Bärfis

Saker jag lär mig den hårda vägen:

1. Att om man plockar sina egna blåbär så kan man få med bärfisar i näven och följaktligen även i frysen 

och i smoothien.

2. Att man ska ta bort allt som ser ut som löv i smoothien för det kan även vara en kamouflerad bärfis. Av olika anledningar vet jag redan hur de smakar och det är inget jag rekommenderar.

Flugsvampar av marshmallows

Jag älskar pyssel. Det är kanske av den anledningen som jag ser så mycket fram emot högtider - jul(julgranskarameller, ljus, pepparkakshus och hemgjorda julkort), halloween(egen dräkt), midsommar(kransen och stången).

Julen är kanske den mest pysselvänliga högtiden av alla och det tänker jag utnyttja till fullo! Så igår packade jag min tygpåse med marshmallows i olika storlekar, röd karamellfärg, vit choklad, strösselkulor och tandpetare för att bege mig till Anna och pyssla flugsvampar! 

Det gick sådär. Först brände vi den vita chokladen som vi skulle doppa marshmallowsen(?) i. Sedan gjorde vi kristyr istället, men den blev för lös. Sedan blev den för hård. Sedan brydde vi oss inte längre och doppade ändå.

Så kom vi på att vi inte hade någon oasis(inte bandet alltså, utan sådana klossar man har att sätta blomsterarrangemang i) så vi tog en banan och satte marshmallowstandpetarna i den. 

Väldigt lyckat. Såg PRECIS ut som på bilderna i tidningen som jag hittade pysslet i. 

Ja, ni ser ju hur jävla fint det blev.

Winter is coming

Vad är det för smarthuvud som ställt cykeln längst ut?

Ah. Den är min.

Snöskorpa på sadeln och fastfruset lås. Hurra!

"Tarzan" då?

Idag har det varit utbildning på jobbet. Vi fick blåsa upp ballonger, prata om service och värderingar och sånt. Roligt och nyttigt!

Så kommer det där ögonblicket när chefen frågar vad vi skulle kunna förbättra i butiken och jag svarar:

"Jag tycker att vi ska anställa någon som heter Hassan, för jag har alltid velat ropa ut 'Hassan till kassan'!"

Och chefen nickar eftertänksamt och skriver upp det i sitt block.

Okej, så kanske det inte var. Inte riktigt. Ack, nej.

P-piller

Nu ska vi prata om saker vi stoppar i oss igen. P-piller, närmare bestämt.

En kompis delade precis den här länken - tack, Bella, om du läser! Jag är en p-piller skeptiker. Jag har aldrig tagit några eftersom jag tycker att riskerna är för höga och biverkningarna för skrämmande. I bästa fall får du "bara" hormonsvängningar, minskad sexlust, mellanblödningar, migrän(visste ni det?) eller torra slemhinnor. 

I värsta fall så går det som det gjorde för de två tjejerna i artikeln. Du får en blodpropp som kan kosta dig livet. 

Det jag vill är att vi ska vara medvetna om riskerna. På riktigt, inte bara slänga ifrån oss foldern i pillerförpackningen och tänka "det händer inte mig". För det kan hända. Jag vet kanske bara en eller två tjejer i min bekantskapskrets som varit helt utan biverkningar från sina p-piller. En eller två. Av hur många? Jag tycker inte att det är värt de eventuella biverkningarna, och när jag har blivit pressad av killar som säger "Tar du inte p-piller?" med besviket, nästan förolämpat tonfall, har jag varit stark nog, säker nog, att att vara ärlig. 

Nej, jag vill inte äta hormoner. Jag vill att min kropp ska funka som den gör. Min mamma har haft bröstcancer och min i min släkt är det ett under om man lyckas undvika hjärt- och kärlsjukdomar över huvud taget. 

Ändå har jag ett paket mini-piller i en låda i badrummet. Jag hade en kille som tröttnade på kondom och jag ville vara till lags. Man skulle börja ta dem under nästa menscykel stod det på paketet, men jag sköt upp det när det var dags. Jag hann inte börja innan vi gjorde slut och det är jag glad för. 

Varför gör vi det? Varför utsätter vi oss för riskerna, biverkningarna, obehaget? För att vara till lags? Och är det verkligen det bästa alternativet? Jag är ingen läkare, men vet vi inte bättre? 

Nej, jag vill inte äta hormoner. Och det finns alternativ - kondom, kopparspiral eller femcap till exempel.

Johan Palm? Varför?

VARFÖR kommer den här "vännen" upp varannan dag?

