i jukeboxen.

Skäggmössa

Fler saker jag önskar mig i julklapp:

En Beardo skäggmössa.

Hur gött vore inte det?!

Fördelar enligt hemsidan: 

Det är enklare att ta av än ett vanligt skägg (inga rakhyvlar behövs) och framför allt VÄLDIGT mycket enklare att sätta på igen. Där ett vanligt skägg tar flera månader att växa ut igen sätter du fast ditt beardo-skägg med ett enkelt tryck. Dessutom kliar det inte som ett vanligt skägg. Detta beroende på att det är tillverkat av 100% akrylgarn och inte av gammalt skägg.

På tal om felskrivningar

De måste ha skrivit fel på de här nya mithril-handskarna som vi har fått på jobbet.

Frågetecken

Jag ser en man, ca 55, med tomtemage. Han är huvudet kortare än mig och på sin hjässa bär han en ljusblå fleecekeps.

Och det är inte nog där.

Fleecekepsen har öronlappar. Och nej, det är inte nog där heller.

På fleecekepsen är det broderat "Body guard".

Jag upprepar: En blå fleecekeps med öronlappar och "Body guard" i snirklig brodyr. Och ändå är det så uppenbart att han inte är någon livvakt.

Jag har inte känt mig såhär förbryllad sedan Lillefot bytte röstskådespelare.

(Och jag vet väl för fan att det heter "fleece". Jag skrev fel med flit. /Kränkt vit språkpolis)

Smicker

Ni vet när någon ger en en komplimang som går rakt in i hjärtat?

I lördags kväll - jag minns inte vem som sa det, och nu i efterhand kanske jag kan rekommendera en synundersökning - då fick jag höra att jag var lik Elsa Billgren! Googlat färdigt? Ja, ELSA, den snygga, härliga, rödhåriga bruden! Jag fick ett hybrisrus utan dess like.

Det är till och med bättre än den gången jag fick höra att jag var lik Per Morberg!

Saga från lördag

Frustrationen när jag(på fyllan) berättar för en tatuerad kille att jag alltid velat göra en liten pepparkaksgubbe på pekfingret och han tror att jag driver med honom.

Som att... Va?

Diskuterar med en kompis hur det känns för en tjej att ha sex.

Han: "Ja, men man blir väl öm?"

Jag: "Vad menar du? Av att ha sex?"

Han: "Jamen, jag tänker mig att det är som att bajsa.

Jag: "Som att... bajsa?"

Han: "Ah, den känslan. Det måste väl va samma grej? Fast in och ut typ tusen gånger."

Jag: avliden, dödsorsak - skrattanfall pga bajsliknelse(ett ord som nu lade till sig själv i min t9, jättebra, det kommer jag ju använda ofta).

Advent

Jag har varit hemma med familjen och adventat idag. Ätit middag och mammas apelsinfromage, hälsat på mormor och spelat bingolotto. Jens har köpt det nya Wii u(JÄTTEroligt!) och var inte sen att sätta en kontroll i händerna på mig så att han kunde ge mig spö. Sedan ropade han upp mamma så att hon fick vara med(alltså så att vi fick skratta åt henne och så att jag också kunde känna mig bra). 

Nygaddade syskon - Aladdin och prins Filip
Jens: "Du måste ta kort så att musklerna syns!"

Jens: "Du stannar väl till treans bingo åtminstone?"

Avfallsnytt

Detta är utan tvekan den roligaste posten jag fått sedan jag flyttade in.

Jag läste den från pärm till pärm. Tragiskt nog är jag inte ironisk. Avfallsnytt, jag älskar dig.

Bärfis

Saker jag lär mig den hårda vägen:

1. Att om man plockar sina egna blåbär så kan man få med bärfisar i näven och följaktligen även i frysen 

och i smoothien.

2. Att man ska ta bort allt som ser ut som löv i smoothien för det kan även vara en kamouflerad bärfis. Av olika anledningar vet jag redan hur de smakar och det är inget jag rekommenderar.

Flugsvampar av marshmallows

Jag älskar pyssel. Det är kanske av den anledningen som jag ser så mycket fram emot högtider - jul(julgranskarameller, ljus, pepparkakshus och hemgjorda julkort), halloween(egen dräkt), midsommar(kransen och stången).

Julen är kanske den mest pysselvänliga högtiden av alla och det tänker jag utnyttja till fullo! Så igår packade jag min tygpåse med marshmallows i olika storlekar, röd karamellfärg, vit choklad, strösselkulor och tandpetare för att bege mig till Anna och pyssla flugsvampar! 

Det gick sådär. Först brände vi den vita chokladen som vi skulle doppa marshmallowsen(?) i. Sedan gjorde vi kristyr istället, men den blev för lös. Sedan blev den för hård. Sedan brydde vi oss inte längre och doppade ändå.

Så kom vi på att vi inte hade någon oasis(inte bandet alltså, utan sådana klossar man har att sätta blomsterarrangemang i) så vi tog en banan och satte marshmallowstandpetarna i den. 

Väldigt lyckat. Såg PRECIS ut som på bilderna i tidningen som jag hittade pysslet i. 

Ja, ni ser ju hur jävla fint det blev.

Winter is coming

Vad är det för smarthuvud som ställt cykeln längst ut?

Ah. Den är min.

Snöskorpa på sadeln och fastfruset lås. Hurra!

"Tarzan" då?

Idag har det varit utbildning på jobbet. Vi fick blåsa upp ballonger, prata om service och värderingar och sånt. Roligt och nyttigt!

Så kommer det där ögonblicket när chefen frågar vad vi skulle kunna förbättra i butiken och jag svarar:

"Jag tycker att vi ska anställa någon som heter Hassan, för jag har alltid velat ropa ut 'Hassan till kassan'!"

Och chefen nickar eftertänksamt och skriver upp det i sitt block.

Okej, så kanske det inte var. Inte riktigt. Ack, nej.

P-piller

Nu ska vi prata om saker vi stoppar i oss igen. P-piller, närmare bestämt.

En kompis delade precis den här länken - tack, Bella, om du läser! Jag är en p-piller skeptiker. Jag har aldrig tagit några eftersom jag tycker att riskerna är för höga och biverkningarna för skrämmande. I bästa fall får du "bara" hormonsvängningar, minskad sexlust, mellanblödningar, migrän(visste ni det?) eller torra slemhinnor. 

I värsta fall så går det som det gjorde för de två tjejerna i artikeln. Du får en blodpropp som kan kosta dig livet. 

Det jag vill är att vi ska vara medvetna om riskerna. På riktigt, inte bara slänga ifrån oss foldern i pillerförpackningen och tänka "det händer inte mig". För det kan hända. Jag vet kanske bara en eller två tjejer i min bekantskapskrets som varit helt utan biverkningar från sina p-piller. En eller två. Av hur många? Jag tycker inte att det är värt de eventuella biverkningarna, och när jag har blivit pressad av killar som säger "Tar du inte p-piller?" med besviket, nästan förolämpat tonfall, har jag varit stark nog, säker nog, att att vara ärlig. 

Nej, jag vill inte äta hormoner. Jag vill att min kropp ska funka som den gör. Min mamma har haft bröstcancer och min i min släkt är det ett under om man lyckas undvika hjärt- och kärlsjukdomar över huvud taget. 

Ändå har jag ett paket mini-piller i en låda i badrummet. Jag hade en kille som tröttnade på kondom och jag ville vara till lags. Man skulle börja ta dem under nästa menscykel stod det på paketet, men jag sköt upp det när det var dags. Jag hann inte börja innan vi gjorde slut och det är jag glad för. 

Varför gör vi det? Varför utsätter vi oss för riskerna, biverkningarna, obehaget? För att vara till lags? Och är det verkligen det bästa alternativet? Jag är ingen läkare, men vet vi inte bättre? 

Nej, jag vill inte äta hormoner. Och det finns alternativ - kondom, kopparspiral eller femcap till exempel.

Johan Palm? Varför?

