torsdag 22 november 2012

Könsroller

Tjejer och killar. Könsroller. Mallar vi förväntas passa in i.

De mallarna, de förbestämda idealen, är anledningen till att jag viskade till mina kompisar i mörkret på tjejkvällarna i högstadiet att jag ville ha en kille som var längre än jag, starkare än jag, som vägde mer än jag. Var jag nu skulle hitta en sådan när jag var närmare 1,75 och klådde hockeykillarna i armbrytning fram till tian. Hetsen gick över, som tur var, ironiskt nog lagom till dess att killarna kommit genom puberteten och blivit långa och muskulösa.

De är anledningen till att jag, efter att jag blivit ihop med min första pojkvän, fick frågan om hur det kändes att han var så liten och spinkig. Han hade nämligen haft den dåliga smaken att gå igenom tonåren utan att förvandlas till Dolph Lundgren.

Och när han bytt vinterdäck lossnade ett av hjulen och kom rullade förbi honom på vägen när han körde.

"Du ska väl ha en riktig kille?"

Som om han inte var det. Som om jag brydde mig. Som om attraktion beror på skäggväxt, muskler, längd, eller storleken på mina bröst. Som om inte könsrollerna var tillräckligt befästa redan, både det "manliga" och "kvinnliga" och all smörja som följer med det.

De idealen är anledningen till att jag läser Lady Dahmer. Som motvikt, anti-hjärntvätt. Realism, intelligens, humor och humör. OCH så kommer det en liten döds-kalle på fliken till hennes blogg.

Så här säger hon om genus och könsnormer. Läs henne. Fundera på vilka begränsningar vi ger varandra när vi pratar "manligt" och "kvinnligt".

14 kommentarer:

  1. Ja! Lady Dahmer är bäst. Hon har verkligen fått mig att tänka till om olika saker och utmana föreställningar som jag haft. Om jag blir mamma ska jag ha henne som förebild.

    Jag gillar mensdebatten hon dragit igång, för den behövs. Några av mina kompisar kan inte säga att de har mens för det låter äckligt utan drar till med knepiga omskrivningar. Den senaste är indianer i vassen. Fast jag kan förstå att de tyckte att det var lite magstarkt när jag hyllade menskoppens förträfflighet på ett tåg bland massa andra människor. Men jag förstår inte att något så naturligt som mens ska vara så hysch-hysch. De flesta har mens och man kanske inte behöver snacka om det med sin chef, men man kan tala om det med sina vänner.

    SvaraRadera
  2. Bra skit<3

    Länken till inlägget om genus och könsnormer fungerar inte! Waaahhh.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppsan! Testa igen, nu ska länken funka :)

      Radera
  3. Långt svar, men arg feminist-draget är igång i mig på grund av in C-uppsats som självklart handlar om genus i media och manliga könsroller.
    Lite lästips: (Fast du har säkert redan läst dem)

    How to be a woman av Caitlin Moran (Konsten att vara kvinna på svenska) Bra och kul och en fantastisk kvinna.

    Igår såg jag Jakten på det perfekta livet på SVT med fantastiska Hanna Hellquist och jag blev direkt fan. Hon ställde Bingo Rimér och hans knäppa kvinnoideal mot väggen, helt fantastiskt.

    Sedan läste jag Katarina Wennstams två böcker om våldtäkt och hur könsroller påverkar domstolsdomarna i våldtäktsfall. Flickan och skulden fokuserar på tjejer och den skuld som hon får av samhället när hon blir våldtagen. Som att om hon bär en en kort kjol och har läppstift bjuder in till sex. En riktigt våldtäktsman fokuserar på den manliga könsrollen och det antagandet att en om en man får se lite kvinnolår blir han så kåt att han inte kan hålla sig och måste få ligga. Och hur det kan vara en förmildrande omständighet i våldtäktsfall.

    Jag borde skaffa en egen blogg känner jag nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag älskar långa kommentarer, heja Lisa!

      Ja, mensdebatten - halleluja! Det ska inte vara konstigare än näsblod! Och koppen har jag också hyllat på de flesta platser, för det är tveklöst den bästa uppfinningen sedan hjulet ;)

      Konsten att vara kvinna sneglade jag på så sent som idag, du är också ett fan alltså? Kanske något att önska sig i julklapp!

      Och våldtäktsskulden, usch för den. Har du sett den här bilden och intervjun: http://fittforfight.wordpress.com/2012/03/19/intervju-med-max-andersson-personen-bakom-fem-tips-for-att-undvika-valdtakt/

      Ibland återfår man lite hopp om mänskligheten! Och om du skaffar blogg så har du en trogen läsare i mig :D

      Radera
  4. Heja Sofie, tycker jag! Du har så bra, vettiga och smarta åsikter! Jag röstar för mer genus i din blogg! (fast allt du skriver är bra. Älskar dina videobloggar)

    Jag ska nog börja ha som vana att prata om mens och andra obekväma ämnen på publika platser. I fredags pratade jag om främlingsfientlighet och Sverigedemokraternas senaste dumheter med min mamma när vi åkte tåg. Jag tror det satt en Sverigedemokrat intill, för han blängde surt. (men argumenterade inte emot den fegisen). Som Lady Dahmer säger: Svenska folket måste uppfostras.

    Och konsten att vara kvinna är mycket läsvärd. Hon påminner lite om lady dahmer. Och intervjun du länkade var asbra!

    Jag måste nog skaffa en blogg en nu. Jag har funderat ett tag på det, men inte riktigt vågat. Jag är en fegis vad det gäller att ha åsikter ibland, men jag jobbar med det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag blir så glad att du läser och tycker om!

      Ja, egentligen måste man få prata om det man vill, även offentligt? Man får höra mycket som man inte vill i kollektivtrafiken - mens, småbarnskrik, fylledrägg eller politiska åsikter som man inte håller med om. För min del hade jag tyckt värre om de senare.

      Läste deras recension på Fitt for fight precis, om Konsten att vara kvinna - http://fittforfight.wordpress.com/2012/11/21/sjukt-kul-om-onani/
      Läs kommentarerna, vad tycker du där?

      Radera
    2. Jag håller med kommentarerna om boken. Konsten att vara kvinna är inte ett nytt feminist manifest och den går inte ner i djupa analyser. Den handlar mycket om hur det var för Kaitlin när hon växte upp, men den är rolig och underhållande om feminism (jag läser om nu och börjar fulskratta då och då. Tur att jag bor själv). Jag tycker inte att allt måste vara så djupt jämt, det kan vara kul och tänkvärt. Det känns som att de som kommenterade hade för höga förväntningar.

      Radera
    3. Ja, allt behöver ju inte vara så tunggrott! Jag lägger den till min två mil långa att-läsa-lista ;)

      Radera
  5. Sofie, jättejättejättebra skrivet! Jag blir STOLT över att känna dig! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :D Jag är stolt på er också! Och skulle vara ännu stoltare om Johanna skrev nåt på sin blogg nån jävla gång..

      Radera
    2. Eller hur. Det var ljug alltihop om den där tentan hon skulle skriva innan hon skulle blogga. Det har gått MÅNADER.


      Vi har blivit övergivna.

      Sofie, ladda ner Whatsapp till mobilen. Johanna, använd din.

      Radera
    3. Jaa, dumma dumma Johanna. Vad är Whatsapp?

      Radera