Jag känner mig lika förolämpad som när Facebook envisades med att bara ha dansbands-skivor som reklam i min högerspalt när alla andra hade kläder, bröstförstoringar och charterbolag.

Skiten är säkert uträknad.

Å andra sidan säger Spotify till mig att skicka "sweet tunes" till Tom Dolder ibland.

Pepparkakshus-Hogwarts

Jag firar faktiskt min första jul i min alldeles egna lägenhet så jag tänker inte ha ett dugg dåligt samvete över att jag smygstartar den med pyssel och tänd adventsstjärna! Första knoppen på min amaryllis har slagit ut idag, den är så fin att jag får ont i hjärtat(pensionärsvarning) och mamma har i stränga ordalag förbjudit mig att vattna den mera.

Och en kompis har frågat om vi ska bygga pepparkakshus-Hogwarts tillsammans! Lip!

I Stockholm lade jag för övrigt vantarna på två nya kakor henna - Marron och Brun, tänkte experimentera lite med de brunare nyanserna. Elin testade Marron men det blev inte så stor skillnad jämfört med Rouge så jag tog en av varje.

Nu vet ni var ni hittar oss!

Nu är jag på väg till Stockholm med mamma för att hälsa på bekanta.

Jag: "Och så vill jag gå till bögringen på centralen."

Mamma: "Va? Bögringen?" hon tittar skeptiskt på mig och fortsätter- "Ja det vill jag också!"

Tungtänjarkola?

Problemet när man använder lösgodis till julpysslet är att minnas vilka kolabollar man sprutat lim på när man är färdig och ska provsmaka...

Karmatrollet lägger en kabel

Vi har ny deadline på skrivgruppen.

Och jag hade frågat särskilt efter en exakt sista-tid eftersom jag är fyra år, har noll diciplin och behöver tydliga regler.

Stopptid satt till 09:58. Jag skickade 09:57. Sedan har de MAGE att påpeka att mitt mail inte kommit fram än, varpå jag skärmdumpar och skickar detta:

Sedan hånskrattar jag åt de som är försenade med sina texter, gratulerar mig själv till min egen duktighet och raljerar i kommentarsfälten. Martin som sade att han kanske blev 23 minuter sen med sin text, skickar in den klockan 11 och gör en låtsas-skärmdump med tiden 09:56. Den jäveln. Jag gör en ÄKTA och skickar:

Sedan vrålar jag(i kommentarerna) "Bluff och båg" och hotar med att ringa Leif GW. Jag säger "Jag är inte arg, jag är besviken...".

Då påpekar nästa person att jag glömt bifoga dokumentet med texten. JAG har glömt TEXTEN.

Fan.

Det är nog så här det känns när karmatrollet bajsar i ens ansikte. Nu får jag väl baka nån jävla kaka till imorgon.

Inte nu igen...

När du inte varit ute ur lägenheten sedan lunchtid i tisdags, men beslutar dig för att följa med dina föräldrar och titta på Stad i Ljus - ljusinstallationer i centrum, mestadels upplysta träd i olika färger - och det hela slutar med att någon i en röd, halvt påträdd, mössa vrålar "SKOGS-OLA?!" till din pappa. Då kanske du önskar, bara lite, litegrann, att du stannat i lägenheten.

Dagens skratt

Förresten ramlade jag in på den här bloggen häromdagen, skrattade så jag fick ont i magen av klippet där hon berättar om sina tonår och läser högt ur sin dagbok.

Här hittar ni det!

Hold on, I'm comin!

Idag har jag nästan varit frisk! Genom en snårig djungel av näsdukar och Zyx har jag kämpat mig. Det enda som återstår av förkylningen är en mild huvudvärk, den rossliga stämman och mina oförlåtligt smutsiga glasögon efter att jag somnade med kinden tryckt mot dem halvvägs igenom Två Tornen igår.

Har också uppmärksammat att jag och Gimli har samma hårfärg. Borde klä ut mig till honom nästa maskerad! "Nobody tosses a dwarf" osv.

Könsroller

Tjejer och killar. Könsroller. Mallar vi förväntas passa in i.

De mallarna, de förbestämda idealen, är anledningen till att jag viskade till mina kompisar i mörkret på tjejkvällarna i högstadiet att jag ville ha en kille som var längre än jag, starkare än jag, som vägde mer än jag. Var jag nu skulle hitta en sådan när jag var närmare 1,75 och klådde hockeykillarna i armbrytning fram till tian. Hetsen gick över, som tur var, ironiskt nog lagom till dess att killarna kommit genom puberteten och blivit långa och muskulösa.

De är anledningen till att jag, efter att jag blivit ihop med min första pojkvän, fick frågan om hur det kändes att han var så liten och spinkig. Han hade nämligen haft den dåliga smaken att gå igenom tonåren utan att förvandlas till Dolph Lundgren.

Och när han bytt vinterdäck lossnade ett av hjulen och kom rullade förbi honom på vägen när han körde.

"Du ska väl ha en riktig kille?"

Som om han inte var det. Som om jag brydde mig. Som om attraktion beror på skäggväxt, muskler, längd, eller storleken på mina bröst. Som om inte könsrollerna var tillräckligt befästa redan, både det "manliga" och "kvinnliga" och all smörja som följer med det.

De idealen är anledningen till att jag läser Lady Dahmer. Som motvikt, anti-hjärntvätt. Realism, intelligens, humor och humör. OCH så kommer det en liten döds-kalle på fliken till hennes blogg.

Så här säger hon om genus och könsnormer. Läs henne. Fundera på vilka begränsningar vi ger varandra när vi pratar "manligt" och "kvinnligt".

Rudolf-Nagini

Det här med att folk kommer med glass hela tiden när man är sjuk - SCORE!

Nu är all min energi förbrukad och jag kommer tillbringa resten av dagen i en filtkokong på divanen med Sagan Om De Två Tornen(ständig reservplan i det fall att SoR ej botat förkylning) och Flavius gravidmage under mina varma(läs: febriga), ömsinta(läs:  halvdöda) modershänder.

Och min näsa är som en ömsande boaorm möter Rudolf med röda mulen.

Den söndersnutna näsans klagan

Efter en varm natt i feber, utan sömn, har jag tillbringat dagen med Frodo, ringen och Legolas besynnerligt mörka ögonbryn. En budget på 93 miljoner DOLLAR, och ingen färgar dem ens en nyans ljusare?

Obegripligt. Och roligt. 

Det är ungefär det jag har mäktat med idag, inräknat pauserna för att göra chai-te, dricka chai-te och kissa chai-te. 

Camel shits on head

Kollade Jenna Marbles-videor. Hamnade här. 

Skrattade högt innan klippet ens börjat.

Greetings from Snorköping

Då var den första förkylningen för säsongen här. Väldigt mycket här, i mig. I min näsa och min hals och mitt huvud. Jag fick gå hem från jobbet och krypa ner i soffan med gosefilten och göra ingenting. Man får tydligen pyssla om sig själv när man flyttat hemifrån. Trodde jag, i alla fall.

Så kom mamma hit.

Yrkesväljaren

Om jag mot all förmodan inte skulle skriva någon grym roman och bli J.K. Rowlings padawan så skulle jag kanske bli:

1. Bagare/konditor

På bilden syns Pågens pätabulor(bild från tidsresa genom bilddagboken) bakade 2008 med Hanna och Moa iförda endast underkläder, milt påverkade av en egenkomponerad drink kallad Gungellan.

En Gungellan består av(varning för västgötska) hemkört och spenevarmer mjölk direkt från juvert blandat så starkt du kan dricka utan att spy av smaken, vilket egentligen inte är särskilt starkt. Serveras med grankvist. Carl-Jan, alltså. Vi hade varken mjölk direkt från juvret eller hembränt, så vi nöjde oss med mellanmjölk och vodka i mikron en minut. Illa nog, kan tyckas. Illa nog att baka bröst. Ack, vilka minnen.

Det kanske var Sirpa-Lisa då.

Obehaget när någon har hällt fullt med jordgubbsströssel och marshmallows precis utanför min dörr och du frågar din mamma om det var hon som låg bakom vandalismen.

Hon svarar "Nej, för om det var jag så hade jag tagit chokladpudding så att du skulle tro att det var bajs."

Och du tror henne.

Houston we have a problem

Flavius har för fan inget kön att föda ut ungen ur!

Top tre en söndag A.K.A Roy och Råger har en mack(a) ihop

 1. Rågkusar - Jag älskar råg. Rågrut, Rågkusar, mitt eget bröd på rågmjöl. Jag älskar råg. Och när pålägget passar perfekt på mackan. 

Det ovanpå leverpastejen är zucchini p.g.a. gurka slut. 

2. 41,8 GB serier som laddas över från minnet jag tog med till Hanna och John igår.

3. Jag har hittat uppföljaren till Konsumbloggen - Kunden har(inte alltid) rätt ! 

Lördagskvällsstilleben

Efter en dag med finkläder och dop(ja, jag grät i kyrkan, det var så fint) tar jag snaxx och Wii-dosa och drar till Hanna och John på tv-spel/taco-kväll. Jag ska spöa dem i Donkey Kong. 

Jag är redan sen. Heeeh.

Problemlösning 2.0

När man bestämt sig för att sluta köpa Nutella, för man bara äter upp det. På Mariekex som en liten macka. Mellan Mariekex som en liten DUBBELmacka, som en egendesignad Ballerina med extra nougat. 

Ja, när man slutat köpa Nutella. Och det INTE är lösgodis-extrapris på jobbet. Då är det ju ingen fara, för då har man inget sött hemma, eller hur? Bara det vanliga i kylen, mat, pålägg och sådär.

TROR man. Men det finns ingenting som gör en(mig) så påhittig som att tillfredsställa sötsuget. Det finns bara lösningar.

"Nää, men jag ska bara mikra en kanelbulle(kvar från kanelbullens dag) för det luktar så gott i lägenheten då. Oj, en varm, mikrad bulle... Det vore synd att slänga..."

"Näää, men jag ska kolla på film, då får man göra sig en kopp varm chokladbollsmet. Det är ändå fiberhavregryn. Som gröt, typ."

"Nääääää, men nu är det fredag. Har jag nåt att äta till efterrätt nu när jag lagat matlådor och allt? Nähe? Vad har jag i kylen då? Crème fraîche + marmelad + granatäpplekärnor = efterrätt = problem löst."

Problemet löstes så bra att det löstes en gång till sen. Efter-efterrätt.

Headern är ny dåra

Ja, bloggheadern är ny. Eftersom jag är kass på bildredigering tog det hela kvällen igår. En evighheeet som Carola skulle sagt. Men det gjorde hon inte. Carola gör nog inte sin egen jävla header. Den blev ganska fräsig ändå, med tanke på att det är ca andra gången jag använder Photoshop. På riktigt. Klapp på axeln till mig.

Idag har jag och Flavius varit hos fotografen och tagit gravid-foton. Han tyckte det var jättekul, kråmade sig och poserade. Sötnosen. Idag är vi sams igen. Tur att han inte är så långsint som jag är.

Lipert Lipsson

Hatar Photoshop. Hatar headers. Hatar att jag inte kan nånting. Hatar Flavius och hans hormonhumör.

Att väsa "dö, fittflavius" och peta honom i ögat var tydligen inte det bästa sättet att lugna ner honom på. Och Photoshop blir inte så mycket lättare för att man döper filerna till svärord, könsord och/eller kiss- och bajsrelaterade fulheter.

Nu går jag och lägger mig. Jag skiter i hur det ser ut.

Bilddagboken - tidsmaskinen

Sofie, 21, återupptäcker bilddagboken och sitt sjuttonåriga jag. 

Detta skrev jag strax efter att jag fyllt sjutton och lade in under en bild av Nattbussen från Harry Potter. Trevligt att veta att jag inte har förändrats ett jävla dugg på fyra år. Oredigerat och i sin helhet bjuder jag eder mitt sjuttonåriga jags betraktelser:

Jag <3 505:an 

Jag har åkt buss sedan jag började skolan och man kan inte undvika att lägga märke till att det finns en hel del konstigt folk på bussen som är irriterande och ibland jävligt jobbiga. De stör en, pratar med en eller kanske till och med sätter sig bredvid en! Det farligaste du kan råka ut för på bussen är att någon sätter sig bredvid dig. Man ska till varje pris sitta ensam eller möjligtvis med en lagom pratig vän som man står ut med hela bussresan. Men det finns också vissa mönster, personer och återkommande beteenden som man lägger märke till om man är uppmärksam.

Törnrosajäveln - finns på alla bussar och sprider irritation bland sina medresenärer. Han, för det är oftast en kille, slänger sig ner på första bästa lediga plats och lägger upp den gigantiska oförlåtliga "sitt inte här"-väskan på sätet bredvid sig innan han placerar ena benet på ett strategiskt ställe, korsar armarna, tar på sin tjurigaste min och vänder sig mot fönstret och låtsas sova. HELA VÄGEN!

Alkisen - sitter längst fram i bussen och pratar med chauffören samt sprider doften av alkohol och otvättade kläder. Illaluktande men harmlös, trots tillfällig aggression vid möte med andra av sitt slag.

Hundkärringen - karaktäriseras av sitt gråa hår, stora glasögon, rosa filthatt, hunden innanför jackan och ständigt halvöppna mun. Hon pratar högt med sig själv eller med närmsta person, helst om sina husdjur, om sin barndom, favoritdansband eller egentligen om vad fan som helst, men prata ska hon göra oavbrutet, alternativt skrika på alkisen längs fram eller muttra om dagens hyfsade ungdomar - Törnrosajäveln alltså.

Den fege - går aldrig längre än till mitten av bussen i sin jakt på ett ledigt säte. Sitter helst ensam eller står upp om inga lediga platser finns i främre halvan av bussen. Att sitta med ovanstående personer är otänkbart.

Fjortisen - blond och översminkad. Skriker i mobilen eller till fjortisen bredvid om festen i helgen så att alla tvingas höra om hur full Martin blev och att han bråkade med sin tjej och sedan däckade med huvudet i chipsskålen klockan elva. Sitter alltid precis bakom en när man råkar ha glömt mp3:n(mp3!! //Nutida Sofie) hemma.

Smygaren - bakom det nonchalanta utseendet gömmer sig en mycket förrädisk homo sapiens. Smygaren ser helt oberörd ut, till synes inriktad på ett säte längre bak, men icke! När du tror att faran är över slänger sig smygaren baklänges in på ditt säte och du är fast i fällan.

Trevliga tjejen - detta är den farligaste personen på bussen. Hon går öppet till attack mot det lediga sätet bredvid dig, hennes vapen är leendet och det ödesdigra "får jag sitta här?". Du är helt försvarslös.

Life's a beach

Life's a beach, but so am I.

Twilight Breaking Dawn 2

En kompis från skrivgruppen har länkat en sida som hette "Twilight and relationships" som verkligen sätter fingret på all skit som böckerna spyr ur sig, vilka ideal de förespråkar och varför Bella är en sådan kass förebild och jag måste hoppa på det här tåget. Jag har saker att säga, Bellor att såga, Edwardar att sticka pålen i.

Jag har läst Twilight-böckerna flera gånger, gillat dem och till och med försvarat dem emellanåt. Visst, jag har reagerat på Bellas apati, hennes brist på vilja och självbevarelsedrift, men viftat bort det med ett "Äh, det är ju fantasy, han är vampyr. Då får kärleken vara hur överdimensionerad den vill."

Men ärligt talat, är det så enkelt? Vad är det för ideal för tonåringar(människor i alla åldrar) som läser Twilight? Jag blir mer och mer skeptisk och kritisk. Därför tänker jag sammanfatta, på svenska(för att det var långt och på engelska) vad det handlar om:

Bajskorv nummer ett - du är ingenting utan en man
Hela Bellas liv kretsar kring män och relationer med dem. Hon är något att slåss över, ängslas över och något att skicka runt som en haschpipa på en Phishkonsert(liknelsen är från hemsidan, jag har varken rökt hasch eller lyssnat på Phish, men gillar andemeningen).

Bella har inga egna hobbies(meka - bara med Jacob), inga egna framtidsdrömmar(förutom gifta sig med Edward och bli vampyr, kanske läsa på universitetet, men bara med Edward och för att det är det han tycker att hon ska göra), inga vänner som inte hör samman med Jacob eller Edward - de få vänner hon har skiter hon fullständigt i om hon får vara med Edward istället. Bella är inte intresserad av varken utbildning eller något liv utanför sitt förhållande.

Livet kretsar kring dessa fantastiska män som av någon outgrundlig, övernaturlig anledning finner henne attraktiv. Så -

Korv två - Bellas självförtroende
Bella tycker att hon inte är något att ha. Innan hon blir tillsammans med Edward, såklart. Om en SÅ perfekt kille kan tycka om henne, då kanske hon är värd någonting. Hon ser sig som tråkig, klumpig, ful och töntig, trots att allt pekar på motsatsen. Det enda hon duger till är att ta hand om sin pappa. Ja, och hon är hyfsad i skolan också.

Är det romantiskt att drömprinsen ser förbi ditt påstått tråkiga yttre? Är det sjukt att lägga hela sin självkänsla i händerna på någon annan? Är det hälsosamt att han är så perfekt och överlägsen henne att stackars tråk-Bella ska vara tacksam för varje uns av tillgivenhet som Edward visar?

Bajskorv tre - Kvinnans uppgift är att gifta sig och föda barn. Punkt slut.
Bellas bedrifter är lätträknade. Vad åstadkommer hon i fyra böcker? Förutom examen och deltidsjobb? Jo - gifta sig, ha massa sex, föda barn och bli vampyr(alltså bli odöd för Edwards skull).