VARFÖR kommer den här "vännen" upp varannan dag?

Jag känner mig lika förolämpad som när Facebook envisades med att bara ha dansbands-skivor som reklam i min högerspalt när alla andra hade kläder, bröstförstoringar och charterbolag.

Skiten är säkert uträknad.

Å andra sidan säger Spotify till mig att skicka "sweet tunes" till Tom Dolder ibland.

Pepparkakshus-Hogwarts

Jag firar faktiskt min första jul i min alldeles egna lägenhet så jag tänker inte ha ett dugg dåligt samvete över att jag smygstartar den med pyssel och tänd adventsstjärna! Första knoppen på min amaryllis har slagit ut idag, den är så fin att jag får ont i hjärtat(pensionärsvarning) och mamma har i stränga ordalag förbjudit mig att vattna den mera.

Och en kompis har frågat om vi ska bygga pepparkakshus-Hogwarts tillsammans! Lip!

I Stockholm lade jag för övrigt vantarna på två nya kakor henna - Marron och Brun, tänkte experimentera lite med de brunare nyanserna. Elin testade Marron men det blev inte så stor skillnad jämfört med Rouge så jag tog en av varje.

Nu vet ni var ni hittar oss!

Nu är jag på väg till Stockholm med mamma för att hälsa på bekanta.

Jag: "Och så vill jag gå till bögringen på centralen."

Mamma: "Va? Bögringen?" hon tittar skeptiskt på mig och fortsätter- "Ja det vill jag också!"

Tungtänjarkola?

Problemet när man använder lösgodis till julpysslet är att minnas vilka kolabollar man sprutat lim på när man är färdig och ska provsmaka...

Karmatrollet lägger en kabel

Vi har ny deadline på skrivgruppen.

Och jag hade frågat särskilt efter en exakt sista-tid eftersom jag är fyra år, har noll diciplin och behöver tydliga regler.

Stopptid satt till 09:58. Jag skickade 09:57. Sedan har de MAGE att påpeka att mitt mail inte kommit fram än, varpå jag skärmdumpar och skickar detta:

Sedan hånskrattar jag åt de som är försenade med sina texter, gratulerar mig själv till min egen duktighet och raljerar i kommentarsfälten. Martin som sade att han kanske blev 23 minuter sen med sin text, skickar in den klockan 11 och gör en låtsas-skärmdump med tiden 09:56. Den jäveln. Jag gör en ÄKTA och skickar:

Sedan vrålar jag(i kommentarerna) "Bluff och båg" och hotar med att ringa Leif GW. Jag säger "Jag är inte arg, jag är besviken...".

Då påpekar nästa person att jag glömt bifoga dokumentet med texten. JAG har glömt TEXTEN.

Fan.

Det är nog så här det känns när karmatrollet bajsar i ens ansikte. Nu får jag väl baka nån jävla kaka till imorgon.

Inte nu igen...

När du inte varit ute ur lägenheten sedan lunchtid i tisdags, men beslutar dig för att följa med dina föräldrar och titta på Stad i Ljus - ljusinstallationer i centrum, mestadels upplysta träd i olika färger - och det hela slutar med att någon i en röd, halvt påträdd, mössa vrålar "SKOGS-OLA?!" till din pappa. Då kanske du önskar, bara lite, litegrann, att du stannat i lägenheten.

Dagens skratt

Förresten ramlade jag in på den här bloggen häromdagen, skrattade så jag fick ont i magen av klippet där hon berättar om sina tonår och läser högt ur sin dagbok.

Här hittar ni det!

Hold on, I'm comin!

Idag har jag nästan varit frisk! Genom en snårig djungel av näsdukar och Zyx har jag kämpat mig. Det enda som återstår av förkylningen är en mild huvudvärk, den rossliga stämman och mina oförlåtligt smutsiga glasögon efter att jag somnade med kinden tryckt mot dem halvvägs igenom Två Tornen igår.

Har också uppmärksammat att jag och Gimli har samma hårfärg. Borde klä ut mig till honom nästa maskerad! "Nobody tosses a dwarf" osv.

