Film

Ja, jag har livlig fantasi. När jag kör bil ensam mitt i natten tänker jag alltid att det är så kriminalare börjar - först visar de offret, olyckan - sedan hur brottet utreds. Jag tänker att snart står radion och skrålar i en kvaddad bil, en arm sticker ut ur den uppochnervända Volvon(jag kör Renault, men det såg så dumt ut i bestämd form - Renaulten??). Jag kör jättesakta i mörkret för när man inte ser nånting så finns det många fler möjligheter att fantisera dit saker.

Det är därför jag inte ser på skräckfilm längre. Det funkar inte när man har så livlig fantasi. Jag såg till exempel The Grudge i högstadiet, det händer fortfarande att jag måste stoppa in täcket runt mig som en kokong så att det inte ska krypa in något under det.

Och jag känner mig sällan så filmig som när jag moppar golven - då är jag Morgan Freeman i Bruce den allsmäktige. Städar upp alla oroligheter i världen.

Sen när jag är ute och går - Fenixordern. Fast inte i så starkt solljus alltså. Alla vet ju att det blir mörkt när dementorerna kommer. Förresten, när jag tänker efter så kommer ljuset i den övre bilden naturligtvis från min patronus. Det är en riktigt kraftfull patronus, om jag får säga det själv. Den imponerade stort på examinatorn i FUTT-testerna.

 

En man som heter Ove är här!

Adlibris-paketen har fött fram en bokbebis och jag lipar nästan redan vid dedikeringen.

Jag vet att bilden är dålig. Kass blogger-app.

Väggen - fullbordandet

Den där känslan när man är nyklippt och inte kan sluta titta sig i spegeln? Lite så känner jag inför mästerverket på min vägg. Jag vill bara stirra och stirra på den för den är så fin, min fondvägg. Johanna sa att den såg magisk ut, som något ur Harry Potter, och jag suckade av lycka.

Jag var uppe till ett igår och städade, målade kanter(med riktig pensel den här gången = mycket enklare) och bara beundrade min vägg från alla vinklar som gick. Med glittret så glimmar det liksom till när man flyttar sig, den känns levande! Elin kom och hjälpte till en stund också, tack till er båda två gullefjun för hjälpen!

På Johannas blogg hittar ni massa bilder och gifer på oss under arbetets gång, mitt i glädjedans och målning - titta på dem, för mina är sämre, men här kommer några ändå:

It's alive!

Fick en chock när jag precis skulle sträcka fram handen och peta på en skyltdocka, och då inser att det är en livs levande pojke som bara står väldigt, väldigt stilla.

Har numera världens grymmaste fondvägg

Den glittrar. 

Glittrar, sa jag!

Utsikt från sängen, fast med jobbarlampan på så det är lite mörkare och mysigare i verkligheten.

 Johanna har tagit massa snygga kort, jag hoppas kunna låna några från henne.

Nu - bara städning kvar. Det har jag sett fram emot. Verkligen. 

Nu kör vi!

Svärord

Anledningar att vara sur när man målar kanter:

1. Det är svårt att måla rakt när det är STRUKTURTAPET. Åh, så fint det blir.. Åh, så fint.... Så fiiii-GUPP-faaaaan.

2. Det är svårt att måla jämnt med rövkassa Biltema-penslar. Kunde lika gärna målat med en av demonskatorna som skiter på min balkong.  

3. Det är svårt att måla kanter när man har penselföring som en jävla treåring. 

Ååååååh. 

Vi är i full gång

Nu har jag nästan målat färdigt väggen med det svarta. Det är väldigt mörkt jämfört med det vita(surprise, surprise) men det känns helrätt och det kommer bli riktigt snyggt när vi gör finliret imorgon! Jag har köpt massa roliga svampar som vi kan trixa med när vi gör stjärnor. Inte party-svamp, utan målar-svamp, alltså. Och såna där tvättpuffar. Imorgon blir det spännande!

Flavius nynnar medans han målar.

Ris-strumpan är tillbaka

Hello my little friend. I've missed you. 

Jag firar säsongens första nare med att knöka in riskudden i en strumpa. Riskudde ska nog sys av tåligare material än glansiga silkesörngott, exempelvis strumpa. 

Jag var hemma igår och myste med mamma och pappa, tittade på Niceville, åt räkor och blev förmanad. 

"Sjunger du verkligen i fönstren, Sofie? ...bekymrad paus... Du har grannar nu, vet du. De tror väl att du är helknäpp."

Nu sitter jag och väntar på att färgbutikerna ska öppna så att jag kan köpa svart färg att måla stora väggen med inför den stora dagen IMORGON! Jag ska vara effektiv och börja plasta golvet och täcka möblerna så jag inte får svarta färgstänk överallt. 

Cream fresh?

En gång i tiden, när jag var ett vårtsvinsbarn, var livet så okomplicerat att alla problem var lösta när man upptäckte att det stod "Hjälp, jag är en fis" istället för "Hjälp, jag är en fisk" på biobiljetten.

Ibland önskar jag att saker vore så enkla igen.

Det närmaste jag kommer nu för tiden är när jag hittar gamla inköpslistor på jobbet där någon förgäves har försökt stava till crème fraîche.

En helt vanlig fredag

Ni vet, när det är extrapris på godis i affären där man jobbar, då köper man. Att göra något annat vore slöseri med extrapriser och så kan vi ju inte ha det.

Så tänker man med mild ångest på vilken sockerkick man kommer få av allt det där lösgodiset och den proportionerliga sockerbaksmällan som följer när blodsockerkurvan pekar neråt igen.

Då tänker man kanske att man ska inta sockret i en jämn och någorlunda långsam takt så att kurvan går stadigt uppåt, läääänge. Ja, så ska man självklart göra, smart, Sofie.

Så tittar man ner i påsen fjorton minuter senare och ser att allt som återstår är några sockerkorn och tomma geisha-papper. "Någorlunda långsamt", eeeeeh?

Nu ska jag sjunga You're The Inspiration, knyta powerballads-näven och mima till min egen spegelbild i köksfönstret and ride this sugar wave like there's no tomorrow.

Observera särskilt hur han sjunger "In my heart, in my söööul" precis innan första refrängen.

Tihi

Se först denna.

Sedan denna.

Säg sedan "tihi".

Saker jag skrattat åt idag:

 - Den här sidan: http://myfriendsaremarried.tumblr.com/  (ASGARV) 

- Att varje gång jag ser Maria på jobbet så ler hon jättestort. Hon ler alltid(p.g.a. trevlig person) men jag har en mild aning om att hon för sitt inre öga ser mig i kvickendräkt. 

- Min äggkartong

Väggprojekt - Upptakten

Idag har Johanna varit här och tittat på väggen som vi ska måla på måndag. Och tisdag om det tar lång tid. Vi har snackat färg, glitter, tvättsvampar, kvickar, kvastar, julmusik och annat som man behöver när man ska måla.

Jag är sjukt uppspelt(WAAWAWEEEWA) och så himla glad att vi ska göra detta tillsammans och att min tråkiga, vita vägg ska få liv! På söndag ska jag måla hela väggen svart så vi slipper lägga tid på det på måndag, det vore sådant slöseri med talang att låta Johanna stå med en roller.

Nåt sånt här är målet:

(Lånat från Johannas blogg)

Att göra:

1. Plocka ur diskmaskinen. (Inga djupa tallrikar kvar. Igen.)

2. Boka tid på Ungdomsmottagningen för finnerödjan. (Jag skojar bara, mamma, jag har inga könssjukdomar, men om jag hade haft det så hade den hetat finnerödja. Helt obegripligt att det är ett ortsnamn. Det odlas massa bär där. Konkelbär, kanske. Nej, förlåt. Bleeergh.)

3. Källsortera. (Ställde fram skiten i söndags så jag inte skulle glömma det när jag gick och köpte kebabrulle. Glömde jag det? Ja. Och i förggår. Och igår.)

4. Sy ny riskudde för den första har gått sönder. (Inte kul att vakna varje morgon i ett jasminrisdoftande grustag. Snart kan jag kanske skörda ris i trosorna. Hähä. Nä. Man ska inte skämta om intimhygien.)

Dubbelgångare, tag er i akt

Ni vet, när folk kommer fram och säger ”Guuud vad jag känner igen dig, har vi träffats förut?” och man står som ett fån och förbannar sitt dåliga ansiktsminne. Sedan visar det sig att jag varken hette Maria eller pluggar till sjuksköterska och mitt dåliga ansiktsminne var inget annat än det faktum att vi faktiskt inte kände varandra.

Nu har det hänt IGEN! Nej, jag är inte din grannes dotter.

Det här börjar bli kusligt. Det händer mig så ofta att jag faktiskt börjar tro att jag har en dubbelgångare. Eller flera.

Vem är hon, slynan som har snott mitt fejs?!

You wanna mess with me, huh? I’m gonna bussa Flavius på dig och han är redan skitsur för han blev kallad negergris i helgen! 

But thanks for trying

Jens: Nya skor eller?

Jag: Mm!

Jens: Snygga!

Jag: Tack. Såg du det på bloggen eller?

Jens: Hehe... Jao.

Brev till hösten

Ja, hösten. Hej. Vi har inte varit vänner alls hittills. Jag har snackat skit om dig. Ignorerat dig. Jag har inte gillat några bilder av dig på Instagram. Jag har inte varit särskilt snäll, jag vet. 

Du är ju så tråkig. Regnig. Mörk. Kall. Allt det där som jag ogillar. 

Men jag har nya skor nu, sådana med lurv i, och en hårfärg som passar mycket bättre med mörkblått och lila. Och jag har blivit mer hemma på det där med deppig musik. Så jag tänkte att vi kanske kan börja om? Okej?

Jag lägger till dig på Facebook.

Jag finner inga ord

Jag har upptäckt något häpnadsväckande! Rally har rest fram i tiden, snott mitt skämt, rest tillbaka, gjort en låt, sänt den i radion och nu har jag hittat den på Youtube. Detta är galet. Fysikens lagar har upphört att gälla.


Minns ni det här inlägget?

Och Who the fuck is Alice?

Söndag är vilans och eftertankens dag. Idag grubblar jag över livets stora frågor:

1. Vilket håll är det rätta att öppna en kebabrulle på?

2. Varför kallar Belle Ojduret för Odjuret hela filmen, utan att fråga om han har ett riktigt namn?

3. Hur fan hänger detta ihop?

Yo Man

Ni vet, tjejen på förfesten som man försöker luta i att man heter Andusch och inte Anders? Det är jag.

Ja, jag gick på det.

Lite likadant kändes det när jag fick veta att årets nobelpristagare i litteratur inte heter Yo Man som jag hört på radio(i ett humorprogram kan jag väl sluta mig till såhär i efterhand) utan Mo Yan. Av detta drar jag också slutsatsen att han inte är en rappare.

Om det nu fanns några tveksamheter angående det.

Inga Kvickar skadades vid inspelningen av den här filmen.

Uppenbarelse

Kunde inte sova igår för jag var så uppspelt - dels för att jag hade flaxat omkring i min Kvicken-dräkt hela kvällen(håll ut, filmen laddas upp just nu), dels för att jag äntligen kom på vad jag kan göra med min stora tomma vägg!

Jag har gått i färgbutiker massa gånger, luskammat tapetväljar-hemsidor, men inte hittat något som passat.

Men nu har jag bett min grymt begåvade kompis Johanna (vars blogg ni hittar på johannahakansson.webblogg.se) att måla den! En stjärnhimmel ska det bli, liknande den första i det här inlägget.

Åh, det kommer bli så häftigt, jag ser verkligen fram emot det!

Matchtröja

En del är uppvuxna med sport. De har gått på alla matcher med sitt favoritlag, jublat över framgångar, gråtit över motgångar, köpt matchtröjan, kepsen, korven i halvlek. 

Man skulle kunna säga att detta är något liknande. Fast bättre.

När Flammade bägaren släpptes skrek jag på min mamma för att hon inte ville skjutsa mig till stan på lördagsmorgonen för att köpa den. 

Jag skrev ett tal till Harry och Ginny i gymnasiet. Vid Merlins skägg, vad jag borde skämmas mer för detta. 

Jag har läst tills tummarna blivit ömma av tyngden från tusen sidor Hogwarts. Jag har doppat halva Azkaban i badkaret, jag har grusat ner Fenixordern på stranden, jag läste om Sirius död mitt i natten i en husvagn på kusten och fick gråta tyst för mamma och pappa sov några meter därifrån. Jag har släpat omkring böckerna hela min barndom. 

Jag har varit Kvicken på maskerad.

Det är som att ha matchtröja. Fast TUSEN gånger bättre.

Turn to page three hundred and ninety foooooouuur.

Nu har jag gjort en film. 

I min kvicken-dräkt.

Den kommer imorgon. 

Blocket säljer Persisk mattor

Okynnes-letade mattor på Blocket och fick mig istället ett gott skratt! 

Att känna sitt IQ sjunka.

Jag har länge undrat varför Trafikskolan Fästingen inte har en spindel, utan en KYRKPORT som logga på sina trafikskolebilar. Väldigt ologiskt. Det är ju ett påhittigt namn - det man lär sig där, det kommer att sitta som en fästing, smart, tänkte jag! Kyrkporten? Inte så smart.

Jag har precis varit på promenad och sett deras bil igen.

Det är ingen kyrkport, utan en fästNing. De är tydligen från Karlsborg.

Förresten!

Förresten, har jag berättat att jag skrev ett tillägg på arga lappen?

I spretig handstil(det är svårt att skriva på lappar som är tejpade på pelare):

"Jag hittade den. Gött att du inte orkade cykla så långt."

För jag tänkte att grannarna kanske börjar undra varför jag skriver arga hotlappar om att nån stulit min Transformers-cykel när den STÅR tre meter därifrån.

Eller så vet inte Sirpa-Lisa vad en Transformer är och bryr sig mindre än en mask bajsar. Så kan det också vara.

Jag har försökt lägga upp Duvan ser en cykel-klippet men det går inte, så jag tog den här istället, när duvan går på nåt buckligt. Den är också rolig. Särskilt när duvan snubblar.

Jag har skrattat högt alla tio gånger jag har tittat på den ikväll för jag har inget liv så här sitter jag och tittar på klipp på en göteborsk brevduva och hittar på låtsasnamn åt min finlandssvenska granndam. Rock 'n' roll. 

Konsten att vara lat

Lathet är..

... att bara äta finhackad mat ur djupa tallrikar och med sked; det är så jobbigt med kniv och gaffel och platta tallrikar. (Inga snygga lunchfoton på Instagram från mig, inte!)

... att inte orka sätta på diskmaskinen när alla djupa tallrikar är smutsiga.

... att använda muggar istället för tallrikar när de djupa är slut och man fortfarande inte orkar sätta på diskmaskinen.

Tänk om jag inte hade haft nån diskmaskin liksom!

Tre i topp

Top tre söndagen den 14/10:

3. Fröjden att vakna i sin kompis soffa av att hennes pojkvän fiser i sömnen och nästan inte kunna hålla sig för skratt.

2.Varm chokladbollsmet. (Vem försöker jag lura, mitt nya nyttiga liv var över innan det började. Det var inte ens fiberhavregryn. Och Flavius stöttar mig inte alls i detta.)

1. Familjemys i Humlelyckan. Mammas bröd, pappas mustasch, katter som spinner och lillebrors dåliga ursäkter för att snålåka föräldrars bil.

Böneutrop i Sverige - nej tack?

Häromdagen såg jag att flera av mina Facebook-vänner hade gillat ett inlägg i en grupp som var mot böneutrop i Sverige. Här är inlägget. Läs! Jag klickade och läste och blev skräckslagen. Förbannad.

Vänner jag tycker om och respekterar(inte nu längre) har gillat ett inlägg där man bland annat skriver:

Girighet? Tacksamhet? 

Är det girigt att be om två minuter i veckan att praktisera sin religion på? Är det girighet att vilja bevara sin kultur i ett mångkulturellt land? 

Ska ni känna er som gäster? Vara tacksamma att ni får bygga moskéer på "svenskarnas"(vilkas?) mark? NEJ! Det ska vara en självklarhet! 

Religionsfrihet är frihet för ALLA. Kyrkor, moskéer, synagogor, tempel, ALLA. Lika gärna som det finns kyrkor ska det finnas moskéer och att det skulle störa någon med ett böneutrop TVÅ minuter i veckan? Ska vi förbjuda glassbilen? Kasta ut din högljudda granne? Skjuta ner tranorna på våren när de tjuter? Förbjuda bönder att gödsla för det luktar illa? Skitsnack!

38 000 gillningar har inlägget fått när jag läser det idag. Jag mår illa. Skiten hejas på.

VI ska vara tacksamma att vi inte vuxit upp i en krigshärjad diktatur, upplevt saker jag inte ens vill föreställa mig, tvingats fly till ett annat land och där mötas av det hat som finns i den gruppen och de kommentarerna.

VI ska vara tacksamma att utvecklingen har gått snabbare här -  i Sverige har det också varit sed att kvinnor täcker håret, inte visar smalbenen och kristendomens historia är tillräckligt blodig för att täppa till käften på de som anser att Sverige är ett "kristet land"(vilket det inte är, Sverige är sekulariserat) och att den "svenska kulturen" ska bevaras. Extremism är farligt vilken religion det än gäller, men att smutskasta alla muslimer för vad extremisterna gör är lika dumt som att smutskasta min mormor för inkvisitionen.

VI ska visa förståelse, respekt och ödmjukhet. Öppenhet.

Du är stolt över "ditt" land, säger du? Stolt över Sverige? Om det här är Sverige är jag inte ett skit stolt. Inte ett jävla skit.

Sagan om cykelns återkomst

Det skulle ju kunna vara så att tjuven bara inte orkade släpa cykeln längre och ställde den mot staketet hundra meter från brottsplatsen, så skulle det kunna vara.

Det skulle också kunna vara så att tjuven läste lappen och smög dit den, livrädd för vedergällning från mördarrobotarna. Och hen kanske inte vågade bli ertappad med att ställa tillbaka den i cykelstället, så det fick bli där i närheten.

Jag hoppas åtminstone att jag inte har skrivit en arg lapp med röd tusch, hotat med transformers-hämnd och undertecknat med Optimus Primes namn i onödan om cykeln har stått hundra meter därifrån hela tiden. Då skulle jag känna mig lite dum, faktiskt.

Och det har ju aldrig hänt förut.

Flush Gordon - blixtdiet

Lättnaden(pun very much intended) när man tror att man gått upp i vikt, men det visar sig att man bara behövde bajsa.

Falafel

Taggad tjej skulle göra falafel! Jag hade längtat, väntat, köpt spiskummin och koriander och så.

Resultat - stekpanna full av gegga.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men "fail" känns inte helt ologiskt. 

Inte "bajstårta" heller.

Vad ska jag göra med all spiskummin nu då?

Va? Va? Va?

Arg lapp

Jag skrev en lapp. Med röd tusch. 

Detta i hopp om att tjuven är mottaglig för hot. Alternativt humor. 

Jag var lite rädd att min finska granndam skulle upptäcka mig när jag satte upp den. 

No poo für alles!

Det viktigaste jag har lärt mig av no poo(kemikaliefri hår- och hudvård) är att vara mer öppensinnad. Det dyraste med flest och starkast ingredienser behöver inte vara det bästa, ofta tvärt om. Det finns så många enkla vardagsknep som glöms bort i produktdjungeln, så här kommer mina bästaste, enklaste no poo tips(hurra, dansa av lycka!):

1. Balsam(helst parfymfritt) istället för rakgel, helt överlägset det bästa och skonsammaste att raka sig med överallt! 

2. Arrowroot(ett vitt pulver som används i asiatisk matlagning, finns i kryddhyllan) - som torrschampo. Jag har haft samma burk(25 ynka riksdaler) i flera månader, jag använder det flera gånger i veckan och det är knappt en fjärdedel borta! Drygt, billigt och effektivt, dessutom luktar det inte APstarkt som de flesta torrschampon jag provat och lägger sig inte som en grå hinna över håret. 

3. Sluta smörja. Sluta överanvända lotion. De allra flesta innehåller silikoner som är miljöförstörande och parabener som tros vara cancerframkallande - onödigt att använda när det faktiskt finns alternativ! Smörj istället efter dusch med ekologisk(=utan rester av bekämpningsmedel) kallpressad(annars har det använts starka, otäcka lösningsmedel från raffineringsprocessen) vegetabilisk olja - olivolja, rapsolja, mandelolja, avocadoolja, kokosolja, druvkärnolja, möjligheterna är oändliga!

Om du dessutom slutat raka dig med uttorkande rakgel så kommer det knappt behövas smörjas. Låt huden sköta sig själv i största möjliga mån, det har ju trots allt funkat innan 1900-talet och kosmetikindustrin. Googla exempelvis "benefits of coconut oil" och läs om fördelarna både i och på kroppen!

Fil-och-Sofie, frälsing the nation!

Viktigt meddelande

Du som snott den, grattis till en jävla skitcykel! Ingen pakethållare, trasiga växlar, knarrande pedaler och en cykelkorg som ramlar av när man åker över gupp. HA! Skyll dig själv din tjuv. Hoppas du kör i diket.

Om jag HADE sprejat den guldig, satt på vingar och döpt den till Kvicken, då hade det här fanimej aldrig hänt. Den kanske var ful och dålig, men den var min. 

Zucchini

Min mamma har odlat monsterzucchinis i år. Gigantiska, gröna korvar som hon skickar med mig, och som jag tacksamt tar emot. En gav jag ju bort till Carro i när vi var i Jönkan(hehe), resten har jag på diverse kreativa sätt förtärt. Inte optimalt att dippa hälsar dippinstitutets forskningsavdelning. Jag fick med mig en till idag.

Nu följer bildspel med fåniga webcam-kort. Som sig bör.

(Zucchini säger nåt obegripligt.)

(Vad sa du..? Byter snurrplattan i mikron håll varje gång man öppnar??) 

(Zucchini nosar på skärmen.)

(Porr.)

Challenge accepted

Det är väldigt fin akustik i hörnet vid mitt köksbord. Den utforskar vi nu, jag och gitarren.

Och min granne har börjat spela hög musik. 

Jag antar utmaningen.

Övrigt

Jag tröttnade på att vakna varje morgon i en grop med jasminris så idag sydde jag min riktiga riskudde.  

Den ser inte alls lika rolig ut som ris-strumporna, men man ska inte döma hunden efter håren, sägs det ju. Annars har jag inte gjort så mycket idag. Kokat lingonsylt, typ. Präktiga Pia. 

Sedan har jag gjort en häpnadsväckande upptäckt - snurrplattan i mikron byter håll när man öppnar luckan! Upptäckten gjordes naturligtvis inte i samband med att jag tinade bullar, nerrå. Jag har ju börjat mitt nya nyttiga liv. 

Tjuvlyssnat

Ällskar mit jåb:

1. Dam, ca 50, stålgrått hår och tjusig kappa, plockar upp sin plånbok i kassan. Jag hajar till, tror inte mina ögon, tittar igen - jo, det är sant. Hon plockar upp sina sedlar ur en Transformers-plånbok.

2. Tjej, 4: "Mammaaaa, mammaaaa, jag vill ha ekollon! Jag vill ha EKOLLON, MAMMAAA!"

Mamman: "Det där är oliver, gumman."

Visdomständer

Det finns två positiva saker med att få visdomständer.

Det ena är att tandkrämen blir så vackert blod-rosa.

Det andra är att man ibland kan få överraskningsmellanmål i form av gurkbitar och dylikt som fastnat där bak bland bäbisarna. Mums!

Home sweet home

Jens: "Ska du inte börja videoblogga?"
Jag: "Jag är för ful för att videoblogga."
Jens: "Ja, just det."

Kanelbullens dag

Statistik säger att kreativa människor är otrogna i högre utsträckning än andra, och en möjlig orsak kan vara det faktum att den kreativa personen är bättre på att hitta på ursäkter för sitt beteende.

