Jobb och superkrafter

Ja, ni vet. Det har varit påskvecka, så jag har jobbat. Och jobbat, och jobbat lite till. Massa barnfamiljer idag, det kryllade av små telningar utklädda till påsk-kärringar. Ack och ve och knip i hjärtat, jag älskar barn! Och de brukar tycka om mig tillbaka. Jag har alltid haft en teori om det där, det ömsesidiga tycket. En revolutionerande upptäckt kan man kanske kalla det, lite i stil med den släta korven! Är ni redo? Jag tror att det beror på mitt runda ansikte! Jag fiskar inte protester eller så, jag vet att mitt ansikte är runt och det går bra. Min poäng är att barn också har runda ansikten = connection! Det finns studier på detta om runda fejs, googla!

I alla fall brukar barn glo på mig. Inte bara titta lite extra utan stirra oavvänt på mig och ingen annan. Det kan sitta ett barn i kundvagnen och iaktta mig på håll bakom fruktdisken när jag plockar liksom, det är nästan läskigt. Förra veckan på H&M var det värsta hittills. Jag stod i kön till kassan när en unge i kassakön bredvid börjar gnälla. Mamman tröstar honom och han är tyst i några sekunder. Sedan börjar han skrika. Gallskrika så det ekar genom hela butiken. Mamman försöker förgäves få tyst på honom. Folk(jag inberäknad) vänder sig om och letar efter vrålapan, jag möter hans blick. Han tystnar och ser blidkad ut. Jag tittar bort. Han börjar skrika igen. Hjärtskärande barnskrik. Jag tittar tillbaka. Han tystnar en lång stund. Faran över? Jag tittar bort - han börjar skrika. Jag tittar tillbaka - han tystnar. Det måste räknas som en superkraft!

The babywhisperer.