En kompis delade precis den här länken - tack, Bella, om du läser! Jag är en p-piller skeptiker. Jag har aldrig tagit några eftersom jag tycker att riskerna är för höga och biverkningarna för skrämmande. I bästa fall får du "bara" hormonsvängningar, minskad sexlust, mellanblödningar, migrän(visste ni det?) eller torra slemhinnor.
I värsta fall så går det som det gjorde för de två tjejerna i artikeln. Du får en blodpropp som kan kosta dig livet.
Det jag vill är att vi ska vara medvetna om riskerna. På riktigt, inte bara slänga ifrån oss foldern i pillerförpackningen och tänka "det händer inte mig". För det kan hända. Jag vet kanske bara en eller två tjejer i min bekantskapskrets som varit helt utan biverkningar från sina p-piller. En eller två. Av hur många? Jag tycker inte att det är värt de eventuella biverkningarna, och när jag har blivit pressad av killar som säger "Tar du inte p-piller?" med besviket, nästan förolämpat tonfall, har jag varit stark nog, säker nog, att att vara ärlig.
Nej, jag vill inte äta hormoner. Jag vill att min kropp ska funka som den gör. Min mamma har haft bröstcancer och min i min släkt är det ett under om man lyckas undvika hjärt- och kärlsjukdomar över huvud taget.
Ändå har jag ett paket mini-piller i en låda i badrummet. Jag hade en kille som tröttnade på kondom och jag ville vara till lags. Man skulle börja ta dem under nästa menscykel stod det på paketet, men jag sköt upp det när det var dags. Jag hann inte börja innan vi gjorde slut och det är jag glad för.
Varför gör vi det? Varför utsätter vi oss för riskerna, biverkningarna, obehaget? För att vara till lags? Och är det verkligen det bästa alternativet? Jag är ingen läkare, men vet vi inte bättre?
Nej, jag vill inte äta hormoner. Och det finns alternativ - kondom, kopparspiral eller femcap till exempel.
Jag kan ju såklart inte relatera till varför man skulle ta det som preventivmedel, men det används ju ofta som hormonbehandling mot andra saker. Men jag tycker det är likadant där, läkarna verkar skriva ut det lite hej vilt. Min läkare skrev skyndsamt ut minipiller till mig att pröva på utan någon vidare information om vare sig diagnos eller om dessa tabletter, fick dock ganska mycket tips på apoteket. Det känns som att det tas väldigt lätt på dessa läkemedel faktiskt, det tänks bara kortsiktigt.
SvaraRaderaHar förresten slutat med minipiller. Ringde efter provomgången och sa att jag inte tyckte effekten av dem var värt det hela, jag vill vara utan. Sköterskan stöttade mitt beslut. :)
Ja, det finns ju fördelar med p-piller också! Som att man inte blir gravid(oftast) och som behandling om hormonerna är i obalans såklart. Men det pratas för lite om biverkningar, det är ändå ett läkemedel, och alternativen borde lyftas fram tycker jag :)
RaderaMhm, ja om du inte kände att det gjorde tillräckligt mycket skillnad så är det väl onödigt att fortsätta, konstigt att du fick mer tips på apoteket än hos läkaren. Var du på Hjärtat? Där är dom alltid så tillmötesgående tycker jag!
Ja. Verkligen för lite prat om det, visst det finns en hel del information i bipacksedeln och även på internet.. men jag misstänker att jag kanske läser igenom dessa lite fler gånger än många andra. Vilket är synd.
RaderaAh, Hjärtat på Commerce! Skirbra service, riktigt trevlig pojk (ja jag tycker faktumet att han var man var relevant denna gången)som bara sjöng ut information och hjälp typ. Förklarade varför han sa si och så vilket ingav förtroende. Jag kanske är lättcharmad, vad vet jag, men jag tyckte det var skitbra. Läkaren jag träffade var på en akuttid så hen hade inte så mycket tid att prata bort, så det var nog därför. Men hen sa liksom att jag skulle googla själv.. vilket jag tyckte var rätt B. Det kunde jag gjort hemma.. ska köpa en egen röntgenapparat så tar jag allt själv sen! -.-
Jag hade p-stav förut med tog ut den i somras. Jag tänkte inte så mycket på biverkningarna när jag hade den i mig, men nu när jag slutat så förstår jag inte att man bara låter tjejer sätta i sig massa hormoner.
SvaraRaderaFör min egen del påverkade det mitt humör mest. Mitt humör blev väldigt grått, eller vad man ska säga. Tvärtom mot humörsvängningar, det var samma hela tiden. Jag blev aldrig riktigt ledsen, men aldrig riktigt glad. Det är läskigt att tänka på. Förutom det fick finnar i huden som gjorde helvetesont och fick mina kinder att svullna upp.
Och p-stav har bara det ena hormonet och i lägre dos. Vad skulle då inte p-piller göra med mig? Jag tar inget nu, och ska undvika hormoner i fortsättningen. Jag läste någonstans att p-piller och depression hör inte ihop och det finns depression i släkten. När jag tog ut staven var jag tvungen att verkligen motivera varför jag inte ville ha ett nytt, när ett nej, jag vill inte, borde räcka fullt.
Så jag håller med dig. och jag läste någonstans att om det fanns ett liknande piller för killar där de riskerade samma biverkningar skulle det aldrig godkännas. Det ligger något i det.
Fast det finns vissa sjukdomar där p-piller är som medecin, då är det naturligtvis bra. Och det är väl klart folk får ta p-piller, men det ska inte bara skrivas ut sådär. (förlåt att det blev en roman igen.)
Ja, det är så sällan det är HELT fritt från biverkningar! Och hormoner styr så mycket i kroppen att man inte riktigt kan förutsäga hur det ska påverka en. Dessutom kissar man ut resterna av de konstgjorda hormonerna och det påverkar vattenlevande ekosystem. Sorgligt.
RaderaJa, det gjordes ju tester med ett p-piller för män, men efter humörsvängningar och akne och samma biverkningar som de kvinnliga p-pillren lade de ner det för männen ville inte fortsätta. Men pressa sina flickvänner går tydligen bra ;)
Ja, självklart fyller pillren en funktion också, men det pratas för lite om biverkningar och alternativ i min mening!