Ät så får du skägg - Ett äggande (inl)ägg.

Ibland önskar jag att jag kunde blunda. Att jag kunde vara glad och ovetande om all skit och nöjd med det.

Jag önskar att det som var enkelt alltid var det rätta och det som var svårt skulle vara fel, så jag slapp välja mellan det som var rätt och det som var lätt. Jag önskar att det som var rätt kunde lukta lite bättre, klibba lite mindre.

För nu sitter jag här med ägg och honung i håret igen, för att mitt schampo till större delen består av cancerframkallande, hormonstörande ämnen och sulfater som löddrar fint men som gör mer skada än nytta. Jag gör eget bodybutter eftersom den lotion jag köpt för känslig hud med ”naturlig formula” innehåller gifter som kan göra mig steril. När jag läser innehållsförteckningen på produkter jag använt dagligen i flera år känner jag mig lurad. Bitter. Arg.

Jag önskar att det vore lätt, visst. Men samtidigt är jag så glad, så stolt över att jag kan, att jag vågar, att jag orkar.

Mitt schampo luktar inte sommaräng, det har inget silkesextrakt eller tjusiga frisörer i reklamen, men jag älskar det. Det svider inte i ögonen. Jag kan äta det om jag vill. Det smakar sockerkakssmet och mitt hår är glansigare, lockigare och friskare än det någonsin varit. Med en äggula och en klick honung. Sug på den L'Oréal.