Det faktum att hon får barn ses av de andra kvinnliga vampyrerna(Rosalie, särskilt) som ett mirakel, ett underverk som de skulle ge hela sitt eviga liv för att få uppleva. Barnlösheten är ett tomrum som de aldrig kan fylla, de har svikit sin kvinnliga plikt. De får helt enkelt försöka nöja sig med evig ungdom, skönhet, övernaturlig styrka och rikedom.

Bajskorv fyra - Misshandel och dominans
Edward kastar Bella i ett glasbord, han dunkar henne gul och blå i sänghalmen, han vill ÄTA henne. Edward hotar Jacob, sin rival, och försöker tvinga Bella att sluta umgås med honom. Han bryter sig in på natten och ser på henne när hon sover. Han förföljer henne. Men det är inte med meeening som Edward skadar henne. Han kan inte rå fööör att hennes blod luktar så gött. Han äääälskar henne. Och han följer bara efter henne för att hon ska vara sääääker.

Både Bella och Edward är villiga att begå självmord om de inte får leva tillsammans. Tack, Stephanie.

Och Jacob - tvingar sig till en kyss. Visst, Bella ger honom en snyting, men sen kommer hon på att hon kanske också har känslor?!

Det är kanske fantasy, vampyrer kanske är våldsamma blodsugare, men är det här nåt att uppmuntra? Ska tonårstjejer tycka att detta är romantiskt? Är vi viljelösa våp i väntan på drömprinsen? Är killar dominanta sociopater och kvinnomisshandlare?

Nej till team Edward. Nej till team Jacob.
Ja till team Katniss. Och Buffy.

Gravid?!

Nej, mamma, inte jag. Men Flavius är. Han är inte laktosintolerant, trots allt!

Snart kommer svartvita utvikningsbilder med flortunna tyger svepta kring Flavius stora mage i 

ett livsstilsmagasin nära dig. 

Han kommer även att ge ut en träningsbok för gravida och varumärkesskydda barnet/barnens namn 

så att vi kan sälja barnkläder och leksaker i det namnet. 

Bilder på lyckliga blivande föräldrar:

(Jag hoppas åtminstone att jag är fadern...)

A wizard is never late och en språkpolis stavar aldrig fel

Jag är en ordmärkare. Det är en dålig egenskap att störa sig på andras språkmissar, jag vet det.

Därför ska vi inte prata om saker jag irriterar mig på och i smyg fnissar åt, som när människor uttalar dödskalle som om det vore en mordisk kaviar, eller när någon säger kebab som om det var namnet på ett fantasilöst aktiebolag i byggbranschen - KEBAB. Nej, jag ska låta bli.

Och jag ska inte skriva någon på näsan och berätta att "tillslut" är ett verb. Tillsluta är något man gör med en påsklämma. (Se bild //Pedagogen.)

Påsklämmor är för övrigt något jag trodde att jag skulle ha större användning för när jag flyttade hemifrån. Liksom handvispen. Vem fan behöver 40 påsklämmor och en                                         HANDVISP?

Alltså är det "tennisarmbåge" som ska in på lodrätt sju i vinkel med "pucko" och "dustavarfaktisktocksåfeliblandsåslutaklaga".

The buk of Flavius

Så illa är det väl inte? Buken, alltså.

Han kanske bara är laktosintolerant...

Och jag tycker att kärlekshandtagen är mysiga. 

Vart är Chili?!

Jag känner att vi måste göra något åt det här. Innan det har gått för långt, innan det är för sent. Innan alla broar är brända, innan alla fåglar flyttat söderut.

Ni förstår säkert vad jag pratar om. Flavius kommer inte i sina byxor längre.

Pappa hade vänligheten att påpeka det när han var här sist, att Flavius hade lagt på sig. Ytterst odiskret pekade han på ölkaggen och fnissade. Det var först då jag lade märke till det, men några sambokilon är ju inte ovanligt att man lägger på sig, tänkte jag.

Men nu...

Nu tror jag att han har ätit upp Chili. Jag hittar henne inte någonstans.

Kvickens återkomst

Ja, jag hade väldigt roligt den kvällen när jag spelade in kvickenfilmen, fick massa filmsnuttar över som jag inte tog med i första filmen och så jag tänkte att jag kunde klippa ihop en blooper(blopper)film med resten!

Eftersom jag varit hemma och firat min far(tapiren) och sedan farfar(människan) så dröjde det längre än jag trodde att färdigställa den, men nu så.

Det faktum att jag spelat in egna ljudeffekter(hell yeah) kan också ha bidragit till fördröjningen. Det kan även leda till att mina grannar undrar vad i helvete jag håller på med när jag vrålar som en klubbad oxe här. Men det är smällar man får ta.

Här är den:

Tittut!

Haha, lurade!

