Påskelito

Tjofaderittan lambo! För att hinna med de Humlelyckska påsktraditionerna(jag skrev om dem i fjol, läs här!) sov jag förstås hos mina föräldrar i fredags! 

Vi gick upp okristligt tidigt för att hinna med att leta ägg innan jag började jobba(i år hade mamma faktiskt köpt ägg till pappa också, så hon slapp skämmas) och jag blev imponerad av gömställena! De hade desinficerat och klätt in toasitsen i gladpack som en plast-hängmatta över hålet, plastat Jens ägg och lagt den där i hängmattan och stängt locket. Helt briljant!! Det tog en evighet innan han(eller jag) upptäckte plast-tussarna som stack fram under sitsen! 

Vid det laget hade jag hunnit äta upp halva mitt ägg(inte för att jag hittade det så himla mycket tidigare men för att det var gott godis eftersom mina föräldrar lyckats få med sig rätt godispåse hem, heeeh), mamma påpekade att vi faktiskt inte hade ätit frukost än och jag nickade vuxet och lät bli att berätta att jag ätit vaniljsås till frukost tidigare i veckan. Det kommer hon förstås få reda på nu, men då vill jag bara påminna om att jag är MYNDIG och kan ta ansvar för min egen karies, tack så mycket. 

Sedan letade mamma och pappa efter sina egna ägg och sedan sopade jag traditionsenligt banan med amatörerna i äggarullningen. Min lillebror fördelade som vanligt sina ansträngningar på att 1 - fuska, och 2 - anklaga mig för att fuska. Och trots att han väste till pappa "vi ska fan krossa henne i år" så gick jag hem med segern!! 

Efter frukosten gav jag mig av till jobbet och sedan på kvällen skulle jag till Elin på påskparty så jag skyndade mig hem för att duscha och kasta i mig lite mat. Så går jag in i köket och ser att bordet är dukat och att det ligger en lapp på bordet! Åh, mitt hjärta bara fylldes och sprack som en såpbubbla av all kärlek. 

Vinnarägget!

Jag, Sofie, den förstfödda, är fortfarande obesegrad vinnare, trots fusk, sabotage, jäviga domare, "felräkning" och ny spelplan efter renoveringen.

Äggarullning

And so it begins...

Eh..

Okej, det var min egen spotify. Jag hade glömt att stänga av.

Jag ska tagga ner med konspirationsteorierna nu.

VAD VILL DU MIG?!

Alltså, jag känner mig smått obekväm.

Min granne ekar min spotify-lista.

Är hen inspirerad? Försöker hen säga att "hej, granneligrann-squiddelidoodle, vi har samma musiksmak, vi kan väl skutta hand i hand mot solnedgången"? Eller antyder hen att jag spelar så mycket och så hög musik att hen kan kopiera mina listor? Eller är hen bara min okända musik-tvilling? ELLER MIN FAKTISKA TVILLING - MIN DUBBELGÅNGARE?!

VAD VILL DU MIG?

Är falafelgud.

Min mojo är återställd!

Har städat(äntligen) och funnit min inre falafel-gud. Jag visste att hen fanns där inne någonstans. Det ledsna påskriset är utbytt mot videkvistar som mamma kom med idag när hon och hennes kompis var här och tittade på min vägg, och dessutom har jag passat på att klippa av mig halva håret i lyckoruset! Tänk er en lockig, rödhårig Uma i Pulp Fiction. Typ. Litegrann.

Jag hoppade över spiskumminen i falafeln den här gången. Uttjatad osv. Jag nöjde mig med den svenniga grillkryddan och det blev asgott!

Raggningstips

Idag blev jag raggad på. När jag helt sanningsenligt berättade att jag åt pojkar som honom till frukost så fortsätter han med att säga "Sofie. Du är som bark utanpå, men längst, längst, allra längst inne finns det nog nåt mjukt."

Varpå jag svarar: "Det mjuka är mögel. Jag ruttnar inifrån och ut."

Dagens raggningstips: Säg inte att ditt ragg är som bark utanpå. Om hon inte är en ent. 

//Lavskägge

Som att stjäla godis från ett barn

Om ni undrar hur den här dagen har gått så kan jag berätta att det var i samma stil som gårdagen. Så det var dags för en godispåse. Jag behövde en godispåse. Kommer hem. Öppnar den... men vänta nu... jag tog väl inga dragéägg..? Och inga sugisar? Vart fan är mina sura nappar? Nej, detta är nån annans godispåse. Det kan inte vara sant! HUR GÅR DET ENS TILL?

Pilutta.

Och innan nån kommer och klagar så kan jag meddela att man får skriva både ärtor och ärter. Pilutta.

Och mina glasögon är jättesmutsiga.

Det som har varit mindre bra(läs: BAJS i storlek med jättehögen i Jurassic Park som mobiltelefonen ligger i) med min dag:

1. Påskhandeln. Inte bara stressen på jobbet utan det faktum att imbecillen som gjort omslaget till den gravade laxen stavat "skivor" som "skiver".

2. Jag ville göra falafel idag. Minns ni sist? Jag köpte färdigkokta kikärter och det slutade med att hela stekpannan var en kikärtsklump och jag hade massa spiskummin över som jag inte visste vad jag skulle göra av så jag hade det i nästan allt jag lagade, för det är ju synd att det ska gå till spillo, och sedan var jag trött på tacos(det är spiskummin i tacoskrydda) i flera månader, minns ni det? Nähä, men så var det i alla fall. Så jag köpte ärter och blötlade(för det är tydligen det man ska göra) igår så att jag skulle kunna göra falafel idag. Men köpte jag kikärter? NEJ. Jag köpte fucking gula ärter som man inte kan göra NÅNTING med förutom ärtsoppa och det gillar inte jag. Så nu kommer det sluta med att jag står där med sju liter spiskumminärtsoppa och INGEN FALAFEL för universum bara jävlas med mig. Slösat bort tio spänn på gula ärter när det är extrapris på lösgodis, tänk hur mycket jag hade fått för en tia. Åh, jag vill bara lyssna på Ronan Keating och lipa.

3. Två av de saker jag avskyr mest här i världen är smulor under fötterna och att plocka fram dammsugaren. Dessa två oviljor för nu krig mot varandra i lägenheten och i väntan på resultatet går jag runt och borstar av fötterna mot varandra vart tredje steg. Lite på samma sätt som jag har löst tvättviknings-aversionen. Jag lägger bara all ren tvätt i en hög på bordet, jättesynligt och jätteivägen tills jag är så irriterad på den att jag måste bli av med den om jag så ska behöva vika den och stoppa in den i garderoben.

Fjongen

Tänkte bara berätta vilket oerhört bra drag det var att ta den där tröjan igår. Smörgåstårta och nutellacheesecake. 

Och när man är på kalas med sin familj och det råkar vara så att födelsedagsbarnets föräldrar är mina föräldrars bästisar sedan tjugofem år tillbaka, då har de en del historier att berätta. Igår fick jag bland annat höra om fjongen, tjock-Tomas och sillastryparn. Västgötar kan det där med smeknamn. 

Historien om fjongen och mc:n(dock utan min pappas oslagbara kroppsspråk): Fjongen skulle starta sin motorcykel i garaget en gång. Fjongen var så kort och lätt(därav smeknamnet?) att han fick stå på kicken och hoppa igång den. Lilla fjongen stod där och studsade och studsade och studsade utan att få igång den. Sedan var det var så lågt till tak att när motorcykeln plötsligt smällde till och baktände så skickade kicken som fjongen stod på upp fjongen rätt upp i taket så han slog i huvudet så hårt att han svimmade.

Kalas

Jag ska på 20-årskalas. Jag har på mig den här nya tröjan, lite för att den är fin och lite för att jag vet att maten kommer vara jättegod och under denna kommer det inte synas att jag knäpper upp byxorna. En win/win-tröja. Tårtan, här kommer jag!

Påskris då förhelvete

Det bästa med att vara hem-hemma(förutom min familj som enligt sifo-undersökningar visat sig vara den överlägset bästa i galaxen) är:

Köttbullar med lingonsylt. Mammas.

Att ligga mellan sina föräldrar i soffan, placera sig lite lägligt, peka på axlarna och säga med sin mest dotterliga röst "Kan inte du massera mig lite hääär? Liiite, snääällaaa?". Och efter att den ena föräldern tröttnat byter man sida och gör om proceduren. De älskar ju mig och sen spelade jag faktiskt Bingolotto med dem i söndags. Visst, jag kanske vrålade "BINGO!" efter varje siffra, men jag stod ut. Jag duttade till och med. 

Att om man inte orkar betala de 15 spänn det kostar att köpa påskris kan man gå ut i hem-hemmaträdgården i kylan och kolmörkret med ficklampan och plocka eget. Och trots att mamma säger att vi bara har hängbjörkar ställer man sig under träden och sliter upp fastfrusna smågrenar ur skaren. Men det blev ett påskris i alla fall, om än något asymmetriskt. 

Black/Tommy Nilsson

Ja, ni har säkert hört och sett att Tommy(John Smith i Pocha) Nilsson har blivit Black. Han byter balladerna mot nåt annat, mörkare. Jag föreställer mig att han har blivit Thorsten Flinck.

Så här såg det ut på hans hemsida:

Sen säger han: "Nänä-nänä-nä-nä, lurade! Det var en PR-kupp!"

Så är det en blond ballad-Tommy på hemsidan igen och det visar det sig att han inte alls blivit mörk och dyster, utan att det hela var ett samarbete med Marabou. Jag pustar ut en smula. Visst, jag är lite besviken också. Jag tyckte att det var ofantligt(olifantligt) roligt att han valde namnet "Black". Frånvaron av självironi i det. Men det hade känts lite jobbigare att lyssna på Öppna din dörr med Black och inte Tommy.

Men vet ni vad som inte är en PR-kupp? 90-talet. Caramell rimmade på "dej" och "tjolahopp tjolahej". Och vet ni vad mer som inte är en PR-kupp?! Nordman! Dance to the loop. Så äkta, så underbart! Det kan vi frossa i nu när Black har svikit oss.

Underkastelsen

Vad gör jag en onsdagsförmiddag som denna? Jag tittar på en dokumentär. Jag sitter med gapande mun och bultande hjärta, trots att jag anser mig vara relativt medveten så är jag chockad, bedrövad och panikslagen. Det handlar om miljö och kemikaliepåverkan, sådant som jag brinner för, sådant som jag vill veta mer om. Och ändå inte.

Jag tänker på min nya skidjacka, på min soffa, på mitt linoleumgolv och alla ämnen jag vet att de är dränkta i. Flamskyddsmedel, fläckavstötare, plaster. Jag tänker på kosmetika och mediciner. Jag tänker på hur sällan jag tvättar kläder innan jag använder dem, tänker på att kemikalierna hamnar i naturen när jag väl tvättar dem, tänker på hur mycket jag trodde att jag gjorde och hur jävla mycket mer jag skulle kunna göra. Borde göra.

Jag tänker på p-piller och fiskar som blir tvåkönade av östrogenet som vi kissar ut, östrogenet som vattenreningsverken inte kan ta hand om och som därför hamnar i sjöar och vattendrag och sedan kanske i oss igen, via fisken? Jag tänker på att min mamma haft bröstcancer och jag tänker på att ingen vet. 

Ingen vet vad som händer. 

Jag tänker att jag vill banka vett i kosmetik-företagen som tjänar pengar på att förgifta oss och jag tänker att jag borde rensat mitt badrumsskåp mycket tidigare. Det som redan finns i min kropp, vad kan jag göra åt det? Ingenting. 

Och ingen vet vad som händer. 

Detta är del ett. Se den.

Internetgenerationen

Både jag och min bror tillbringar en hel del tid framför datorn. Vår generation gör liksom det. Jag minns i mellanstadiet när min lärare gav exempel på sökmotorer och presenterade Google som "en ny och ganska lovande" sådan. 

Så det kanske inte är så konstigt att jag igår vaknade kallsvettig ur en mardröm där jag blev jagad och stångad av skrikande getter.

 

Och det kanske inte är så konstigt att Jens beskriver Linas och Alfreds relation i Emil i Lönneberga med meningen "asså Alfred vill bara chilla typ 'jag kan bju på kaffe och hålla om dej, men sen får det va bra' men Lina är som overly attached girlfriend". 

Moderkaka

Jag och Anton bakade en moderkaka. En kaka som såg ut som en moderkaka. En moderkaka-kaka. För moderkaka-kakorna får verkligen inte det utrymme de förtjänar bland alla färgglada cupcakes och makroner.

Jo, vi kanske frågade oss några gånger under processen vad det egentligen var vi höll på med - när vi ivrigt googlade "placenta", när vi diskuterade om lakritssås eller lakritsremmar passade bäst att skulptera livets träd av, när vi gjorde en stor korv av mandelmassa till navelsträngen. Antons jobbarkompis spydde nästan när hon såg bilden, så jävla grymma är vi på att baka moderkaka. Kolla ba:

Spökhistorier

Häromdagen pratade vi på jobbet om kusliga saker som hänt oss. Eller, jag pratade inte så mycket, jag var den som stod bredvid och sa "snälla, nu byter vi samtalsämne", "hehe, jag är allvarlig alltså, kom igen?" och "SLUTA PRATA OM SPÖKEN!" 

Jag har hyperaktiv fantasi och är mörkrädd, samtidigt som jag är väldigt, väldigt fascinerad av det ockulta och övernaturliga. Jag älskar att prata om det, men jag har så mycket självbevarelsedrift att jag låter bli, annars kan jag inte sova. Jag bor själv och är tvungen att kunna sova ensam. Jag kan inte lägga bränsle på den elden. Det är så illa att jag ibland måste stoppa in täcket tätt omkring mig som en kokong för att det inte ska krypa något under det som i The Grudge. Jag blir tjugotvå i år. Det är pinsamt. 

Så istället står jag bredvid mina arbetskompisar, håller för öronen och lallar gällt så att jag inte ska höra vad de säger. Och jag blir tjugotvå i år. Men jag kan sova!

Tack för maten!

Min kompis Niklas och jag har startat en klubb. Vi har ingen trädkoja eller så, men det är på riktigt ändå. Vi heter "Vi som bara vill höra tack för maten nån jävla gång" och vi byter matlådor med varandra. För det är så mycket roligare att laga mat till någon mer, och så mycket roligare att få smaka någon annans köttfärssås emellanåt. En helt igenom briljant idé! Än så länge är vi bara två, men värvningsprocessen är igång.

Liksom alla klubbar har vi några regler. Niklas sa "man ska inte ha sambo för då får man redan höra tack för maten, och inga slytherinare och inga förstaårselever." Jag lade till "och det gills inte om man inte lagar maten själv - inga färdigrätter och inga husalfer". Skönt att vi håller det på en nivå som jag kan förstå.

Så idag- köttfärslimpa à la Nikolaj!

Janne Josefsson - gubbslem?

Nanna Johansson, jag älskar dig.

Glitterspeedos och gratis glass i sikte

Nu är det lite drygt en månad kvar tills jag och Alice åker till Cypern för att bygga sandslott och missbruka all inclusive-gratisglassen. Waaa! Nedräkningen har börjat! Alice har beställt tid hos optikern för att få slipade solglasögon och jag letar no poo-solskyddsfaktor.

Solskyddsfaktor är svårt. Det finns ingenting som är 100% naturligt OCH 100% effektivt tyvärr. Förutom hallonfröolja men det hittar jag ingenstans! I fjol använde jag vetegroddsolja som sägs ha(ge mig bevis, någon!) spf20, inget bränt och fick fin färg, men det kan bero på att min hud är ganska tacksam. Fast utomlands vill jag ha något som är garanterat effektivt så jag får försöka hitta det minst dåliga.

Hit ska vi. Är det inte så man får ont i magen av den utsikten?

Och jag har berättat för Alice att detta är mitt strand-jag. 

Glitterspeedos. 

Sliter mitt hår

Makten, pressen, ruset och skräcken  

när den historien jag helst vill veta slutet på är den jag skriver själv. 

Jag som är en sådan kräsen läsare. 

Tabula rasa - ett oskrivet word-dokumet som John Locke skulle sagt.

Fler saker jag lär mig den hårda vägen

1. Att när man tittar på Melodifestivalen är det inte nödvändigtvis så att alla i sällskapet uppskattar att man gör en egen liten snabbrepris av Robins joddelrefräng varje gång han får poäng, det vill säga ca var tredje minut.

2. Att det faktum att det blivit så varmt i lägenheten på sistone inte beror så mycket på att det är vår och att fönstren vetter mot söder och fångar all vårvärme, utan kanske mer på att det inte längre är femton minus ute och att alla elementen fortfarande står på full styrka.

3. Att det här med att jag har börjat sova på mage definitivt inte råder någon bot på min begynnande gamnacke.

Saker jag lär mig den hårda vägen

1. När man sparar ut sin lugg och försöker flytta sin sju år gamla bena två centimeter ser man ut som ett penntroll. Och flyttar man inte sin bena säger frisören "Annars får du så högt hårfäste." Om man då frågar "Ser jag... skallig ut?" svarar hon "Ja."

2. När det blir fotspår i badkaret är det dags att städa.

3. Det finns en gräns för hur ofta man kan säga "promme" om promenad innan det går från ironi till en helt naturlig del i ditt ordförråd. Den har jag passerat.

Apropå Harry och fulbilder

En alldeles vanlig konversation mellan två fredagströtta syskon:

Torsdag

Ja. Det började som det vanliga jag-behöver-en-ny-profilbild-projektet. Det tog ca en bild innan jag hade tröttnat på att försöka vara snygg. Så, ja. Det spårade ur lite. Jag lekte att penseln var en trollstav(körsbärsträ, 9 och tre kvarts tum, halvböjlig, kärna av enhörningshår) och att skärmen var Scabbers och jag ba: bli gul.

Och så blev den inte det. Så nu tänkte jag titta på Girls istället. Färdig med fuffens.

Ärligt talat!

Förresten - kolla in mina kompisar Johanna och Idas überroliga podcast Ärligt talat! 

Lyssna på deras podd, gilla deras Facebooksida och älska dem lika mycket som jag gör! 

(De finns även på podcaster och iTunes, länkat på facebooksidan.)

Tjabbatjabba.

Ibland har jag såna där dagar när ingen hör av sig. När jag tittar på mobilen och undrar varför ingen saknar mig, varför ingen vill prata med mig, varför alla har så mycket bättre saker för sig och tycker onödigt mycket synd om mig själv.

Idag har det inte varit någon sån dag. Jag har pratat i telefon med halva min bekantskapskrets(jag känner mig så älskad) och bland annat planerat världsherravälde med början som programledare för mellon 2014. Eventuellt senare eftersom jag måste hinna lära mig gå i klackar och bli Måns Zelmerlöwskt folkkär först.

Dessutom har jag hittat ett godkänt no poo schampo på Coop!! Jag har precis beställt en annan grej som jag tänkt testa(african black soap för er som är no pooare) men jag blev så glad att jag köpte detta också. Återkommer med recensioner!

Det var min dag. Nu kommer bild på snigel som jag hittade i somras. Döpte honom till Nigel the snigel(uttalas Najdjel thö snajdjel). Som jag gör med alla sniglar.

Känsliga läsare kan scrolla

När man ligger i en gynstol med instrument i sig och blir undersökt sådär som man blir ibland(rutingrej) och då känner att man bara lite, lite behöver släppa väder. När man tänker nejnejnej, kanske spänner sig lite, och barnmorskan lugnt ber en att slappna av.

"Andas", säger hon.

Och det enda man kan göra är att lyda och hoppas på det bästa. Det är kvintessensen av spänning.

Dramatiskt? Ja.

Ett tag åt jag vindruvor som godis. Ibland kunde jag känna hur det pirrade på läpparna, hur det kliade efteråt. Lite på samma sätt som det gör när jag äter ketchup eller dressing med mycket konserveringsmedel. Och jag har alltid varit känslig. Jag fick ofta utslag och eksem som barn, jag nös av parfym och jag kunde inte ha skum i badet. 

Det har blivit bättre och bättre ju äldre jag blivit, men det är fortfarande en självklarhet för mig att välja bort sådant som jag vet är allergiframkallande, fullproppat med kemikalier eller kraftigt besprutat. I största möjliga mån väljer jag ekologiskt, kravmärkt och miljömärkt - för att jag vet att det annars påverkar mig. Jag kanske inte får eksem längre, men ämnena finns där i min kropp, blandas med andra kemikalier och kan göra mig steril eller ge mig cancer. 

Jag har jobbat i fruktavdelningen i en livsmedelsbutik. Jag har plockat upp besprutade bananer och trots att de varit sköljda innan de packas har jag känt hur det river i lungorna av medlen jag andas i när jag står böjd över kartongerna. Jag har känt hur det stockar sig i halsen, kliar i näsan.

Jag vill inte att någon ska behöva arbeta på plantage där sådana bananer odlas. Jag vill inte att någon ska bli steril, få cancer, att deras barn ska födas missbildade för att jag inte är beredd att betala fyra extra kronor för ekologiska bananer. Att alltid välja ekologiskt kanske kostar mig en drink eller två på krogen sammanlagt i månaden. Och det är värt det alla gånger. Det är värt någon annans liv. 

Låter det dramatiskt? Ja. Det är det också. 

Efterlysning:

LYSTRING ALLA MED MOTORCYKEL! 

Har fått världens idé! Jag vill lajva Harry Potter(varför har detta inte slagit mig förut?!) - jag tänker mig scenen när Hagrid flyger till Privet Drive med ettårige Harry i ett knyte för att lämna honom på Dursleys trapp.

Jag kommer självklart spela baby Harry, men jag behöver dig och din gigantiska flygande mc, du får gärna vara oanständigt skäggig och ha bra hand med djur.

Du bör vara tillräckligt stark för att bära en ihopkrupen 21-årig tjej utklädd till en bäbistrollkarl i famnen samtidigt som du kör en motorcykel.

Skicka mig en uggla så möts vi över en eldwhiskey på Tre Kvastar och diskuterar arrangemanget!
Endast seriösa svar.

Du:

Tre saker jag inte "gillar".

Tre saker ni aldrig kommer se mig lägga upp på Facebook:

1. Värdelös information om vardag

Ex: Rensade min borste. Så här mycket hår var det i!

 (Kom på mig själv med att borsta lite extra så att det inte skulle
se så fjuttigt ut på bilden, HAHA!)

2. Deppiga låttexter

Ex: Alexander kyckling, mästare i cykling! Alexander kyckling, han vet vad han gör!

3. Paulo Coelho-citat
Ex: Ljug inte för då talar du inte sanning.

Okej, det där citatet hittade jag på själv.
Jag googlade några citat, storknade av självklarheterna i dem
 och kom fram till att jag hellre citerar mig själv.