Korvgrillning och nostalgi

Igår var jag och Moa ute och dansade. Idag gick vi direkt från bakissömn till korvgrillning!

Mamma lyckades ringa mitt i gnugga-ögonen-vad-är-klockan-jag-är-så-törstig-vad-hände-igår-oj-är-hon-redan-elva-ögonblicket och frågade om vi skulle med och grilla korv vid sjön Östen. Det skulle vi. 

Så vi åt frukost, åkte åt var sitt föräldrahem för att hämta varma kläder, sedan åkte vi till sjön och grillade korv och åkte spark och skridskor på isen. Mamma är uppvuxen där(släktgård i åtminstone tre generationer, min mosters familj bor där nu) och jag har tillbringat stora delar av min barndom med att leta skatter i strandkanterna med mina kusiner, övernattat på höloftet på sommaren(lite jobbigt läge för Jens som var allergisk), byggt flottar och badat nakna. Vi eldade för mycket och fick skäll för det, vi samlade gamla glasflaskor på hög och tyckte vi var skattletare, vi lekte medicinkvinnor-detta var på dr. Quinn-tiden- och hoppade i höet. 

När man tänker tillbaka på det så känns det sådär bullerby-idylliskt som man bara kan föreställa sig. Men så var det och jag är så glad för att jag har vuxit upp på landet. Och så fort jag kommer tillbaka dit så påminns jag om allt det där, och hur gärna jag vill att mina eventuella barn ska få åtminstone en liten del av den friheten, den kreativiteten, den naturen och den barndomen som jag fick.

Trots att jag fick gå på skolbussen näst först(och gå av näst sist) i alla år. 45 minuter till och från skolan i en varm, dammig skolbuss, det är smällar man får ta.

Man fick i alla fall välja sittplats.