Jones lossade bojorna och drog slaven upp på däck till
den spanska kaptenen som ryggade tillbaka vid åsynen av kvinnan.
Alla
frågor om halsbandet hade den spanske kaptenen ignorerat. Han hade stått stum
och obeveklig tills kapten Jones tröttnade och stack huggaren i honom. Fången
gjorde inte en min när mannen sjönk döende ned på däck med blodet gurglade i
halsen, men när Jones beordrade dem att ta av henne halsbandet hade hon fräst
och klöst dem så de fick hålla fast hennes armar bakom ryggen. Då spottade hon
kapten Jones i ansiktet och fick en rungande örfil i utbyte.
Så när
Jones knäppte upp halsbandet hade fången börjat skratta. Ett lågt, hest skratt
som hade fått håret att resa sig i nacken på Morris.
Han
önskade att han hejdat kapten Jones då.
När
smycket lämnade kvinnans hals gick en skälvning genom luften och sedan blev
allt stilla. Vågornas skvalpande tystnade och måsarnas skri dog ut. Som om de
sögs in i ett vakuum lade sig en öronbedövande tystnad över skeppet. Hans
muskler stelnade, han kunde inte blinka, inte svälja.
Så med en
duns föll fången ner på däck och förlamningen bröts.
Kapten
Jones hade stirrat förskräckt på halsbandet. Sen vandrade blicken långsamt till
den livlösa gestalten vid hennes fötter. Ögonen på slavkvinnan hade rullat
bakåt i hålorna och bröstkorgen rörde sig inte.
Morris
klev fram och kände efter pulsen vid handleden.
”Död”,
sade han.
Hon
nickade tyst och såg på halsbandet som hon höll. Rubinerna glittrade som mörka
droppar av blod i handflatan.
Iiiiiih spännande :D
SvaraRadera