När man ska utomlands finns alltid risken med magproblem. Att man råkar dricka av kranvattnet, att buffématen stått framme för länge, att kebaben inte är genomstekt och så vidare. Så jag, ansvarsfull som jag är, köpte tabletter mot diarré på apoteket idag.
Och jag vet, jag är en småpratare. När jag själv sitter i kassan säger jag ofta saker som "Vilka fina tulpaner!" eller "Här ska det kanske bakas kanelbullar?" Det kan eventuellt jämställas med ett tvångssyndrom. Kan något sägas så ska det sägas.
BÖR det sägas, det är frågan?
Så jag vill egentligen bara berätta hur oerhört nöjd jag är över att jag inte inledde något samtal om diarré med kassörskan på apoteket idag. Jag nöjde mig med att försöka utstråla ett slags jag-har-inte-rännskita-det-är-bara-en-försiktighetsåtgärd-lugn.
HAHAHA! Åh jag kände liksom under tiden jag läste, åh vart ska det här sluta. Väldigt överraskad att du inte drog till med "Ja, snabb-bajs är inte roligt inte!" :P
SvaraRaderaJag var verkligen sugen på att låtsas att jag hade det, typ gå konstigt och se helt skogstokig ut - men jag vill ju faktiskt kunna handla där igen och jag vill inte bli igenkänd som bajsbruden. Heh.
Radera