Bara för att man kan.
Man kanske förbereder sig, övar på att ge onda ögat i spegeln. Man kanske provar att säga hotelserna högt några gånger för att känna hur det känns. Man kanske testskrattar sitt elaka skratt.
Sedan träffar man offret i fråga och får reda på att hon uppviglat hela sin släkt på deras första gemensamma släktkalas till att låta Jens(min bror alltså) ta mat först och börja äta innan de upprört säger att de ska be bordsbön innan maten, varpå de skulle ta varandras händer och låta morfadern låtsas be och Jens skulle skämmas ihjäl.
Sprattet blev inte av, till Jens lättnad, för ingen kunde hålla sig.
Och den systerliga avdelningen för godkännandet av flickvänsansökningar ansåg att skurkskrattet inte längre var nödvändigt. Inte alls.
Möjligen uppskjutet på obestämd framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar