En helt vanlig fredag

Ni vet, när det är extrapris på godis i affären där man jobbar, då köper man. Att göra något annat vore slöseri med extrapriser och så kan vi ju inte ha det.

Så tänker man med mild ångest på vilken sockerkick man kommer få av allt det där lösgodiset och den proportionerliga sockerbaksmällan som följer när blodsockerkurvan pekar neråt igen.

Då tänker man kanske att man ska inta sockret i en jämn och någorlunda långsam takt så att kurvan går stadigt uppåt, läääänge. Ja, så ska man självklart göra, smart, Sofie.

Så tittar man ner i påsen fjorton minuter senare och ser att allt som återstår är några sockerkorn och tomma geisha-papper. "Någorlunda långsamt", eeeeeh?

Nu ska jag sjunga You're The Inspiration, knyta powerballads-näven och mima till min egen spegelbild i köksfönstret and ride this sugar wave like there's no tomorrow.

Observera särskilt hur han sjunger "In my heart, in my söööul" precis innan första refrängen.