Ni vet, det finns sådana där ögonblick i livet. Världsomstörtande. Stunder som får en att omvärdera allt man någonsin trott på, som får en att ifrågasätta... ja, allt. Finns jag? Vem är jag? Vad är jag? Hur kom jag hit? Är himlen blå? Är skinkan tunnskuren? Hur många indianer går det plats i ett träd? Är du vaken, Lars? Är du vaken, Lars? Har du borstat tänderna, borstat tänderna?
Detta är ett sådant ögonblick.
Det har visat sig att det INTE är min granne, även känd som överste Hati, som har haft högljudda magproblem / bihålor fulla av senap / en snabel, eller något annat som framkallar det där idoga trumpetandet.
Det är mitt kylskåp som gnisslar och puttrar. Alla mina konspirationsteorier var fel, fel, fel.
Jag känner mig lurad. Smutsig.
Det påminner lite om när jag och Jens fick reda på att Papa Dee gör rösten till Mushu i Mulan.
Hehe, ditt kylskåp är numera Överste Hati! Du får mata honom med lite mer fiber så han blir nöjdare i magen ;)
SvaraRaderaHaha, jag ska stoppa'n full med rågrut!
RaderaSofie, jag är sämst på att kommentera, men du ska veta att jag kikar in här vareviga dag för att få sitta här och fnittra lite för mig själv. Du skriver helt underbart. Funderat på att bli författare? ;) Puss!
SvaraRaderaTack, tack, tack, Johanna!! Jag är så glad att ni tycker att det är värt att läsa! Författare? Nä, aldrig ;)
RaderaHAHAAHHAAAA illa! Vadå att du funderat ut värsta historien om din granne och så var det kylen hela tiden :P
SvaraRaderaHaha, jaa! Alla mina briljanta hopkok bara gick upp i rök -.-
RaderaHaha, det är bättre ändå än mitt gamla kylskåp i Västerås som jag satte igång efter sommarlovet och då inte bara lät konstigt utan dessutom började lukta bränd-plast-lukt. Som ett brev på posten börjar det självklart ryka från baksidan av kylen inom en minut eller två. Hade aldrig trott att det skulle gå så snabbt att engagera grannarna och bära ut kylen utomhus..
SvaraRadera