Färga tyg med blåbär

Den här rosa puffen som jag har, den är fläckad av lite rödvin och tillhörande fläckborttagning och så passar den inte längre så bra med mina nya lila kuddar och gardiner. Så jag hade tänkt sy ett nytt överdrag till puffen. Men eftersom jag är lat och dålig på att sy så tänkte jag att jag kanske kunde färga den istället.

Men textilfärg är icke så värst miljövänligt. Till skillnad från blåbär. Så jag tänkte försöka färga med det, även om det smärtar mig att jag går miste om en smoothie. 

Så nu googlar jag arslet av mig och kommer snart tröttna och experimentera på egen hand och så blir puffen brun. 

Eller så ser man ingen skillnad.

Mitt badkar idag:

Bilden blev kass, det är blålila vatten

Min post idag:

Helt underbart när man får Blixten-inbjudan från en nyss fylld 27-åring!

(HAR FORTFARANDE INTERNET!!!) 

Var hälsade, mugglare.

Detta är ett förinställt meddelande från förr.

Om det inte kommer något annat blogginlägg än detta idag så har mitt internet ÄN EN GÅNG tagit slut och är för snål för att köpa extra datamängd(förutom de två gånger jag redan gjort det i februari).

Jag vet, jag borde byta, det står överst på Att göra-listan när jag har mitt internet tillbaka.

Och ni kan vara trygga i vetskapen om att det här klippet bär den största skulden till att mitt internet tagit slut:

Anti-vuxenpoäng

Ibland tror jag att jag är så himla vuxen. Läser tidningen, äger en lägenhet, har eltandborste och en unge i magen på Flavis.

Så börjar jag räkna anti-vuxenpoäng och inser att jag är ca 4 år. 

Veckans anti-vuxenpoäng:

Har haft Alexander Kyckling på hjärnan oroväckande länge:

Följer Danny Saucedo på Instagram eftersom han har så många bilder på sig själv och sina muskler:

Tänker "hand job" när någon säger "handarbete"

Och det tänker jag inte lägga upp någon bild på.
Handarbete alltså - korsstygn och broderier. Vad tror ni om mig egentligen?

*Räknar till tio*

Ni vet hur det känns när man har tvätt- och städdag och precis har gjort klart allt och ska ställa in tvättmedlet i skåpet igen, den där känslan av renhet och nystädat golv.

Påminn mig om den igen, för påsjäveln läcker förihelvetes kukfan.

Vänner

Ibland känner jag att jag fyllt upp min vänskapskvot, att det rimligtvis inte kan finnas några lika grymma människor kvar i världen.

De där guldklimparna har jag ju redan hittat. De där vännerna som håller med mig om det viktiga och tar ner mig på jorden när jag behöver det.

De där vännerna som lyssnar, de där som skrattar med en, de där som man lyssnar på Jussi Björling med på efterfesten.

De som man har känt i en evighet eller som det bara känns som att man har känt i en evighet.

Och de där vännerna vars föräldrar lägger upp djupfrusna näbbmöss utanför ingången för "Sofie ska ju komma".

*Otaggar*

Min lillebror kallas the guy with the smile. Hans kompisar gav honom smeknamnet efter han tog studenten och alla oförskämt snygga bilder på honom lades ut på Facebook. Så här ser han ut:

Stiligt va? När jag går på fest är det såna här bilder som laddas upp på facebook efteråt:

Hoppsan

När man har dansat i en evighet, snurrat, skuttat, glidigt och gnussat pannan öm.

När klockan blir en sisådär midnatt, då går man på toaletten. 

Där upptäcker man att man har armhålorna fulla av luddkorvar från sitt svarta linne.

Och då känner man sig en liten smula mindre sexig.

/Luddkörven 

Hinner inte blogga men här kommer det ett inlägg ändå för ni klagar så mycket annars

Elin hälsar att hon inte alls är en sån ragata(hennes egna ord) som hon tycker att hon framställs som här. Och jag håller med henne. Hon är en fin människa, en av de bästa(smicker smicker). Vi har ju faktiskt varit vänner i tio år i sommar, alltså sedan vi började i samma klass i högstadiet. Att det är tio år sedan är helt galet. TIO år! Att jag ens kan minnas så långt tillbaka gör att jag känner mig gammal.

Hitta Nemo till exempel, det känns som om den kom nyss. Det är också tio år sedan - 2003. Fortsätt simma.

Lång historia kort - jag fick det obligatoriska uteblivet-blogginlägg-meddelandet från min mor. Hann icke skriva något igår. ELLER jag HADE haft tid att skriva något om inte hade kommit i tid. (Kan inte folk bara föregå med samma dåliga exempel som jag själv och vara en kvart försenad till allt.)Jag hade ett till pyjamasparty med Anna och Johanna igår. Och innan dess hade jag en tre timmar lång telefondejt med Moa samtidigt som jag källsorterade, handlade, lagade helstekt kyckling(jag hade kanske kunnat casha in några Martha Stewart-poäng där om det inte gått så förbannat dåligt -både bränd OCH rå) och egen coleslaw.

Man känner sig lagom sinnesrubbad när man handlar med headset. Folk tittar konstigt på en när man pratar med sig själv, men jag vägrar hålla mobilen i handen. Då försvinner hela syftet med headset - att man ska ha händerna fria.

Johanna har förresten funderat på att starta en blogg som heter Yoghurt och Johanna. Jag är väldigt positiv till den idén.

Nu måste jag sticka till jobbet, detta blev lite stressigt, så se upp för stavfel och andra hyss.

Finn ett fel

Till mitt försvar är faktiskt BÅDA TUBERNA BLÅ.

Om Elin igen.

Ni vet när man låtit sin vän och kollega sova över hos en när hon och hennes kille flyttar. 

Man har matat henne, nattat henne, gett henne sin fluffigaste kudde.

Så kommer man till jobbet och byter om bredvid varandra.

Jag: "Förlåt att jag är så långsam. Du behöver inte vänta, gå i förväg du."

Och hon svarar: "Näe. En flock är inte snabbare än sitt långsammaste djur."

(Kort tankepaus.)

Hon fortsätter: "Buffel är det. Långsammaste buffel."

Då minns man återigen varför man brukar gömma hennes skor och titta in i hennes skåp och fråga om hon har städat det när man ser över ett års bråte staplat så högt det går utan att det väller ut när hon öppnar. 

Another Direction

Det var en gång en låt.

Låten satte sig på min hjärna och vägrade ge sig av.

Det var en gång en vän till mig.

Hon hette Elin och sov över här igår.

Det var en gång två tjejer som hade en låt på hjärnan. Den ena för att hon tyckte den var bra, den andra för att hennes vän sjöng på den hela tiden. Det lilla hon kunde åtminstone: "Nänänänänänänä-nä" och "Yeäh-yeäääähyeäääääh".

De vännerna spelade in en video till den i går kväll.

Den kanske kommer upp här.

Om den som har den kan sluta skratta och börja redigera. Och om redigeringen blir okej.

Inga löften.

Klicka på bilden. Gör det bara.
Nänänänänänänä-nä.

Häj

Idag har jag inte tid med mer än detta. Jag har inventerat(foten hel), skrivgruppat och folk har varit här och ätit kokt ägg. 

Nu ska Elin och jag ha pyjamasparty like there's no tomorrow och tävla om vems fötter som luktar sämst. Det vanliga. 

Dagens ungdom!

Var på förfest med en gammal högstadiekompis(en helt annan, mycket trevligare, person än "jag trodde du skulle bli nåt"-personen). Hon påminde mig om mitt högstadie-jag. Saker jag förträngt.

Hon berättade att jag fräst åt någon som spottat tuggumi på marken "Har du miljöbil?! Nähä, då får man inte spotta ut tuggummit sådär!"

Och när vi satt i lunchrummet på jobbet fick jag syn på en notis om Anna Karenina-nyfilmatiseringen och blev uppspelt. Brittiskt kostymdrama, Keira och så vidare. Iiih. När reaktionerna kring bordet gick i stil med "Karenina? Va? Är inte det en låt med Thåström?" kände jag mig tvingad att upplysa dem om att det minsann var en roman av Leo Tolstoj. 

Kanske med något besviket tonfall. Kanske rynkade jag på näsan åt dagens ungdom.

Kanske är jag etthundraåttio år gammal som tycker att det är sorgligt att alla vet vem som åkt ut ut Farmen, och tror Karenina bara är en Thåström-låt. 

Kanske är jag lika mycket besserwisser nu som när jag gick på högstadiet.

Ajje.

Äldre människor.

De är gamla(jo, så är det faktiskt), skröpliga och de går långsamt.

Jättelångsamt.

Jättejättelångsamt går de.

När jag ska gå om en sån äldre person får jag skuldkänslor. Jag får liksom lite ont i hjärtat, för det känns som om jag är en fartdåre i en BMW som kör om en rostig, puttrig gammal Saab och pekar finger när jag passerar. Kanske sitter min kompis bredvid och moonar mot rutan så skinkorna trycks mot glaset sådär charmigt.

Som om jag bara: "Kolla på mig, min kropp är så himla ung och frisk och stark!"

Så jag vill säga förlåt. Och varsågoda att gå om mig idag. Jag har så mycket träningsvärk att jag kastade mig ner på toan förut så att det skulle göra ont under så kort tid som möjligt.

Att undertrycka sina instinkter. Inte.

Jag satt i kassan idag. Skulle skicka ner en påse på rullbandet, men den stannade halvvägs.

Och då tog jag i allt vad jag hade och försökte blåsa ner den resten av vägen som om den var ett slakt segel och mitt andetag en rejäl vindpust.

Nu i efterhand förstår jag att det kanske inte såg så väldigt intelligent ut. Och det var det väl i ärlighetens namn inte.

Upprättelse

Till er som säger att jag inte får sköta växthuset och jordgubbslandet på vår framtida självförsörjande önskedröm-gård eftersom mina gröna fingrar ifrågasatts när bilderna på mina mördade balkongväxter läckte ut i pressen - 

Min mothafukkin orkidé HAR KNOPP. 

Sådetså!

Babe

Och vad är väl ett bättre avslut på den här dagen än att älska sig själv lite!

ONANI!

Näääe, jag skojar bara! Mamma du kan sluta spy. Jag har varit och dansat nåt hiphopigt framför en jähähättestor spegel. Vi var tre pers, plus instruktör. Jag kunde med andra ord se mig själv alldeles för väl i den där spegeln.

Koreografin var långt över min nivå(den lägsta) och jag tillbringade hälften av tiden åt att titta på de andra och den andra hälften åt att skratta åt mig själv. Jag hade superkul, dans är aldrig tråkigt även om man är kass. Och instruktören var som en speedad Kodjo Akolor - samma stockholmska, samma skämt, samma höga skratt.

"Men det går ju BRA, babe!" säger han.

Och jag bara: "HAHAHAHAHAHAHAHAH, nej."

Sen fick jag beröm för min attityd. För det fanns ju liksom inget annat att ge beröm för. Men det räcker för mig!

Alla hjärtans!

De säger att det är alla hjärtans dag idag. 

Och nu kanske ni förväntar er en mysig middagsbild på mig och Flavius. 

Men nej. Jag har städat under badkaret idag.

Det var åtminstone vad jag tänkt lägga upp idag. Sedan ringde det på dörren och in kommer mamma, pappa och Jens med pizza, tulpaner och choklad! 

Så nu tittar vi på tv. 

Ja, det är en snus i Flavius mun. Pappa stoppade in den. På eget bevåg. 

En snus i munnen på en gravid flodhäst. Jag vet inte hur det här kommer sluta.

Inte högstadiet

När man träffar gamla högstadieklasskompisar på krogen och de frågar vad man gör nu för tiden. Man berättar att man jobbar i en matbutik.

Och de svarar: "Jaså? Jag som trodde att du skulle bli nåt, Sofie."

Och man dels vill strypa personen lite för att hen är nedlåtande mot både mig och mitt jobb, dels skrika "MEN JAG ÄR VÄL FÖR FAN INTE FÄRDIG MED LIVET ÄN?!"

Men man låter bli, för vi går inte i högstadiet längre. En av oss kan åtminstone bete sig vettigt.

Istället frågar man vad personen jobbar med och inser att hen förmodligen är mer besviken på sina egna karriärval än på mina. Men man ger inte igen, man hånskrattar inte, eller brölar "LOSER!", för det här är inte högstadiet längre.

Man bloggar om det istället.

Fettisdagsångesten

Sprutgrädden. Ångesten. Besvikelsen.

Komplimanger, komplimanger.

Ni vet hur min familj och mina vänner är så oerhört ärliga mot mig. Vilka fina komplimanger jag får. Och hur mycket jag älskar dem för det.

Kramas med Elin. Hon: Åh, du luktar.. du luktar.. Vad luktar du?  

Hon sniffar på mina kläder och säger glatt: Du luktar McDonalds!

Min bror: När du ler syns knappt dina ögon, haha. Varför blir det så? 

Jag: Jag har stora kinder. När jag ler trycks dom uppåt. Tack så väldigt mycket.

Hah!

Avlider här. Veckans sökord som leder hit:

"Vill ha kjol" - Varsågod!

"Drömde att jag hade två snoppar" - Jag älskar dig som googlade detta.

"Oogachakka" - Sökordet Oogachakka leder HIT!! Ord överflödiga. 

"Nastyfuckingporn" - Huh?! När har jag skrivit det?!

"Äldre man med väska" - Bredden på den här bloggen, azå. Öhmejsing.

Min kryddträdgård

När man ska äta lax och tänker -  jag gör min egen crème fraîche-sås! Då är man glad för den tid man lagt ner på sin lilla balkong-trädgård så att man kan använda det man odlat i såsen.

Det är så härligt att se att mitt slit har lönat sig - äntligen tid att skörda dill, sallad och gräslök!

Semla noll och en sjättedel

Dagen började med att mamma lotsade mig igenom vuxendelen av youtube. Och då menar jag inte porr utan klipp på väderpresentatörer som tabbar sig. 

Jag har bland annat bekantat mig med flås-Åsa(haha) och den här amerikanska kvinnan:

Sedan målade vi och tapetserade som om vi inte gjort annat(okej, kanske som om vi gjort en hel del annat), sen åt jag semlor med vänner och pratade om feminism, konfliktlösning, p-piller och hur personer med abnormt stort huvud alltid verkar sitta framför en på bion och skymma bilden med sin köttiga skalp(googla inte skalp, du kommer ångra dig).

Bild på svenskheten semlifierad i en stackars kvarlämnad sjättedel:

Mål

Idag har jag och mamma målat och målat och tapetserat och målat och fikat och målat samtidigt som vi vrålsjungit till alla låtar som vi båda kan utantill. Nästan uteslutande gjorda av Arvingarna. Pappa har ömsom stått bredvid och visslat och fuldansat, ömsom sänkt volymen till under tinnitus-gränsvärde.

Livet är hårt som hantverkare.

Mamma och pappa gick och lade sig efter tio och nu har jag simmat mig igenom dyn av mello-tweets och fb-uppdateringar men kan fortfarande inte sova.

Ligger istället här och klämmer mig på buken eftersom jag funderar på hur läkare kan känna organen där inne. Avgöra svullnad och så. Det enda jag känner är blivande bajskorvar.

Sååå.. Jag hoppas ni har roligare saker för er en lördagsnatt kvart i ett!

Snart helg!

Ska snart iväg och jobba, efter det ska jag hem och fira mamma! Resten av helgen spenderas hem-hemma med målning och tapetsering av hallen.

Har packat: mammas present, målarkläder, sällskapsspel, ostbågar med prästost-smak(!!), mjöd(!!!), tapetklister, sovgrejer(min nya resetandborste är suverän) och... ja.

Glömt nåt? Säkert.

I give you Marilyn(gillar brieost och På Spåret):

Grattis mamma!

Idag fyller min mamma år.

Hon är kanske den starkaste personen jag känner. Hon är min bästa vän och min förebild, och jag är stolt över att vara hennes dotter.

Hon har lärt mig självkänsla, empati och rättvisa. Hon har lärt mig att stå upp för det jag tror på. Hon har lärt mig kärlek och skratt och att tryggheten aldrig är längre bort än en varm hand.

Idag fyller hon 49. När andra får åldersnoja säger mamma "jag är glad för att jag lever" och hon menar det.

Grattis mamma! Jag hoppas jag blir olik dig på så få sätt som möjligt.

Och att du sparar lite smörgåstårta till mig kväll.

Hur tacklar man diskussionerna?

Okej, det här är något jag har brottats med. OM och HUR ska man påpeka att folk i ens omgivning beter sig rasistiskt eller sexistiskt? För det gör vi, skrämmande ofta. Och skrämmande ofta ser man rasistiska, sexistiska inlägg i sociala medier, vänner som gillar/kommenterar/delar/retweetar osv. Innan jul, till exempel, handlade det om pepparkakor.

En "vän" till mig delade "Rör inte mina traditioner"-fotot och frågade "Är jag rasist nu eller?". Och i kommentarerna nedanför hade han skrivit saker som "de vill ändra på det svenska samhället, det är DE som borde anpassa sig, inte vi efter vad de hade där hemma".

Jag blev arg, jag blev trött. Jag satt länge och försökte formulera ett vettigt svar, jag ville inte anklaga honom, men få honom att förstå. Jag ville vara saklig och tydlig, men jag har så svårt att hålla huvudet kallt i sådana situationer.

Som när folk säger "Varför får man inte säga negerboll när man får säga vitlök?" Och jag bara vill vråla: för att neger är ett nedsättande RASBIOLOGISKT ord, vit är en FÄRG! Om man ska göra den jämförelsen så kan man fråga sig varför man inte får säga svartpeppar om man får säga vitpeppar. Vit och svart = färger. Neger och arier = rasord. Neger är ett ord med extremt negativ klang, sluta använda det. Nu.

Så hur håller man huvudet kallt? Hur ska jag hantera de här situationerna? Jag vill inte sitta tyst, jag vill inte att min icke-reaktion ska tolkas som medhåll. Jag såg det här klippet och tycker att det är en bra början.

Inventering och gammal dimma

Snart är det inventering på jobbet igen.

Sist hade jag det dåliga omdömet att skada foten lagom till den började.

Omständigheterna kring denna skada är en smula höljda i dimma kan man säga. Alkoholrelaterad sådan.

Jag hade haft en av de roligaste kvällarna på hela 2012. På hemvägen fick jag den briljanta idén att klättra upp på ett skåpbilstak, det tjoades lite, det togs lite foton, det fastnades lite i ett rör som satt fastspänt, och dagen efter kunde jag inte stödja på foten alls. Jag trodde jag hade brutit den.

Fick åka till vårdcentralen. Skämdes inför dr. McDreamy. Skrev om det på bloggen.

Och nu när min chef frågade om jag kunde hjälpa till med inventeringen i år också lade hon till "till dess kan du försöka undvika att hoppa från biltak".

Då kände jag verkligen hur glad jag var att mina mest korkade ögonblick finns lagrade här till allmän beskådan så vi kan uppleva dessa fiaskon om och om igen.

Inte för att jag tänker sluta. Nejdå. Jag är bara ännu gladare att det inte är fler av mina chefer som läser.

Det VET jag väl!

Skulle fylla i en enkät på skrivgruppen. Älskar enkäter, jag tycker en himla massa saker och enkäter innehåller ypperliga tycknings-möjligheter.

Första frågan: Man/Kvinna

Jag tänker: "Åh, vilken lätt!"

Kryssar i "Hen-pepparkaka." Nej, skoja. Kryssar i "Kvinna".

Fråga två: Ålder: ____

Jag tänker: Fan. Eeh.

Titttar upp. Frågar omkringsittande: "Hur gammal är jag?"

Får konstiga blickar. Skäms. Börjar räkna på fingrarna.

Ropar triumferande: "Tjugoett! TJUGOETT är jag!! Jag visste det!"

Nu har vi bokat!

Jag längtar efter solen. Så. Himla. Mycket.

Jag har suttit flera kvällar i rad och stirrat på strandbilder med tårar i ögonen. Längt-tårar. Skojar inte.

Jag älskar våren, älskar sommaren och värmen. På vintern glömmer man bort det, av självbevarelsedrift antar jag, men så fort solen börjar titta fram igen så slår den där ohämmade energin till. De senaste åren har jag jobbat på sommaren och liksom gått miste om den litegrann, för någon måste ju jobba också. 

Men NU SÅ! En vecka på Cypern, all inclusive, mitt på stranden. Dör av längtan.

Att fixa:

• Ny bikini 
• No poo-solfaktor(tips någon?)
• Lustgas till Alice(flygrädd)

Namnbyte

Precis vid ingången i butiken där jag jobbar har vi något som förut har kallats Kiosk & Spel, som nu ska kallas Förbutiken. 

Och namnbyten är, som alltid, en aning obekväma innan man har vant sig. 

En kille kommer in med ett inplastat tangentbord i handen och säger högljutt:

"Jag ska byta det här!" Han viftar lite med tangentbordet åt mitt håll. "Vet du i vilken kassa det ska sitta, eller?" 

Jag ser mig förvirrat omkring, frågar mina kollegor, men de vet inte mer än jag.

Han pekar mot förbutiken och hojtar:

"Är det någon i förspelet som vet?"

Ärtsoppa

Det har frågats om Flavius och graviditeten.

Det har sagts saker som "typisk ärtsoppmage" och "jag tyckte det brakade i baken på honom".

Och jag vill bara poängtera att DET INTE ÄR SÅ JÄVLA LÄTT ATT VARA GRAVID när ingen vet exakt hur länge en plastflodhäst är dräktig och det LIKSOM INTE GÅR ATT GÖRA ULTRALJUD och mödravårdcentralen undrar om det "ÄR NÅT SLAGS SKÄMT" när man ringer och frågar.

Så TACK för stödet hörni.

Men det är inte ärtsoppa.

Korvgrillning och nostalgi

Igår var jag och Moa ute och dansade. Idag gick vi direkt från bakissömn till korvgrillning!

Mamma lyckades ringa mitt i gnugga-ögonen-vad-är-klockan-jag-är-så-törstig-vad-hände-igår-oj-är-hon-redan-elva-ögonblicket och frågade om vi skulle med och grilla korv vid sjön Östen. Det skulle vi. 

Så vi åt frukost, åkte åt var sitt föräldrahem för att hämta varma kläder, sedan åkte vi till sjön och grillade korv och åkte spark och skridskor på isen. Mamma är uppvuxen där(släktgård i åtminstone tre generationer, min mosters familj bor där nu) och jag har tillbringat stora delar av min barndom med att leta skatter i strandkanterna med mina kusiner, övernattat på höloftet på sommaren(lite jobbigt läge för Jens som var allergisk), byggt flottar och badat nakna. Vi eldade för mycket och fick skäll för det, vi samlade gamla glasflaskor på hög och tyckte vi var skattletare, vi lekte medicinkvinnor-detta var på dr. Quinn-tiden- och hoppade i höet. 

När man tänker tillbaka på det så känns det sådär bullerby-idylliskt som man bara kan föreställa sig. Men så var det och jag är så glad för att jag har vuxit upp på landet. Och så fort jag kommer tillbaka dit så påminns jag om allt det där, och hur gärna jag vill att mina eventuella barn ska få åtminstone en liten del av den friheten, den kreativiteten, den naturen och den barndomen som jag fick.

Trots att jag fick gå på skolbussen näst först(och gå av näst sist) i alla år. 45 minuter till och från skolan i en varm, dammig skolbuss, det är smällar man får ta.

Man fick i alla fall välja sittplats. 

Vuxenpoäng

Har nu ersatt det här:

(Rester efter fester. En griffeltavla blir oerhört lockande när man fått i sig lite)

Med det här:

- Vuxenpoäng!

Och igår skrapades det bort tandsten från underframtänderna(det är ett ord). - Vuxenpoäng!!

Känner att det kanske inte skadar med några sådana efter att ha vaknat upp klockan fyra flera nätter i rad med Harry Potter mumlandes i öronen. (Pga ljudbok alltså. Vi skedar inte eller nåt. Fast jag önskar att vi gjorde det.)