Mammas och pappas frånvaro sätter sina spår. Vi har till exempel levt i överflöd av hamburgare och paj. Jens kan laga hamburgare. Alltså har han lagat hamburgare. Och jag gjorde grönsakspaj häromdagen. Då tänkte jag inte på att jag är den enda som kommer äta av den. Jag är liksom van vid att laga mat till 4 personer plus matlådor. Så jag har tappert försökt äta upp den på egen hand.
Det känns lite som en upprepning av löksoppa-incidenten på gymnasiet. De serverade fransk löksoppa ungefär varannan vecka. Jag älskade den. På riktigt. Ingen blev så glad som jag över att det var fransk löksoppa på matsedeln. Tills den där gången. Jag tog för mycket, åt för mycket, blev för mätt.
Den var aldrig god sedan. Och varannan vecka försökte jag tycka om den igen.
Varannan vecka fick jag äta baguette och knäckebröd och rivna morötter.
En mörk tid.
Och jag och Jens skulle fixa inbjudningen till hans student idag. Först tog bläcket slut. Sedan gick skrivaren sönder. Den röda lampan blinkar och inga utskrifter kommer. Sen fick jag fylla i de gula jävla ballongerna med färgpenna. Skitfint. Verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar