Dramatiskt? Ja.

Ett tag åt jag vindruvor som godis. Ibland kunde jag känna hur det pirrade på läpparna, hur det kliade efteråt. Lite på samma sätt som det gör när jag äter ketchup eller dressing med mycket konserveringsmedel. Och jag har alltid varit känslig. Jag fick ofta utslag och eksem som barn, jag nös av parfym och jag kunde inte ha skum i badet. 

Det har blivit bättre och bättre ju äldre jag blivit, men det är fortfarande en självklarhet för mig att välja bort sådant som jag vet är allergiframkallande, fullproppat med kemikalier eller kraftigt besprutat. I största möjliga mån väljer jag ekologiskt, kravmärkt och miljömärkt - för att jag vet att det annars påverkar mig. Jag kanske inte får eksem längre, men ämnena finns där i min kropp, blandas med andra kemikalier och kan göra mig steril eller ge mig cancer. 

Jag har jobbat i fruktavdelningen i en livsmedelsbutik. Jag har plockat upp besprutade bananer och trots att de varit sköljda innan de packas har jag känt hur det river i lungorna av medlen jag andas i när jag står böjd över kartongerna. Jag har känt hur det stockar sig i halsen, kliar i näsan.

Jag vill inte att någon ska behöva arbeta på plantage där sådana bananer odlas. Jag vill inte att någon ska bli steril, få cancer, att deras barn ska födas missbildade för att jag inte är beredd att betala fyra extra kronor för ekologiska bananer. Att alltid välja ekologiskt kanske kostar mig en drink eller två på krogen sammanlagt i månaden. Och det är värt det alla gånger. Det är värt någon annans liv. 

Låter det dramatiskt? Ja. Det är det också.