Och det värsta han vet är att få dåliga presenter som han måste spela glad över och sedan ha dåligt samvete över att han inte gillar.
Därför ser jag det som min systerliga plikt att vid varje lämpligt tillfälle komma med antydningar som "Du får inte bli besviken om det inte är det du tror att det är!" och "Det är ingen jättebra present alltså. Den är ganska bra, jag troooor att du blir nöjd. Men hoppas inte på för mycket." och sedan le lite osäkert och skratta så att han inte vet om jag menar allvar eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar