Gaga

Gaga. Hon var magisk. Sprakande. Mäktig. Imponerande. Galen.

Vi började köa vid sju på morgonen igår. Kvällen innan var vi på Gröna Lund för att bli tillräckligt trötta för att kunna sova. Det var sjukt kul, men hjälpte inte så bra. Jättefint väder, ingen kö alls till attraktionerna och sedan Rockbjörnen på scenen.

Jag fick applåder för mitt illskrik på Fritt fall. Jag har övat länge på det, det var faktiskt på tiden att jag fick ett allmänt erkännande. Jag kommer även att avbildas på den nya tvåhundralappen.

Det blev segt att köa till klockan sex, men sedan kom vi ändå nästan längst fram i monsterpiten. Monsterpitten? Heheeee. Den var kass, jag är svintrött. Mötte trevliga människor(sjuttonåringar mestadels) i kön som bjöd på godis och lånade ut sin jeansjacka som kudde till mig när jag tog middagstupplur. De sa till mig att mörk choklad var gammelgodis. ”Jag är inte gammal!” protesterade jag och plockade sedan fram en ölkorv. Jag kände verkligen att min poäng kom fram. 

Lady Gaga gick på scenen klockan nio, en timme senare än vi trott. Fötterna var ömma och ryggen värkte(jag är inte gammal) men det var en grym show! Fullsatt Globen, strömmen gick. För min del hade det räckt utan spektaklet, utan massa klädbyten och utan soffan gjord av kött. Mer musik, mer avskalat. Men det var en sjujävla föreställning. Jag grät, det gör jag ju alltid. Inget backstage för oss, men de andra förtjänade det mer. Hennes dansare tog upp tröjan i knät och skulle visa den, men det blev inte så. Jag hade gett min plats till en liten flicka som stod framför mig i så fall. 

Bilderna blev kassa, men jag måste visa en kille som stickat en enhörningsmössa! Hornet guppade jätteroligt när han hoppade.