Eftersom jag kanske kan räkna in mig en smula i den kreativa kategorin så bekräftar jag härmed ursäkts-teorin. Inte på otrohet, dock. Men jag börjar mitt nya nyttiga liv typ varannan månad. Till exempel den där gången jag bestämde mig för att sluta köpa Nutella eftersom jag åt så mycket Nutella+Mariekexsandwichar. Sandwiches. Sandwichs. Jag åt så mycket Mariekex med Nutella på. Så jag förbjöd mig själv att sluta köpa det. Och jag köper sällan godis, av den anledningen, jag vet ju att jag kommer äta upp det. 

Men så blir man sötsugen. Så sitter man med en skål chokladbollsmet som man värmt i mikron. Det finns inga problem, det finns bara lösningar. Om man vill, alltså. 

I måndags började jag mitt nya nyttiga liv igen. Ingen mer varm chokladbollsmet. En kille i skrivgruppen fyllde år i tisdags. Han hade gjort tårta och släpat hem alla ingredienser i spöregnet. Sådan tårta kan man inte tacka nej till. 

Och idag är det kanelbullens dag. Där behöver man inte ens komma på en egen ursäkt. Jag tänkte "EN bulle kan jag få. EN." Har jag bakat bullar? Ja. Har jag ätit en? Ja. Har jag ätit två? Ja. Tre? Och en halv. Och en ogräddad. Det är ju kanelbullens dag! 

"Jag tog med min journal här..."

När man är mensig, grinig och fyra minuter i stängning det är DÅ kunderna tar tillfället i akt att berätta om sina gallstensproblem och det pyttepyttelilla såret på högra smalbenet som kliar så mycket.

Saker jag läser på nätet just nu

Nanna Johansson - En blogg jag skrattar högt till! Hon är rolig, kreativ, intelligent och har starka åsikter, exempelvis den här krönikan. Grym! Läs kommentarer också, det är nyttigt. Ska man bilda sig en vettig åsikt  så får man lyssna på båda sidor först, även om kommentarerna ofta är väldigt provocerande. Vilket kan vara lika underhållande som krönikan i sig om man är på det humöret!

Snubblade in på Stefan Sundströms krönika på samma sida. Här är den. Fin. Dessutom har jag en tes om att jag om sisådär fyrtio år kommer att ha utvecklats till en hybrid bestående av lika delar Stefan Sundström och Kikki Danielsson. Joddlande dansbandsfalukorv möter proggtrubadur. Kanske 60/40, fördel Kikki, nu när jag tänker efter.

Sedan läste jag en ledare i Aftonbladet för någon vecka sedan om p-piller och den icke-existerande valmöjligheten. Alternativen som aldrig diskuteras, riskerna som mörkas. (Plus kommentarerna där det faktiskt fanns mycket intressant, jag saknade till exempel kopparspiralen i ledaren, varför pratas det inte mer om den?!)

Vispar majonnäs

Panik. Gör egen majonnäs. Vispar så armen nästan går av, men det bara skär sig och burken jag vispar i tycks bli mindre och mindre, tills jag till sist vaknar upp, obeskrivligt lättad över att det bara var en dröm. 

Jag vet inte vad det här säger om mig. 

Majonnäsmardröm. 

Det känns som nånting som jag gör bäst i att inte analysera. 

Rutiner(kapitel två i handboken för fokuserade)

Rutiner är den tankspriddes bästa vän. A och O. Det är trygghet, ordning och ro.

Så när mitt duschdraperi, a.k.a. Zebrastian, en kväll satt på FEL sida badkaret var min första tanke "Vem har duschat i min dusch?" och min andra tanke "Det ligger säkert nån under min säng som har smitit in när jag lämnat dörren olåst! Han kommer äta all min mat och surfa på min dator när jag inte är hemma!"

(med på bild finns även Ank-Kristin och Gunde)

Men jag tittade under sängen. Det var ingen där. Ingen i garderoberna heller.

Zebrastian kanske bara hade tröttnat på att hänget och bestämde sig för att ströva vidare. Jag bad Flavius att ta ett snack med honom, och de hade tydligen rett ut det nu.

Så lärdomen av detta är: Låt inte dina sabbade rutiner få dig att tro att det bor någon annan i din lägenhet. Förutom dina husdjur då.