torsdag 7 februari 2013

Hur tacklar man diskussionerna?

Okej, det här är något jag har brottats med. OM och HUR ska man påpeka att folk i ens omgivning beter sig rasistiskt eller sexistiskt? För det gör vi, skrämmande ofta. Och skrämmande ofta ser man rasistiska, sexistiska inlägg i sociala medier, vänner som gillar/kommenterar/delar/retweetar osv. Innan jul, till exempel, handlade det om pepparkakor.

En "vän" till mig delade "Rör inte mina traditioner"-fotot och frågade "Är jag rasist nu eller?". Och i kommentarerna nedanför hade han skrivit saker som "de vill ändra på det svenska samhället, det är DE som borde anpassa sig, inte vi efter vad de hade där hemma".

Jag blev arg, jag blev trött. Jag satt länge och försökte formulera ett vettigt svar, jag ville inte anklaga honom, men få honom att förstå. Jag ville vara saklig och tydlig, men jag har så svårt att hålla huvudet kallt i sådana situationer.

Som när folk säger "Varför får man inte säga negerboll när man får säga vitlök?" Och jag bara vill vråla: för att neger är ett nedsättande RASBIOLOGISKT ord, vit är en FÄRG! Om man ska göra den jämförelsen så kan man fråga sig varför man inte får säga svartpeppar om man får säga vitpeppar. Vit och svart = färger. Neger och arier = rasord. Neger är ett ord med extremt negativ klang, sluta använda det. Nu.

Så hur håller man huvudet kallt? Hur ska jag hantera de här situationerna? Jag vill inte sitta tyst, jag vill inte att min icke-reaktion ska tolkas som medhåll. Jag såg det här klippet och tycker att det är en bra början.


6 kommentarer:

  1. Min hjärna gör intressanta kopplingar ibland. Det där Youtube-klippet fick mig att tänka på ett citat från Batman Begins: "It's not who you are underneath, it's what you do that defines you".

    Bra poäng dock. Bättre att hålla diskussionen till vad de sa än att låta den gå över till vad de är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, man kan ju anta att den som ofta uttrycker sig rasistisk/sexistiskt ÄR rasist/sexist, men som sagt är det en mycket djupare, svårare diskussion som man får svårare att "vinna" i!

      Radera
  2. Håller med, det gäller att vara jävligt saklig och aldrig sväva iväg i spekulationer eller antaganden. Heller aldrig lägga ord i munnen på någon eller dra exempel som personen inte förstår sig på, inte det lättaste alla gånger då man tycker att det man säger är jävligt simpelt men ja... man får försöka!

    Hamnade nästan i en "det heter negerboll så det så!"-diskussion på jobbet idag men jag orkade inte med utan sa bara "jag har lärt om och säger nu chokladboll, för det är det det är." typ.

    Nästa gång kör jag med dina neger/arier, svart/vit -förklaringar, tyckte det lät vettigt och lätt! SKa försöka få fram detta samtalsämne igen någon gång. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och inte går till personangrepp eller idiotförklaringar(det är jag duktig på, eeh)och inte försöka ta åt sig när personen gör det, omedvetet eller inte.

      Nej, och det värsta är att jag själv säger negerboll ibland, jag måste anstränga mig för att låta bli. Det är inte en vana att säga chokladboll än, men folk rättar mig, tack och lov!

      Borde läsa på mer om argumentationsteknik egentligen, det är ju jätteintressant!

      Radera
  3. Jag har gått kurs och lärt mej att man ska börja med poängen.

    Så, jag ska argumentera för att man måste vara schyst nog för att göra det lättare för personen att erkänna att de sagt något fel (rasistiskt, sexistiskt, sjungit fel text) utan att koppla samman felet med att man "är dum i huvudet".

    Det är samma poäng som Sofie gör i sitt inlägg, så jag är inte så originell här.

    Men precis som när man diskuterar annat (må det vara om de sjunger "sew, a needle pulling thread" eller "so, an evil telling threat"i Do-Re-Mi från Sound of Music) så är det ju mycket lättare att erkänna att man har fel ifall man inte samtidigt behöver gå med på att man är en idiot..

    Det är helt enkelt lättare att säga att ja, jag hörde inte orden första gången jag hörde sound of music och hittade på en textrad som låter MYCKET bättre än den riktiga (förutom det där "telling" som jag mest har haft som utfyllnad eftersom jag inte har hört vad de sjungit, obviously) MEN så upptäckte jag idag vid en ålder av 22½ år att jag HADE FEL. Det är mycket lättare att erkänna såhär än om någon hade hört mej sjunga min text och hävdat att jag är en idiot och hotat att skicka in mej till felsjunget.se sådetså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, har du gått kurs?! Var, när, hur? Vad lärde du dig mer för spännande?

      Haha, alla gör ju fel, ofta och flera gånger om, och det är verkligen känsligt att försöka påpeka att det någon SADE var fel/kränkande inte att den ÄR fel, vilket det såklart kan tolkas som även om man gör sitt bästa för att vara tydlig, saklig och sansad.

      Vi borde öva mer på debatt i skolan tycker jag! Vi hade en del sånt och det var riktigt nyttigt.

      Radera