Könsroller

Tjejer och killar. Könsroller. Mallar vi förväntas passa in i.

De mallarna, de förbestämda idealen, är anledningen till att jag viskade till mina kompisar i mörkret på tjejkvällarna i högstadiet att jag ville ha en kille som var längre än jag, starkare än jag, som vägde mer än jag. Var jag nu skulle hitta en sådan när jag var närmare 1,75 och klådde hockeykillarna i armbrytning fram till tian. Hetsen gick över, som tur var, ironiskt nog lagom till dess att killarna kommit genom puberteten och blivit långa och muskulösa.

De är anledningen till att jag, efter att jag blivit ihop med min första pojkvän, fick frågan om hur det kändes att han var så liten och spinkig. Han hade nämligen haft den dåliga smaken att gå igenom tonåren utan att förvandlas till Dolph Lundgren.

Och när han bytt vinterdäck lossnade ett av hjulen och kom rullade förbi honom på vägen när han körde.

"Du ska väl ha en riktig kille?"

Som om han inte var det. Som om jag brydde mig. Som om attraktion beror på skäggväxt, muskler, längd, eller storleken på mina bröst. Som om inte könsrollerna var tillräckligt befästa redan, både det "manliga" och "kvinnliga" och all smörja som följer med det.

De idealen är anledningen till att jag läser Lady Dahmer. Som motvikt, anti-hjärntvätt. Realism, intelligens, humor och humör. OCH så kommer det en liten döds-kalle på fliken till hennes blogg.

Så här säger hon om genus och könsnormer. Läs henne. Fundera på vilka begränsningar vi ger varandra när vi pratar "manligt" och "kvinnligt".

Rudolf-Nagini

Det här med att folk kommer med glass hela tiden när man är sjuk - SCORE!

Nu är all min energi förbrukad och jag kommer tillbringa resten av dagen i en filtkokong på divanen med Sagan Om De Två Tornen(ständig reservplan i det fall att SoR ej botat förkylning) och Flavius gravidmage under mina varma(läs: febriga), ömsinta(läs:  halvdöda) modershänder.

Och min näsa är som en ömsande boaorm möter Rudolf med röda mulen.

Den söndersnutna näsans klagan

Efter en varm natt i feber, utan sömn, har jag tillbringat dagen med Frodo, ringen och Legolas besynnerligt mörka ögonbryn. En budget på 93 miljoner DOLLAR, och ingen färgar dem ens en nyans ljusare?

Obegripligt. Och roligt. 

Det är ungefär det jag har mäktat med idag, inräknat pauserna för att göra chai-te, dricka chai-te och kissa chai-te. 

Camel shits on head

Kollade Jenna Marbles-videor. Hamnade här. 

Skrattade högt innan klippet ens börjat.

Greetings from Snorköping

Då var den första förkylningen för säsongen här. Väldigt mycket här, i mig. I min näsa och min hals och mitt huvud. Jag fick gå hem från jobbet och krypa ner i soffan med gosefilten och göra ingenting. Man får tydligen pyssla om sig själv när man flyttat hemifrån. Trodde jag, i alla fall.

Så kom mamma hit.

Yrkesväljaren

Om jag mot all förmodan inte skulle skriva någon grym roman och bli J.K. Rowlings padawan så skulle jag kanske bli:

1. Bagare/konditor

På bilden syns Pågens pätabulor(bild från tidsresa genom bilddagboken) bakade 2008 med Hanna och Moa iförda endast underkläder, milt påverkade av en egenkomponerad drink kallad Gungellan.

En Gungellan består av(varning för västgötska) hemkört och spenevarmer mjölk direkt från juvert blandat så starkt du kan dricka utan att spy av smaken, vilket egentligen inte är särskilt starkt. Serveras med grankvist. Carl-Jan, alltså. Vi hade varken mjölk direkt från juvret eller hembränt, så vi nöjde oss med mellanmjölk och vodka i mikron en minut. Illa nog, kan tyckas. Illa nog att baka bröst. Ack, vilka minnen.