Hemskt mycket hej!

Hälsningsfraser - kanske mitt största i-landsproblem. När man jobbar i affär så ska man ju hälsa. Jag nickar, ler, säger hej. Men ibland lägger jag mig på fel nivå, och det är då det blir pinsamt. Som när kunden tittat bort i samma stund som jag öppnat munnen och gapat "Hallou!" med det där överglada leendet som får folk att tro att jag hör hemma i en tvångströja. Och ibland blir det en kombination. Tjallå. Helloj. Tjejsan.

Eller när jag går förbi och bara väser lite tyst så kunden inte hör. Som en pyspunka. Eller en orm. Och så kommer jag på mig själv med att ompröva mina "Hej" i efterhand. Två sekunder senare säger jag det en gång till för att höra hur det lät. Jag går omkring och hälsar för mig själv, kanske prövar hur det hade varit med en nick efteråt, eller en vinkning. Sedan flinar jag lite nöjt, för det blev ju inte så tokigt ändå! Men sen inser jag att jag fortfarande är kvar i butiken och omgiven av människor. Nämen. Och då måste jag ju pröva om allt igen, för att se hur galen jag verkar när jag viskar och nickar och flinar för mig själv.