Nu börjas det igen!

Ett litet gryende hopp om lägenhet tändes i mig idag. Min kusin, Sanna, och hennes kille har skaffat hus och Ida, en bekant till dem, har fått deras lägenhet. Ida vill gärna bli av med sin etta snabbt för att slippa dubbla hyror och där kommer jag in i bilden. Sanna tipsade om att jag letar, gav henne mitt nummer och Ida ringde mig idag. En utmärkt kedja av bostadsbyte hade vi tänkt ut, fullständigt briljant om jag får säga det själv! Sanna till gård, Ida till Sannas lägenhet och jag till Idas - allt så snabbt som möjligt!

Ida hade tagit över den av en kompis(så vår lösning skulle säkert vara okej) och jag är dessutom inskriven hos hennes hyresvärd så jag ringde direkt dit, glad i hågen. Men tanten där verkade inte alls dela min uppfattning, hon hävdade att "Såna där byten är bara undantag, så går det inte till hos oss. Vissa ringer hit en gång i veckan och frågar om vi har något ledigt, jag får be dig återkomma på onsdag när jag har tagit reda på mera." Lip. Jag hade förstått det så att de inte hade nåt kösystem. Först till kvarn alltså. Nu ringde jag samma dag som hon säger upp sin lägenhet men det kommer väl inte räcka ändå. Det är nån som "har förtur" igen. Antingen får man väl ha kösystem eller inte, man kan inte skaffa det varenda gång jag råkar vara först till kvarn.

Men det gjorde mig på bättre humör när min jobbarkompis berättade att han efter personalfesten i lördags spytt i sin väska och slängt ut den genom fönstret i bilen på vägen hem och sedan mått skit tills klockan blivit sex på kvällen igår. Hehehehehe.