Något fint

Jag och en jämnårig jobbarkompis pratade om framtidsplaner och drömmar en dag för ett par veckor sedan. Jag berättade att jag tänkte bli författare, som jag alltid gör. Ibland känns det som att jag är sju år och säger att jag vill bli ballerina, jag förväntar mig att bli klappad på huvudet och frågad "Men vad vill du göra egentligen?". Andra dagar är jag så sprängfylld av självförtroende att jag inte kan förstå att jag inte redan är utgiven. Detta var en dag mittemellan.

Någon vecka efteråt kommer jobbarkompisen fram och säger:

"Du, Sofie, jag kom att tänka på en sak. När du berättade att du ville bli författare, du vet? Det är sjukt men jag tror aldrig jag har läst en hel bok någonsin. I skolan läste jag halvvägs och googlade resten, jag orkade verkligen inte. Men jag gick faktiskt och lånade en bok på biblioteket efter att vi hade pratat; den första Harry Potter-boken, jag har redan läst ut den. Jag tänkte att jag borde värma upp tills du ger ut dina böcker."

Jag ville bara berätta hur glad jag blev för det. Att bli tagen på allvar och mer än så. Och vilket bra bokval det var.

Lägg ner råå

Ja! Onsdag då!! Sluta tracka mig när jag behöver löv!

Descartes skulle varit stolt.

Ja, det är lågvatten här. Ehe. Skäll på mig. Säg att ni blir besvikna, arga, förkrossade, säg att ert liv är meningslöst om ni inte får läsa mina briljanser! Jag behöver lite pepp.

I övrigt - Valborgs intressantaste diskussion handlade om huruvida tjejer bajsar(det gör vi) och urartade i debatt om ifall ordspråket bör lyda "Jag finns, alltså bajsar jag" eller "Jag bajsar, alltså finns jag".

Och så här en bakis-tisdag så finns jag särskilt mycket.

Kameltå

I Ayia Napa har folk såna här tatueringar.

Cypern med Siepen(eller Alice men det blir inte heller nåt bra rim!)

Idag har jag och Alice bokat var sin massagetid så nu sitter jag i lobbyn och väntar på min tur. Jag skrämde kanske upp oss lite med berättelsen om mammas helkroppsmassage i Turkiet när hon blev knådad av en man som hade ståfräs hela timmen, så Alice fick alltså gå först. Hehe. Nejdå, han såg trevlig och reko ut och jag erbjöd mig faktiskt att börja.

Förresten har vi bränt oss en smula i solen. Jag, som tycker att solning=pocketläsning, har fått en charmig kalkonhals-bränna med en vit rand mitt på halsen efter dubbelhakan och Alice, som glömde smörja den(?) har bränt sig runt naveln.

Bifogas bildbevis(vet inte i vilken ordning de kommer eftersom jag skickar från mobil) på poolen från vår favoritplats, bild på mig när vi tog misslyckade foton ute på en klippudde i jättejättejätteblåsten och bild på överdrivna påskpynt. Skulle vilja ta kort på halm-kaninerna på receptionsdisken om det inte kändes så oartigt.

Nu är det snart min tur, sen ska vi gå till poolen för vädret ser ut att bli lika strålande idag igen!

Mallis med Alice

Nej, vi är ju på Cypern men det hade ju rimmat mycket bättre om det hade varit Mallorca! Yatzyn ställdes in på grund av det fina vädret och vi har tillbringat våra första dagar med att ömsom halvsova vid poolen, ömsom springa runt all inclusive buffén med saliga leenden och proppfulla tallrikar.

Cyprioterna är supertrevliga, men de verkar ta påskpynten(som av någon anledning fortfarande är kvar) på allra största allvar! Det står läskiga harar i varje hörn och i hotell-lobbyn finns stora färgglada skärmar med ägg och kaniner. Helt hysteriskt.

Sen undrade jag varför det stod cementblandare i var och varannan trädgård, men vid närmare granskning visade det sig att det var gigantiska grekiska urnor tippade lite käckt på sidan.

Igår kollade vi in Ayia Napas legendariska uteliv och blev inte besvikna! Varje klubb har ett eget tema - en är ett slott, en annan en båt, flera irländska, ett piratställe, ett ställe heter senor(vet icke hur man gör tilde på mobilen) frog och var ett rosa-grönt grodinferno, en skräck-klubb, en flintstone-klubb, och många fler som jag inte minns nu. De är som var sitt litet högljutt fylle-lekland. Galet!

Semestern får fem av fem cementblandare!

Snart på väg!

Nu är vi i Landvetter hos Alices moster där vi ska sova i natt eftersom vårt flyg går så tidigt imorgon. Jag har fått låna lillkusinens rum och ligger och tittar upp på de självlysande stjärnorna i taket på en luftmadrass omringad av gosedjur.

När vi jämförde våra packningar sa Alices moster att det såg ut som om Alice packat för en jorden runt-resa och jag för en weekend i Köpenhamn, så Alice plockade ur det hon inte behövde - två linnen, en klädroller och raggsockar. Sen kanske man frågar sig varför man packar raggsockar på en charterresa, men det är ju naturligtvis "ifall det skulle vara kallt på rummet"! Och jag tittar på mina ankelstrumpor och löjligt lilla packning och undrar om vi verkligen ska till samma ställe.

Nigel

Jag har alltid velat ha en snigel så att jag kan döpa den till Nigel. Nigel the snigel. Det har ni hört förut. Om inte så behöver ni läsa min blogg noggrannare, det blir faktiskt skriftligt prov på detta. 

I alla fall - det är tydligen inte bara frysta näbbmöss man kan hitta på räckena nu för tiden! Jag fick ett sms som löd "Titta ut på trappräcket" och där satt han. Nigel. 

Hans lilla huvud rör sig när han sniglar fram och leendet är sådär jovialiskt som jag alltid föreställt mig att det ska vara. 

Nu ska jag och Nigel göra snigelspår sida vid sida genom livet. 

FÖRSIKTIGHETSÅTGÄRD, sa jag!

När man ska utomlands finns alltid risken med magproblem. Att man råkar dricka av kranvattnet, att buffématen stått framme för länge, att kebaben inte är genomstekt och så vidare. Så jag, ansvarsfull som jag är, köpte tabletter mot diarré på apoteket idag.

Och jag vet, jag är en småpratare. När jag själv sitter i kassan säger jag ofta saker som "Vilka fina tulpaner!" eller "Här ska det kanske bakas kanelbullar?" Det kan eventuellt jämställas med ett tvångssyndrom. Kan något sägas så ska det sägas.

BÖR det sägas, det är frågan?

Så jag vill egentligen bara berätta hur oerhört nöjd jag är över att jag inte inledde något samtal om diarré med kassörskan på apoteket idag. Jag nöjde mig med att försöka utstråla ett slags jag-har-inte-rännskita-det-är-bara-en-försiktighetsåtgärd-lugn.

Kenneth

Ja, här har det stått still ett tag, förlåt för det. Jag lider av mental torka. Ibland är hjärnan för trist att gräva i, då får man vattna och gödsla och vänta. Eller nåt ditåt. Jag har alltså inte åkt till Cypern än - det är på fredag(FREDAG!!). Och jag vet att man inte ska skriva ut när man åker på internet för då ser tjuvarna det och passar på att råna en, men min lillebror ska vakta lägenheten och till er tjuvar som läser detta kan jag säga att det nog är smartare, med tanke på min brors biceps, att vänta och sen göra inbrott när jag är hemma igen. Fast allra helst kan ni låta bli att göra inbrott helt och hållet. Jag borde kanske sätta upp en "Här vaktar Flavius"-skylt. Eller så här som Kenneth(med -th!) har gjort i min kompis Niklas(matlådeklubbs-Niklas alltså - tack för tacopajen!) trappuppgång: 

Sååååå jag hoppas att ni har saknat mig något alldeles oerhört. Jag har saknat er i alla fall.

Grävling

Nu har jag äntligen fått hem aloe vera-gelén och solskyddsfaktorn som jag beställt inför Cypern! Skrattade högt åt den fula designen. Aloe veran ser så nittiotal ut och på solskyddsfaktorn finns det en grävling. Nej, TVÅ grävlingar. Det sitter ju en grävlingsunge i en bärkorg på föräldragrävlingens rygg.

Dessutom luktar den lavendel. Och lavendel luktar fotbad. Jäjä, den är typ helt eko och innehåller inga nanopartiklar. Nanopartiklar är osäkra - de är pyttesmå och tar sig långt in där det fortfarande forskas på vad de gör för skada, men bla, bla, cancerframkallande och den vanliga skiten. 

Så nu är det nedräkning på riktigt, bara strax över en vecka kvar tills vi åker!

Öh

På HBO-fronten kan jag rekommendera Carnivàle. ASSPÄNNANDE serie om en kringresande cirkus på 30-talet och alla underliga människor på den. Så letar jag på tuben efter en trailer till er och så läser jag att det inte kommer fler än de två säsongerna! Neeeheeeejääää! Lipert. Den var verkligen grym. Se den ändå!

På ikväll-fronten kan jag rekommendera att gå ut och dansa med mig. Jag har klätt ut mig till fin flicka.

Min första vår som stadsbo

Ni vet hur våren luktar? Sådär nyvaket grönt, friskt och jordigt? Som smältvatten och mossa?

Så trodde jag åtminstone att våren luktade.

I stan luktar den upptinat hundbajs.

Jameeeeeeen

Ja, jag skaffade HBO nordic i måndags. Så jag har varit liiiiiite upptagen med att kötta en och en halv säsong Girls(briljant, briljant, se den!) och nu ska jag mosa mig igenom alla pilotavsnitt på alla andra serier där hade jag tänkt. Egentligen var huvudanledningen att Game of Thrones hade säsongspremiär i måndags, men Hanna hann inte se den med mig så jag suger fortfarande på den karamellen!

I alla fall, här kommer ett sammelsurium av saker jag av den anledningen inte skrivit på bloggen:

1. När man är ute på promme i vårsolen hittar man nu alla infrusna hundbajskorvar som gömt sig i snön under vintern, men som nu börjar tina. Så kan man titta på dem som små fossiler av en svunnen tid.

2. Jag skulle kunna(HYYYBRIS) skriva en svensk Girls. Jag har så jävla många bra historier.

3. Jag tror jag har en förkylning på g, för det kliar och skrapar så i halsen. Å andra sidan har jag fått en så förbannat gött hes röst av det att jag skulle kunna spela in en skiva JUST I DETTA NU och den skulle bli så grym och jag skulle aldrig kunna göra om det. Jag har sjungit Time to say goodbye som en galning här hemma. Är sjöhäxan Ursula som stulit Ariels röst.

Herrå.

Påskelito

Tjofaderittan lambo! För att hinna med de Humlelyckska påsktraditionerna(jag skrev om dem i fjol, läs här!) sov jag förstås hos mina föräldrar i fredags! 

Vi gick upp okristligt tidigt för att hinna med att leta ägg innan jag började jobba(i år hade mamma faktiskt köpt ägg till pappa också, så hon slapp skämmas) och jag blev imponerad av gömställena! De hade desinficerat och klätt in toasitsen i gladpack som en plast-hängmatta över hålet, plastat Jens ägg och lagt den där i hängmattan och stängt locket. Helt briljant!! Det tog en evighet innan han(eller jag) upptäckte plast-tussarna som stack fram under sitsen! 

Vid det laget hade jag hunnit äta upp halva mitt ägg(inte för att jag hittade det så himla mycket tidigare men för att det var gott godis eftersom mina föräldrar lyckats få med sig rätt godispåse hem, heeeh), mamma påpekade att vi faktiskt inte hade ätit frukost än och jag nickade vuxet och lät bli att berätta att jag ätit vaniljsås till frukost tidigare i veckan. Det kommer hon förstås få reda på nu, men då vill jag bara påminna om att jag är MYNDIG och kan ta ansvar för min egen karies, tack så mycket. 

Sedan letade mamma och pappa efter sina egna ägg och sedan sopade jag traditionsenligt banan med amatörerna i äggarullningen. Min lillebror fördelade som vanligt sina ansträngningar på att 1 - fuska, och 2 - anklaga mig för att fuska. Och trots att han väste till pappa "vi ska fan krossa henne i år" så gick jag hem med segern!! 

Efter frukosten gav jag mig av till jobbet och sedan på kvällen skulle jag till Elin på påskparty så jag skyndade mig hem för att duscha och kasta i mig lite mat. Så går jag in i köket och ser att bordet är dukat och att det ligger en lapp på bordet! Åh, mitt hjärta bara fylldes och sprack som en såpbubbla av all kärlek. 

Vinnarägget!

Jag, Sofie, den förstfödda, är fortfarande obesegrad vinnare, trots fusk, sabotage, jäviga domare, "felräkning" och ny spelplan efter renoveringen.

Äggarullning

And so it begins...

Eh..

Okej, det var min egen spotify. Jag hade glömt att stänga av.

Jag ska tagga ner med konspirationsteorierna nu.

VAD VILL DU MIG?!

Alltså, jag känner mig smått obekväm.

Min granne ekar min spotify-lista.

Är hen inspirerad? Försöker hen säga att "hej, granneligrann-squiddelidoodle, vi har samma musiksmak, vi kan väl skutta hand i hand mot solnedgången"? Eller antyder hen att jag spelar så mycket och så hög musik att hen kan kopiera mina listor? Eller är hen bara min okända musik-tvilling? ELLER MIN FAKTISKA TVILLING - MIN DUBBELGÅNGARE?!

VAD VILL DU MIG?

Är falafelgud.

Min mojo är återställd!

Har städat(äntligen) och funnit min inre falafel-gud. Jag visste att hen fanns där inne någonstans. Det ledsna påskriset är utbytt mot videkvistar som mamma kom med idag när hon och hennes kompis var här och tittade på min vägg, och dessutom har jag passat på att klippa av mig halva håret i lyckoruset! Tänk er en lockig, rödhårig Uma i Pulp Fiction. Typ. Litegrann.

Jag hoppade över spiskumminen i falafeln den här gången. Uttjatad osv. Jag nöjde mig med den svenniga grillkryddan och det blev asgott!

Raggningstips

Idag blev jag raggad på. När jag helt sanningsenligt berättade att jag åt pojkar som honom till frukost så fortsätter han med att säga "Sofie. Du är som bark utanpå, men längst, längst, allra längst inne finns det nog nåt mjukt."

Varpå jag svarar: "Det mjuka är mögel. Jag ruttnar inifrån och ut."

Dagens raggningstips: Säg inte att ditt ragg är som bark utanpå. Om hon inte är en ent. 

//Lavskägge

Som att stjäla godis från ett barn

Om ni undrar hur den här dagen har gått så kan jag berätta att det var i samma stil som gårdagen. Så det var dags för en godispåse. Jag behövde en godispåse. Kommer hem. Öppnar den... men vänta nu... jag tog väl inga dragéägg..? Och inga sugisar? Vart fan är mina sura nappar? Nej, detta är nån annans godispåse. Det kan inte vara sant! HUR GÅR DET ENS TILL?

Pilutta.

Och innan nån kommer och klagar så kan jag meddela att man får skriva både ärtor och ärter. Pilutta.

Och mina glasögon är jättesmutsiga.

Det som har varit mindre bra(läs: BAJS i storlek med jättehögen i Jurassic Park som mobiltelefonen ligger i) med min dag:

1. Påskhandeln. Inte bara stressen på jobbet utan det faktum att imbecillen som gjort omslaget till den gravade laxen stavat "skivor" som "skiver".

2. Jag ville göra falafel idag. Minns ni sist? Jag köpte färdigkokta kikärter och det slutade med att hela stekpannan var en kikärtsklump och jag hade massa spiskummin över som jag inte visste vad jag skulle göra av så jag hade det i nästan allt jag lagade, för det är ju synd att det ska gå till spillo, och sedan var jag trött på tacos(det är spiskummin i tacoskrydda) i flera månader, minns ni det? Nähä, men så var det i alla fall. Så jag köpte ärter och blötlade(för det är tydligen det man ska göra) igår så att jag skulle kunna göra falafel idag. Men köpte jag kikärter? NEJ. Jag köpte fucking gula ärter som man inte kan göra NÅNTING med förutom ärtsoppa och det gillar inte jag. Så nu kommer det sluta med att jag står där med sju liter spiskumminärtsoppa och INGEN FALAFEL för universum bara jävlas med mig. Slösat bort tio spänn på gula ärter när det är extrapris på lösgodis, tänk hur mycket jag hade fått för en tia. Åh, jag vill bara lyssna på Ronan Keating och lipa.

3. Två av de saker jag avskyr mest här i världen är smulor under fötterna och att plocka fram dammsugaren. Dessa två oviljor för nu krig mot varandra i lägenheten och i väntan på resultatet går jag runt och borstar av fötterna mot varandra vart tredje steg. Lite på samma sätt som jag har löst tvättviknings-aversionen. Jag lägger bara all ren tvätt i en hög på bordet, jättesynligt och jätteivägen tills jag är så irriterad på den att jag måste bli av med den om jag så ska behöva vika den och stoppa in den i garderoben.

Fjongen

Tänkte bara berätta vilket oerhört bra drag det var att ta den där tröjan igår. Smörgåstårta och nutellacheesecake. 

Och när man är på kalas med sin familj och det råkar vara så att födelsedagsbarnets föräldrar är mina föräldrars bästisar sedan tjugofem år tillbaka, då har de en del historier att berätta. Igår fick jag bland annat höra om fjongen, tjock-Tomas och sillastryparn. Västgötar kan det där med smeknamn. 

Historien om fjongen och mc:n(dock utan min pappas oslagbara kroppsspråk): Fjongen skulle starta sin motorcykel i garaget en gång. Fjongen var så kort och lätt(därav smeknamnet?) att han fick stå på kicken och hoppa igång den. Lilla fjongen stod där och studsade och studsade och studsade utan att få igång den. Sedan var det var så lågt till tak att när motorcykeln plötsligt smällde till och baktände så skickade kicken som fjongen stod på upp fjongen rätt upp i taket så han slog i huvudet så hårt att han svimmade.

Kalas

Jag ska på 20-årskalas. Jag har på mig den här nya tröjan, lite för att den är fin och lite för att jag vet att maten kommer vara jättegod och under denna kommer det inte synas att jag knäpper upp byxorna. En win/win-tröja. Tårtan, här kommer jag!

Påskris då förhelvete

Det bästa med att vara hem-hemma(förutom min familj som enligt sifo-undersökningar visat sig vara den överlägset bästa i galaxen) är:

Köttbullar med lingonsylt. Mammas.

Att ligga mellan sina föräldrar i soffan, placera sig lite lägligt, peka på axlarna och säga med sin mest dotterliga röst "Kan inte du massera mig lite hääär? Liiite, snääällaaa?". Och efter att den ena föräldern tröttnat byter man sida och gör om proceduren. De älskar ju mig och sen spelade jag faktiskt Bingolotto med dem i söndags. Visst, jag kanske vrålade "BINGO!" efter varje siffra, men jag stod ut. Jag duttade till och med. 

Att om man inte orkar betala de 15 spänn det kostar att köpa påskris kan man gå ut i hem-hemmaträdgården i kylan och kolmörkret med ficklampan och plocka eget. Och trots att mamma säger att vi bara har hängbjörkar ställer man sig under träden och sliter upp fastfrusna smågrenar ur skaren. Men det blev ett påskris i alla fall, om än något asymmetriskt. 

Black/Tommy Nilsson

Ja, ni har säkert hört och sett att Tommy(John Smith i Pocha) Nilsson har blivit Black. Han byter balladerna mot nåt annat, mörkare. Jag föreställer mig att han har blivit Thorsten Flinck.

Så här såg det ut på hans hemsida:

Sen säger han: "Nänä-nänä-nä-nä, lurade! Det var en PR-kupp!"

Så är det en blond ballad-Tommy på hemsidan igen och det visar det sig att han inte alls blivit mörk och dyster, utan att det hela var ett samarbete med Marabou. Jag pustar ut en smula. Visst, jag är lite besviken också. Jag tyckte att det var ofantligt(olifantligt) roligt att han valde namnet "Black". Frånvaron av självironi i det. Men det hade känts lite jobbigare att lyssna på Öppna din dörr med Black och inte Tommy.

Men vet ni vad som inte är en PR-kupp? 90-talet. Caramell rimmade på "dej" och "tjolahopp tjolahej". Och vet ni vad mer som inte är en PR-kupp?! Nordman! Dance to the loop. Så äkta, så underbart! Det kan vi frossa i nu när Black har svikit oss.

Underkastelsen

Vad gör jag en onsdagsförmiddag som denna? Jag tittar på en dokumentär. Jag sitter med gapande mun och bultande hjärta, trots att jag anser mig vara relativt medveten så är jag chockad, bedrövad och panikslagen. Det handlar om miljö och kemikaliepåverkan, sådant som jag brinner för, sådant som jag vill veta mer om. Och ändå inte.

Jag tänker på min nya skidjacka, på min soffa, på mitt linoleumgolv och alla ämnen jag vet att de är dränkta i. Flamskyddsmedel, fläckavstötare, plaster. Jag tänker på kosmetika och mediciner. Jag tänker på hur sällan jag tvättar kläder innan jag använder dem, tänker på att kemikalierna hamnar i naturen när jag väl tvättar dem, tänker på hur mycket jag trodde att jag gjorde och hur jävla mycket mer jag skulle kunna göra. Borde göra.

Jag tänker på p-piller och fiskar som blir tvåkönade av östrogenet som vi kissar ut, östrogenet som vattenreningsverken inte kan ta hand om och som därför hamnar i sjöar och vattendrag och sedan kanske i oss igen, via fisken? Jag tänker på att min mamma haft bröstcancer och jag tänker på att ingen vet. 

Ingen vet vad som händer. 

Jag tänker att jag vill banka vett i kosmetik-företagen som tjänar pengar på att förgifta oss och jag tänker att jag borde rensat mitt badrumsskåp mycket tidigare. Det som redan finns i min kropp, vad kan jag göra åt det? Ingenting. 

Och ingen vet vad som händer. 

Detta är del ett. Se den.

Internetgenerationen

Både jag och min bror tillbringar en hel del tid framför datorn. Vår generation gör liksom det. Jag minns i mellanstadiet när min lärare gav exempel på sökmotorer och presenterade Google som "en ny och ganska lovande" sådan. 

Så det kanske inte är så konstigt att jag igår vaknade kallsvettig ur en mardröm där jag blev jagad och stångad av skrikande getter.

 

Och det kanske inte är så konstigt att Jens beskriver Linas och Alfreds relation i Emil i Lönneberga med meningen "asså Alfred vill bara chilla typ 'jag kan bju på kaffe och hålla om dej, men sen får det va bra' men Lina är som overly attached girlfriend". 

Moderkaka

Jag och Anton bakade en moderkaka. En kaka som såg ut som en moderkaka. En moderkaka-kaka. För moderkaka-kakorna får verkligen inte det utrymme de förtjänar bland alla färgglada cupcakes och makroner.

Jo, vi kanske frågade oss några gånger under processen vad det egentligen var vi höll på med - när vi ivrigt googlade "placenta", när vi diskuterade om lakritssås eller lakritsremmar passade bäst att skulptera livets träd av, när vi gjorde en stor korv av mandelmassa till navelsträngen. Antons jobbarkompis spydde nästan när hon såg bilden, så jävla grymma är vi på att baka moderkaka. Kolla ba:

Spökhistorier

Häromdagen pratade vi på jobbet om kusliga saker som hänt oss. Eller, jag pratade inte så mycket, jag var den som stod bredvid och sa "snälla, nu byter vi samtalsämne", "hehe, jag är allvarlig alltså, kom igen?" och "SLUTA PRATA OM SPÖKEN!" 

Jag har hyperaktiv fantasi och är mörkrädd, samtidigt som jag är väldigt, väldigt fascinerad av det ockulta och övernaturliga. Jag älskar att prata om det, men jag har så mycket självbevarelsedrift att jag låter bli, annars kan jag inte sova. Jag bor själv och är tvungen att kunna sova ensam. Jag kan inte lägga bränsle på den elden. Det är så illa att jag ibland måste stoppa in täcket tätt omkring mig som en kokong för att det inte ska krypa något under det som i The Grudge. Jag blir tjugotvå i år. Det är pinsamt. 

Så istället står jag bredvid mina arbetskompisar, håller för öronen och lallar gällt så att jag inte ska höra vad de säger. Och jag blir tjugotvå i år. Men jag kan sova!

Tack för maten!

Min kompis Niklas och jag har startat en klubb. Vi har ingen trädkoja eller så, men det är på riktigt ändå. Vi heter "Vi som bara vill höra tack för maten nån jävla gång" och vi byter matlådor med varandra. För det är så mycket roligare att laga mat till någon mer, och så mycket roligare att få smaka någon annans köttfärssås emellanåt. En helt igenom briljant idé! Än så länge är vi bara två, men värvningsprocessen är igång.

Liksom alla klubbar har vi några regler. Niklas sa "man ska inte ha sambo för då får man redan höra tack för maten, och inga slytherinare och inga förstaårselever." Jag lade till "och det gills inte om man inte lagar maten själv - inga färdigrätter och inga husalfer". Skönt att vi håller det på en nivå som jag kan förstå.

Så idag- köttfärslimpa à la Nikolaj!

Janne Josefsson - gubbslem?

Nanna Johansson, jag älskar dig.

Glitterspeedos och gratis glass i sikte

Nu är det lite drygt en månad kvar tills jag och Alice åker till Cypern för att bygga sandslott och missbruka all inclusive-gratisglassen. Waaa! Nedräkningen har börjat! Alice har beställt tid hos optikern för att få slipade solglasögon och jag letar no poo-solskyddsfaktor.

Solskyddsfaktor är svårt. Det finns ingenting som är 100% naturligt OCH 100% effektivt tyvärr. Förutom hallonfröolja men det hittar jag ingenstans! I fjol använde jag vetegroddsolja som sägs ha(ge mig bevis, någon!) spf20, inget bränt och fick fin färg, men det kan bero på att min hud är ganska tacksam. Fast utomlands vill jag ha något som är garanterat effektivt så jag får försöka hitta det minst dåliga.

Hit ska vi. Är det inte så man får ont i magen av den utsikten?

Och jag har berättat för Alice att detta är mitt strand-jag. 

Glitterspeedos. 

Sliter mitt hår

Makten, pressen, ruset och skräcken  

när den historien jag helst vill veta slutet på är den jag skriver själv. 

Jag som är en sådan kräsen läsare. 

Tabula rasa - ett oskrivet word-dokumet som John Locke skulle sagt.

Fler saker jag lär mig den hårda vägen

1. Att när man tittar på Melodifestivalen är det inte nödvändigtvis så att alla i sällskapet uppskattar att man gör en egen liten snabbrepris av Robins joddelrefräng varje gång han får poäng, det vill säga ca var tredje minut.

2. Att det faktum att det blivit så varmt i lägenheten på sistone inte beror så mycket på att det är vår och att fönstren vetter mot söder och fångar all vårvärme, utan kanske mer på att det inte längre är femton minus ute och att alla elementen fortfarande står på full styrka.

3. Att det här med att jag har börjat sova på mage definitivt inte råder någon bot på min begynnande gamnacke.

Saker jag lär mig den hårda vägen

1. När man sparar ut sin lugg och försöker flytta sin sju år gamla bena två centimeter ser man ut som ett penntroll. Och flyttar man inte sin bena säger frisören "Annars får du så högt hårfäste." Om man då frågar "Ser jag... skallig ut?" svarar hon "Ja."

2. När det blir fotspår i badkaret är det dags att städa.

3. Det finns en gräns för hur ofta man kan säga "promme" om promenad innan det går från ironi till en helt naturlig del i ditt ordförråd. Den har jag passerat.

Apropå Harry och fulbilder

En alldeles vanlig konversation mellan två fredagströtta syskon:

Torsdag

Ja. Det började som det vanliga jag-behöver-en-ny-profilbild-projektet. Det tog ca en bild innan jag hade tröttnat på att försöka vara snygg. Så, ja. Det spårade ur lite. Jag lekte att penseln var en trollstav(körsbärsträ, 9 och tre kvarts tum, halvböjlig, kärna av enhörningshår) och att skärmen var Scabbers och jag ba: bli gul.

Och så blev den inte det. Så nu tänkte jag titta på Girls istället. Färdig med fuffens.

Ärligt talat!

Förresten - kolla in mina kompisar Johanna och Idas überroliga podcast Ärligt talat! 

Lyssna på deras podd, gilla deras Facebooksida och älska dem lika mycket som jag gör! 

(De finns även på podcaster och iTunes, länkat på facebooksidan.)

Tjabbatjabba.

Ibland har jag såna där dagar när ingen hör av sig. När jag tittar på mobilen och undrar varför ingen saknar mig, varför ingen vill prata med mig, varför alla har så mycket bättre saker för sig och tycker onödigt mycket synd om mig själv.

Idag har det inte varit någon sån dag. Jag har pratat i telefon med halva min bekantskapskrets(jag känner mig så älskad) och bland annat planerat världsherravälde med början som programledare för mellon 2014. Eventuellt senare eftersom jag måste hinna lära mig gå i klackar och bli Måns Zelmerlöwskt folkkär först.

Dessutom har jag hittat ett godkänt no poo schampo på Coop!! Jag har precis beställt en annan grej som jag tänkt testa(african black soap för er som är no pooare) men jag blev så glad att jag köpte detta också. Återkommer med recensioner!

Det var min dag. Nu kommer bild på snigel som jag hittade i somras. Döpte honom till Nigel the snigel(uttalas Najdjel thö snajdjel). Som jag gör med alla sniglar.

Känsliga läsare kan scrolla

När man ligger i en gynstol med instrument i sig och blir undersökt sådär som man blir ibland(rutingrej) och då känner att man bara lite, lite behöver släppa väder. När man tänker nejnejnej, kanske spänner sig lite, och barnmorskan lugnt ber en att slappna av.

"Andas", säger hon.

Och det enda man kan göra är att lyda och hoppas på det bästa. Det är kvintessensen av spänning.

Dramatiskt? Ja.

Ett tag åt jag vindruvor som godis. Ibland kunde jag känna hur det pirrade på läpparna, hur det kliade efteråt. Lite på samma sätt som det gör när jag äter ketchup eller dressing med mycket konserveringsmedel. Och jag har alltid varit känslig. Jag fick ofta utslag och eksem som barn, jag nös av parfym och jag kunde inte ha skum i badet. 

Det har blivit bättre och bättre ju äldre jag blivit, men det är fortfarande en självklarhet för mig att välja bort sådant som jag vet är allergiframkallande, fullproppat med kemikalier eller kraftigt besprutat. I största möjliga mån väljer jag ekologiskt, kravmärkt och miljömärkt - för att jag vet att det annars påverkar mig. Jag kanske inte får eksem längre, men ämnena finns där i min kropp, blandas med andra kemikalier och kan göra mig steril eller ge mig cancer. 

Jag har jobbat i fruktavdelningen i en livsmedelsbutik. Jag har plockat upp besprutade bananer och trots att de varit sköljda innan de packas har jag känt hur det river i lungorna av medlen jag andas i när jag står böjd över kartongerna. Jag har känt hur det stockar sig i halsen, kliar i näsan.

Jag vill inte att någon ska behöva arbeta på plantage där sådana bananer odlas. Jag vill inte att någon ska bli steril, få cancer, att deras barn ska födas missbildade för att jag inte är beredd att betala fyra extra kronor för ekologiska bananer. Att alltid välja ekologiskt kanske kostar mig en drink eller två på krogen sammanlagt i månaden. Och det är värt det alla gånger. Det är värt någon annans liv. 

Låter det dramatiskt? Ja. Det är det också. 

Efterlysning:

LYSTRING ALLA MED MOTORCYKEL! 

Har fått världens idé! Jag vill lajva Harry Potter(varför har detta inte slagit mig förut?!) - jag tänker mig scenen när Hagrid flyger till Privet Drive med ettårige Harry i ett knyte för att lämna honom på Dursleys trapp.

Jag kommer självklart spela baby Harry, men jag behöver dig och din gigantiska flygande mc, du får gärna vara oanständigt skäggig och ha bra hand med djur.

Du bör vara tillräckligt stark för att bära en ihopkrupen 21-årig tjej utklädd till en bäbistrollkarl i famnen samtidigt som du kör en motorcykel.

Skicka mig en uggla så möts vi över en eldwhiskey på Tre Kvastar och diskuterar arrangemanget!
Endast seriösa svar.

Du:

Tre saker jag inte "gillar".

Tre saker ni aldrig kommer se mig lägga upp på Facebook:

1. Värdelös information om vardag

Ex: Rensade min borste. Så här mycket hår var det i!

 (Kom på mig själv med att borsta lite extra så att det inte skulle
se så fjuttigt ut på bilden, HAHA!)

2. Deppiga låttexter

Ex: Alexander kyckling, mästare i cykling! Alexander kyckling, han vet vad han gör!

3. Paulo Coelho-citat
Ex: Ljug inte för då talar du inte sanning.

Okej, det där citatet hittade jag på själv.
Jag googlade några citat, storknade av självklarheterna i dem
 och kom fram till att jag hellre citerar mig själv.

Färga tyg med blåbär

Den här rosa puffen som jag har, den är fläckad av lite rödvin och tillhörande fläckborttagning och så passar den inte längre så bra med mina nya lila kuddar och gardiner. Så jag hade tänkt sy ett nytt överdrag till puffen. Men eftersom jag är lat och dålig på att sy så tänkte jag att jag kanske kunde färga den istället.

Men textilfärg är icke så värst miljövänligt. Till skillnad från blåbär. Så jag tänkte försöka färga med det, även om det smärtar mig att jag går miste om en smoothie. 

Så nu googlar jag arslet av mig och kommer snart tröttna och experimentera på egen hand och så blir puffen brun. 

Eller så ser man ingen skillnad.

Mitt badkar idag:

Bilden blev kass, det är blålila vatten

Min post idag:

Helt underbart när man får Blixten-inbjudan från en nyss fylld 27-åring!

(HAR FORTFARANDE INTERNET!!!) 

Var hälsade, mugglare.

Detta är ett förinställt meddelande från förr.

Om det inte kommer något annat blogginlägg än detta idag så har mitt internet ÄN EN GÅNG tagit slut och är för snål för att köpa extra datamängd(förutom de två gånger jag redan gjort det i februari).

Jag vet, jag borde byta, det står överst på Att göra-listan när jag har mitt internet tillbaka.

Och ni kan vara trygga i vetskapen om att det här klippet bär den största skulden till att mitt internet tagit slut:

Anti-vuxenpoäng

Ibland tror jag att jag är så himla vuxen. Läser tidningen, äger en lägenhet, har eltandborste och en unge i magen på Flavis.

Så börjar jag räkna anti-vuxenpoäng och inser att jag är ca 4 år. 

Veckans anti-vuxenpoäng:

Har haft Alexander Kyckling på hjärnan oroväckande länge:

Följer Danny Saucedo på Instagram eftersom han har så många bilder på sig själv och sina muskler:

Tänker "hand job" när någon säger "handarbete"

Och det tänker jag inte lägga upp någon bild på.
Handarbete alltså - korsstygn och broderier. Vad tror ni om mig egentligen?

*Räknar till tio*

Ni vet hur det känns när man har tvätt- och städdag och precis har gjort klart allt och ska ställa in tvättmedlet i skåpet igen, den där känslan av renhet och nystädat golv.

Påminn mig om den igen, för påsjäveln läcker förihelvetes kukfan.

Vänner

Ibland känner jag att jag fyllt upp min vänskapskvot, att det rimligtvis inte kan finnas några lika grymma människor kvar i världen.

De där guldklimparna har jag ju redan hittat. De där vännerna som håller med mig om det viktiga och tar ner mig på jorden när jag behöver det.

De där vännerna som lyssnar, de där som skrattar med en, de där som man lyssnar på Jussi Björling med på efterfesten.

De som man har känt i en evighet eller som det bara känns som att man har känt i en evighet.

Och de där vännerna vars föräldrar lägger upp djupfrusna näbbmöss utanför ingången för "Sofie ska ju komma".

*Otaggar*

Min lillebror kallas the guy with the smile. Hans kompisar gav honom smeknamnet efter han tog studenten och alla oförskämt snygga bilder på honom lades ut på Facebook. Så här ser han ut:

Stiligt va? När jag går på fest är det såna här bilder som laddas upp på facebook efteråt:

Hoppsan

När man har dansat i en evighet, snurrat, skuttat, glidigt och gnussat pannan öm.

När klockan blir en sisådär midnatt, då går man på toaletten. 

Där upptäcker man att man har armhålorna fulla av luddkorvar från sitt svarta linne.

Och då känner man sig en liten smula mindre sexig.

/Luddkörven 

Hinner inte blogga men här kommer det ett inlägg ändå för ni klagar så mycket annars

Elin hälsar att hon inte alls är en sån ragata(hennes egna ord) som hon tycker att hon framställs som här. Och jag håller med henne. Hon är en fin människa, en av de bästa(smicker smicker). Vi har ju faktiskt varit vänner i tio år i sommar, alltså sedan vi började i samma klass i högstadiet. Att det är tio år sedan är helt galet. TIO år! Att jag ens kan minnas så långt tillbaka gör att jag känner mig gammal.

Hitta Nemo till exempel, det känns som om den kom nyss. Det är också tio år sedan - 2003. Fortsätt simma.

Lång historia kort - jag fick det obligatoriska uteblivet-blogginlägg-meddelandet från min mor. Hann icke skriva något igår. ELLER jag HADE haft tid att skriva något om inte hade kommit i tid. (Kan inte folk bara föregå med samma dåliga exempel som jag själv och vara en kvart försenad till allt.)Jag hade ett till pyjamasparty med Anna och Johanna igår. Och innan dess hade jag en tre timmar lång telefondejt med Moa samtidigt som jag källsorterade, handlade, lagade helstekt kyckling(jag hade kanske kunnat casha in några Martha Stewart-poäng där om det inte gått så förbannat dåligt -både bränd OCH rå) och egen coleslaw.

Man känner sig lagom sinnesrubbad när man handlar med headset. Folk tittar konstigt på en när man pratar med sig själv, men jag vägrar hålla mobilen i handen. Då försvinner hela syftet med headset - att man ska ha händerna fria.

Johanna har förresten funderat på att starta en blogg som heter Yoghurt och Johanna. Jag är väldigt positiv till den idén.

Nu måste jag sticka till jobbet, detta blev lite stressigt, så se upp för stavfel och andra hyss.

Finn ett fel

Till mitt försvar är faktiskt BÅDA TUBERNA BLÅ.

Om Elin igen.

Ni vet när man låtit sin vän och kollega sova över hos en när hon och hennes kille flyttar. 

Man har matat henne, nattat henne, gett henne sin fluffigaste kudde.

Så kommer man till jobbet och byter om bredvid varandra.

Jag: "Förlåt att jag är så långsam. Du behöver inte vänta, gå i förväg du."

Och hon svarar: "Näe. En flock är inte snabbare än sitt långsammaste djur."

(Kort tankepaus.)

Hon fortsätter: "Buffel är det. Långsammaste buffel."

Då minns man återigen varför man brukar gömma hennes skor och titta in i hennes skåp och fråga om hon har städat det när man ser över ett års bråte staplat så högt det går utan att det väller ut när hon öppnar. 

Another Direction

Det var en gång en låt.

Låten satte sig på min hjärna och vägrade ge sig av.

Det var en gång en vän till mig.

Hon hette Elin och sov över här igår.

Det var en gång två tjejer som hade en låt på hjärnan. Den ena för att hon tyckte den var bra, den andra för att hennes vän sjöng på den hela tiden. Det lilla hon kunde åtminstone: "Nänänänänänänä-nä" och "Yeäh-yeäääähyeäääääh".

