Inte. Alls. Frustrerande.

Det var ju inte som om jag väntat på att lägenhetsgubben skulle ringa igår. Det var ju inte som om jag vaktat telefonen, värpt den som en jävla höna hela dagen, nejdå. Det var inte som om jag bytt ringsignal på just det numret så att jag skulle veta direkt ifall det var han som ringde. Det var inte som om jag var nervös, uppspelt, spänd, manisk - nej. Så när han inte ringde på hela dagen så var jag inte alls besviken. Inte. Alls. Det är nästan så att jag ser fram emot att få göra om det igen på måndag.