När ni trodde att jag börjat blogga regelbundet så bara - BAM - kommer en sån där lördag utan nånting och ni fäller en liten sorgetår över utebliven underhållning och frågar er vart FAAN den där blopperfilmen med kvicken tog vägen.

Och då säger jag att jag faktiskt jobbade igår, så det så. Jobbade över, till och med. Och sedan spelade jag sällskapsspel hos Elin och Jakob och pratade om zombieapokalyps och för- och nackdelarna med att ha hund när(om!!) den bryter ut, var man skaffar vapen och hur man förökar sig utan inavel. 

Nu ska jag ta i tu med att pussla ihop den där bloopersfilmen då, det har ju tjatats och tjatats. Ha inte för höga förhoppningar.

Viktigt meddelande

Pappa vill poängtera att han även kan gå in på Tradera. Hallå eller?

Slut på meddelande.

Chili

Jag saknar katterna hemma. Jättemycket. Jag saknar dem så mycket att jag funderat på att skaffa mig en liten kattunge hit till lägenheten, trots att jag lovat mig själv dyrt och heligt att inte skaffa katt i lägenhet. En katt skulle inte vara glad här.

Jag har varit så inne i husdjurshetsen att jag drömde en mardröm häromnatten.

Först blev jag jagad av en gigantisk labrador(Kiton tror jag, Sanna, haha), sedan drömde jag att jag hade en liten chili- och honungsmarinerad bog(vi säljer såna i charken) i ett koppel.

En chili- och honungsbog i ett snöre som studsade efter mig vart jag än gick. Den hette Chili.

Såklart.

En TAPIR!!

Min pappa, vars favorithemsida(läs: den enda hemsidan han besöker) är Blocket, har skaffat Facebook.

Hans omslagsbild är en tapir.

Har jag nämnt att jag älskar min pappa?

Jag skrev "Tapir" vid tapiren så att ni skulle förstå att DET inte var min pappa.

Min pappa är den som har hår. 

Hennafärg feat. Elin

Idag har jag och Elin färgat hennes hår med henna! Hon hade den brunare nyansen, jag hade Caca Rouge, hon hade Caca Marron från Lush, så idag har vi kladdat och kletat och smulat och sköljt hennes hår. Hon kör balsammetoden nu också, jag är så stolt, my young padawan! Det blev inte jättestark färgskillnad, trots att vi virade in i plastfolie och allt... Och det luktar eteriska oljor och kebab(vi gjorde det medan vi väntade) i hela lägenheten. Jag blir lite sugen på att pröva någon brunare färg, jag också. Kanske nästa gång! 

Här är hon i plastfolie. A.k.a. Flint Eastwood. Observera polisongen av rinnande henna. Underbart.

Familjen

Familjen var som sagt här och åt pizza i måndags. Mamma skrattade åt min dammtorkning och pappa sa att Flavius börjat lägga på sig.

De beundrade även min stjärnvägg och Jens fick syn på den lilla Kvicken jag målat över sängen.

"Har du målat en kvickajävel?!" skrattade han.

Jag: "Haha, ja, fast jag vet inte om jag ska behålla den."

Jens: "Varför inte?"

Jag: "Nje, känns det inte lite töntigt?"

Jens: "Du, det är redan för sent för det." Skadeglatt flin.

Tystnad i vilken jag funderar på om jag ska skratta, vara förolämpad eller bara hålla med.

Jens: "För sent för länge sedan. För läääääänge sedan!!"

Jag: "Ja, jag FATTAR, Jens! TACK!"

Barack

Ja, Obama. OBAMA!!

Så - jag önskar mig också en knivslip, en ny brödrost, Forsyte-sagan på dvd och en utlandssemester.

All I want for christmas is world peace and crème brûlée

Jag skulle vilja säga att allt jag önskar mig i julklapp(tidig sådan, valet är ju i natt) är att Obama vinner. Det kanske inte innebär världsfred, men det är väl så nära man kan komma från USA:s sida åtminstone.

Men jag har ju redan önskat mig ett crème brûlée-set. Och jag tänker inte ångra mig!

Fniss

Idag jobbar jag kväll så jag har tillbringat dagen med att tvätta, göra en miljon matlådor(misslyckad korv stroganoff) och dammsuga(hann ju inte det igår eftersom jag var tvungen att googla hur man printscreenade på mobilen, hähä).

Således har inget roligt hänt i mitt liv sedan igår, förutom att jag hittat små lappar från mamma här och där i lägenheten. Älskar dig också, min russinsnutte!

Saker ni kan roa er med medan jag är på jobbet: 

Rolig musik:

 Da Vinci's Notebook – Enormous Penis

Infofilm från Air New Zealand:

Jag har 24 minuter på mig. 20 om pappa kör.

Mamma smsar. Första reaktionen:

Andra reaktionen: Börjar städa.

Sagor från stormarknad

Äldre herre i svart rock hojtar till annan herre i svart rock:

"Nämen HEJ, min russinsnutte!" 

Båda brister ut i gapskratt så magarna guppar och glasögonen blänker i lysrörsljuset.

(Jag håller på med en film med kvicken-bloopers.)

Überkort blajfilm

Det där med bullen. Eftersom vi hade spökmunnar på våra magar så tänkte vi göra ett klipp när spöket äter bulle.

Det gick mindre bra. Istället blev det detta:

Who you gonna call?!

Jag hade förlorat hoppet om maskerad i år. Mina många briljanta dräkt-idéer får sparas till framtiden, tänkte jag. Men så blev det spontanmaskerad och ingen tid att sy så vi fick improvisera!

Jag(och Elin) fick äntligen användning för de där barn-lakanen som jag råkade köpa fel! 

Notera Elins halvätna bulle. 

Arvingarna OCH Scotts

När min chaufför igår flyttade tigersågen till bagaget med orden "man vet aldrig när man behöver såga isär ett rådjur på vägen".

När det sjöngs Pistvakt i bilen.

När "Matilda" uttalades på så bred västgötska att det lät som "Mattelda".

När jag skulle härma det och överdrev västgötskan men ingen reagerade.

När det togs pissepaus utanför gatuköket Kina Thai(?!).

Då kanske jag kunde ha frågat mig vad jag gett mig in på. Jag kunde ha oroat mig lite.

Men nej. Det var ju Arvingarna.

OCH Scotts. (Scötts. Känn västgötskan.)

Och jag blev inte besviken.

Freeeeedag!

Idag är jag på oförskämt bra humör, för jag har världens bästa fredags-planer!

Jag ska slingra min blommiga kjol över min träningsvärkande rumpa efter jobbet och sedan ska jag på roadtrip med Cissi till Borås och dansa sagda rumpa av mig till tonerna av Arvingarna och Scotts. Jag upprepar - Arvingarna OCH Scotts.

Jag kommer vara totalt värdelös för jag har inte dansat på nästan ett år, men åh, vad jag ser fram emot det. Arvingarna var min första kärlek, liksom. Jag har ett gammalt slitet fotografi hemma i gömmorna med deras autografer på. Och dansband är så gött avslappnat. Man är där för att dansa och ha kul och det har man alltid!

Compeed intim?

Av det rytmiska dunkandet att döma så har mina grannar antingen skaffat torktumlare eller så idkade de samlag igårkväll

När det gått väl över en timme in i dunkningarna hoppades jag innerligt att det var en torktumlare annars är det ett eller flera intima områden som har rejäla skavsår idag.

Och för hennes skull så hoppas jag att det inte var Sirpa-Lisa. Hon är alldeles för gammal. Och då menar jag inte för torktumlare.

Jakten på dubbelgångaren

Idag har det hänt IGEN. Minns ni sist? Och nu idag trodde ett par på Coop att jag kände deras son Alfred. Nej, det gör jag inte. (Fast jag letade upp honom på Facebook och han var vrålsnygg så jag önskar att jag gjorde det. Trevliga föräldrar också. Jag borde ha låtsats att jag kände honom så de hade bjudit hem mig på svartsoppa. Du och jag, Alfred. Jag vet ju i och för sig inte om jag gillar svartsoppa. Men jag tänker att vår kärlek är så stark att den skulle överleva eventuella kulinariska missöden.)

Sedan har jag tydligen suttit på ett tåg från Stockholm till Skövde nu ikväll. Och haft ticks.

Vem ÄR hon? Vem är JAG?

Har jag ett jättevanligt ansikte? Är jag en kameleont? Kan man projicera valfritt ansikte på mitt? Räknas det som en superkraft? Behöver jag sy en cape nu när jag är superhjälte? Synd att jag använde upp det fina tyget till min värdelösa riskudde.

Myspys

Det har antytts att jag hyser en förkärlek för att döpa döda ting och låtsas att de är levande.

Så är det naturligtvis inte.

Det är bara så att mina husdjur och inneboende föredrar att tilltalas och omtalas vid sina rätta namn.

Jag tog ett foto häromdagen när vi satt och myste i tv-soffan.

Zebrastian stannade i badrummet. Han har såna där tvätt-tvångssyndrom.