De vännerna spelade in en video till den i går kväll.

Den kanske kommer upp här.

Om den som har den kan sluta skratta och börja redigera. Och om redigeringen blir okej.

Inga löften.

Klicka på bilden. Gör det bara.
Nänänänänänänä-nä.

Häj

Idag har jag inte tid med mer än detta. Jag har inventerat(foten hel), skrivgruppat och folk har varit här och ätit kokt ägg. 

Nu ska Elin och jag ha pyjamasparty like there's no tomorrow och tävla om vems fötter som luktar sämst. Det vanliga. 

Dagens ungdom!

Var på förfest med en gammal högstadiekompis(en helt annan, mycket trevligare, person än "jag trodde du skulle bli nåt"-personen). Hon påminde mig om mitt högstadie-jag. Saker jag förträngt.

Hon berättade att jag fräst åt någon som spottat tuggumi på marken "Har du miljöbil?! Nähä, då får man inte spotta ut tuggummit sådär!"

Och när vi satt i lunchrummet på jobbet fick jag syn på en notis om Anna Karenina-nyfilmatiseringen och blev uppspelt. Brittiskt kostymdrama, Keira och så vidare. Iiih. När reaktionerna kring bordet gick i stil med "Karenina? Va? Är inte det en låt med Thåström?" kände jag mig tvingad att upplysa dem om att det minsann var en roman av Leo Tolstoj. 

Kanske med något besviket tonfall. Kanske rynkade jag på näsan åt dagens ungdom.

Kanske är jag etthundraåttio år gammal som tycker att det är sorgligt att alla vet vem som åkt ut ut Farmen, och tror Karenina bara är en Thåström-låt. 

Kanske är jag lika mycket besserwisser nu som när jag gick på högstadiet.

Ajje.

Äldre människor.

De är gamla(jo, så är det faktiskt), skröpliga och de går långsamt.

Jättelångsamt.

Jättejättelångsamt går de.

När jag ska gå om en sån äldre person får jag skuldkänslor. Jag får liksom lite ont i hjärtat, för det känns som om jag är en fartdåre i en BMW som kör om en rostig, puttrig gammal Saab och pekar finger när jag passerar. Kanske sitter min kompis bredvid och moonar mot rutan så skinkorna trycks mot glaset sådär charmigt.

Som om jag bara: "Kolla på mig, min kropp är så himla ung och frisk och stark!"

Så jag vill säga förlåt. Och varsågoda att gå om mig idag. Jag har så mycket träningsvärk att jag kastade mig ner på toan förut så att det skulle göra ont under så kort tid som möjligt.

Att undertrycka sina instinkter. Inte.

Jag satt i kassan idag. Skulle skicka ner en påse på rullbandet, men den stannade halvvägs.

Och då tog jag i allt vad jag hade och försökte blåsa ner den resten av vägen som om den var ett slakt segel och mitt andetag en rejäl vindpust.

Nu i efterhand förstår jag att det kanske inte såg så väldigt intelligent ut. Och det var det väl i ärlighetens namn inte.

Upprättelse

Till er som säger att jag inte får sköta växthuset och jordgubbslandet på vår framtida självförsörjande önskedröm-gård eftersom mina gröna fingrar ifrågasatts när bilderna på mina mördade balkongväxter läckte ut i pressen - 

Min mothafukkin orkidé HAR KNOPP. 

Sådetså!

Babe

Och vad är väl ett bättre avslut på den här dagen än att älska sig själv lite!

ONANI!

Näääe, jag skojar bara! Mamma du kan sluta spy. Jag har varit och dansat nåt hiphopigt framför en jähähättestor spegel. Vi var tre pers, plus instruktör. Jag kunde med andra ord se mig själv alldeles för väl i den där spegeln.

Koreografin var långt över min nivå(den lägsta) och jag tillbringade hälften av tiden åt att titta på de andra och den andra hälften åt att skratta åt mig själv. Jag hade superkul, dans är aldrig tråkigt även om man är kass. Och instruktören var som en speedad Kodjo Akolor - samma stockholmska, samma skämt, samma höga skratt.

"Men det går ju BRA, babe!" säger han.

Och jag bara: "HAHAHAHAHAHAHAHAH, nej."

Sen fick jag beröm för min attityd. För det fanns ju liksom inget annat att ge beröm för. Men det räcker för mig!

Alla hjärtans!

De säger att det är alla hjärtans dag idag. 

Och nu kanske ni förväntar er en mysig middagsbild på mig och Flavius. 

Men nej. Jag har städat under badkaret idag.

Det var åtminstone vad jag tänkt lägga upp idag. Sedan ringde det på dörren och in kommer mamma, pappa och Jens med pizza, tulpaner och choklad! 

Så nu tittar vi på tv. 

Ja, det är en snus i Flavius mun. Pappa stoppade in den. På eget bevåg. 

En snus i munnen på en gravid flodhäst. Jag vet inte hur det här kommer sluta.

Inte högstadiet

När man träffar gamla högstadieklasskompisar på krogen och de frågar vad man gör nu för tiden. Man berättar att man jobbar i en matbutik.

Och de svarar: "Jaså? Jag som trodde att du skulle bli nåt, Sofie."

Och man dels vill strypa personen lite för att hen är nedlåtande mot både mig och mitt jobb, dels skrika "MEN JAG ÄR VÄL FÖR FAN INTE FÄRDIG MED LIVET ÄN?!"

Men man låter bli, för vi går inte i högstadiet längre. En av oss kan åtminstone bete sig vettigt.

Istället frågar man vad personen jobbar med och inser att hen förmodligen är mer besviken på sina egna karriärval än på mina. Men man ger inte igen, man hånskrattar inte, eller brölar "LOSER!", för det här är inte högstadiet längre.

Man bloggar om det istället.

Fettisdagsångesten

Sprutgrädden. Ångesten. Besvikelsen.