Bajstårtor i toakön

Ni vet den där jobbiga personen som ska småprata med främlingar i toakön efter bion och dra ett dåligt skämt som ingen skrattar åt? Det är jag. (Jag vet. Ibland försöker jag sluta.) Och när de omkring inte ens kan le eller nicka lite hövligt blir jag förolämpad. Tills jag kommer in på toaletten och ser mitt rödsvullna söndergråtna ansikte skela tillbaka i spegeln. Jag gråter till film om det är lite sorgligt. Eller mäktigt. Eller romantiskt. I princip hela filmen alltså. Så till dig, den svarthåriga surpuppan i toakön igår som jag först tyckte var en bajstårta - Jag kan förstå dig.

(Älskar att nån håvar upp kameran och tar kort på ungen när den är så här ledsen! )