Om man vill så kan man knivhota plantan lite innan man börjar, så att den liksom vet sin plats. Sedan kan man skära av en stickling och skicka till hens föräldrar i ett brev där man anger tid och plats för överlämnande av lösensumman på tre komma sjuttiofem miljoner(jag skrev det i bokstäver, helt krejsy!).
Man kan även skicka en film med den bakbundna plantan hållandes i dagens tidning eller något liknande, det får man välja själv. Jag gillar att invagga plantan i falsk säkerhet, få den att känna sig lugn innan jag styckar den och geggar in slemmet i ansiktet. Den kommer naturligtvis inte skonas. (Och ja, det är en Jamie Oliver-kniv. The naked kock makes good knives)
Sedan, när förhållandet börjar bli lite för familjärt är det bara att börja cutta. Dela bladen i två och skrapa ut innehållet i en skål. Om man får med för mycket av saften från skalet så blir slajmet missfärgat, därav den brunare geggan i bakgrunden.Bry dig inte om skriken, de tystnar snart.
Gegga runt med fingrarna. Lite för att det är gött och lite för att krama ur saften.
Gegga-gegga-gegga-gegga-gegga-gegga-gegga-gegga-gegga-gegga-gegga.
Smaka. Bara för att du kan.
Ångra att du smakade.
Drick vatten.
Ät något gott.
Häll upp i fin glasburk om du har nån sån. Det funkar precis lika bra med nåt fult, men det blir inte lika snyggt när du ska ta foton till bloggen, din sopa.
Sikta på burken, annars blir tidningspappret söligt och mamma blir arg för hon har inte läst den än. (Skojade bara, mamma, jag tog en gammal tidning. Visst är jag duktig? Ja, det är jag.)
Ställ i kylen och använd tills den börjar lukta konstigt eller mögla. Helst ska den vara slut innan dess, så inte mamma börjar muttra om äggen i badrummet igen.
Sluta skriv om mamma på bloggen, eller fjäska så hon inte bryr sig om att du skriver om henne på bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar